Möbeldesignmuseum
Att se är att lära. Jag har sett de flesta stolikonerna på bild, men det är ändå något särskilt att se konstruktionen och materialens samspel i verkligheten. Heja analoga upplevelser. Kersti Sandin och Lars Bülows privata samling av stolar har blivit ett museum för studier av möbler.
En imponerande mängd bestående av 700 stolar av sammanlagt 250 formgivare finns i samlingen i Frihamnen i Stockholm. Nordiska och internationella. Och till årets Antikmässa visade de upp ett urval.
Det är nått med proportioner som inte fullt ut kan fångas på bild. På den danska Kunstakademiets Møbelskole, som formade de danska 1950-talsmästarna, ägnades stor del av utbildningen till att studera alltings mått i verkligheten. Man ritade av skulpturer, stolar och mätte för att få känsla för proportioner och människokroppen.
Min mamma, som ju också har den bakgrunden vittnar om detta. Allt kan inte läras genom CAD, allt kan inte ses via papper. Det är därför inte så konstigt att trenden nu är hantverk av trä. Vi längtar efter det omålade, lite hemmasnickrade och ärliga. Weronika spår att hemslöjd är nästa trend och det tror jag på. Enkla vardagsföremål i rena material vill vi ha.
Jag blir varse om just vikten av verklighetsförståelse när jag tog del av Bülow-Sandins samling "museum of furniture studies". Det är värt ett besök att få botanisera, förstå och lära.
Foto: Mamma och jag fångades på bild (överst) när vi tittade på ett urval av föremålen. Foto: Antikmässan/Stockholmsmässan. Övriga bilder: Stiligahem
Det var mycket jag inspirerades av, men kanske allra mest dessa två, den ena har jag aldrig sett i verkligheten (tror jag) och den andra har jag sett miljoner gånger, i både original och efterföljare.
Gräshoppan (1931).
Bruno Mathssons stolar känner man igen. Den här gången fastnar jag för den här skönheten. Jag har sett den på bild, men inte riktigt sett hur fulländad i form den är förrän nu. Stolen ritades för Värnamo lasarett och den var nog lite väl modern för sin tid då, med synlig sadelgjord.
Det var den första böjträstolen Mathsson ritade. Tänk på att Jetsson ritades först på 1960-talet och Eva kom i produktion på 1940-talet. Personalen gillade inte stolen utan de förpassades alla till vinden. Efter världsutställningen i Paris 1937 fick stolarna komma ned igen. Och efter att nu ha sett den här i verkligheten, vill jag nog påstå att gräshoppan och jetsson är mina favoriter när det kommer till Mathsson.
Thonet.
När man ser patinan, träets struktur och den djupa färgen bleknar alla kopior. Det är lätt att förstå och känna den första kärleken. Här blir det så uppenbart att det handlar om trä som har böjts. Och precis så mycket som naturen tillåter.
Linje
Relaterade nyheter
Tedosa i silver av Pierre Gillois London
