Man lär sig alltid något nytt
När sonen var på läger i helgen passade vi på att få mycket gjort. Bland annat blev det ett efterlängtat besök på Nationalmuseums utställning Scandinavian design & USA. Sedan många år tillbaka har jag ett särskilt intresse för just decennierna runt 1900. Ändå gick jag därifrån med fördjupad kunskap. Och inspiration.
Jag vill först säga att Nationalmuseums utställning är inspirerande på så många sätt. Det gäller att hitta en balans mellan en lagom mängd objekt och samtidigt hålla en röd tråd i berättandet. Och det lyckas man med här. Varje objekt bär en berättelse och tillsammans bildar de en helhet. Skyltarna hade dock sån liten text att jag hade svårt att läsa, men det är också det enda negativa jag har att säga. Jag gillade allt. Här lyfter jag fram några av de saker jag tar med mig.
Saarinen och Milles på Cranbrook
Bilden överst visar den finske formgivare Eliel Saarinens arkitektoniska plan över Cranbrook campus i form av en vävnad som fond till Carl Milles skulpturer. Båda hade anknytning till just Cranbrook. Saarinen som pedagogisk ledare (1924-) och Milles som en av lärarna 1931-51. Den som tittar noga på planen hittar Carl Milles skulpturer på vävnaden.
Foto: Stiligahem
Green och Hall
Några av de mest framstående exemplen på amerikansk Arts and crafts movement är byggnader från arkitektkontoret Green & Green. Framgången kom bland annat tack vare samarbetet med de svenska bröderna Hall.
Peter och John Hall hade emigrerat från Stockholm till Illinois som barn. De startade en snickeriverksamhet i California i början av 1900-talet, och gjorde sig kända som skickliga finsnickare. Arkitektbröderna Green & Green, kunde med hjälp av Hallbröderna förverkliga visionen om den ultimata bungalowen med skräddarsydd inredning och möbler.
Kanske finns det anledning att återkomma till den amerikanska tolkningen av Arts and crafts movement. Det är en del av strömningen jag inte utforskat så mycket.
Eames och Saarinen
Charles Eames ikoniska plaststol formgavs tillsammans med finske Eero Saarinen. De var nämligen kollegor på Cranbrook. Stolen i formpressad plywood är ett resultat av deras gemensamma tävlingsbidrag till MoMa:s tävling "Organic design in home furnishings". De tog fram en möbelgrupp. Det var en radikal idé att formpressa utan stödjande konstruktioner och stoppning på den tiden.
Möbeln kom aldrig i produktion. Men det blev kanske startskottet på något de båda blev kända för, formpressad plast. Och visst finns det stora likheter mellan Eero Saarinens Tulipanaros chair och Charles Eames Plastic chair.
Mathssons Eva och Aaltos Paimio
Podier med utvalda föremål är det genomgående upplägget. Texterna är faktaberättande och överlåter seda åt besökaren att dra konklusionerna. Det tilltalar mig. Här syns Bruno Mathsons ikoniska Eva i sadelgjord (vänster) och Alvar Altos Paimio tillsammans med en affisch från utställning i New York. Här hade det gärna fått vara en amerikansk stol också.
The Chair och Röd Crocus
Textilvävnaden Röd Crocus formgiven 1945 av Ann-Mari Lindbom Forsberg för Märta Måås Fjetterström AB. Den hör till mina favoritmönster. Här tillsammans med Wegners the Chair även kallad Kennedy-stolen eller den runda stolen. De två presidentkandidaterna John Kennedy och Richard Nixon satt i var sin stol under den tv-sända debatten år 1960. Stolen finns förövrigt sedan dess även i Vita huset.
Individualism
Jag har funderat lite på varför det blev så populärt på 1950-talet med att blanda olikfärgat porslin. Vad var det som drog formgivningen ditåt? Russel och Mary Wright frågade sig i skriften "Guide to easier living" (1950) om våra hem verkligen var uttryck för våra ideal om demokrati och individualism?
Russel Wright hade redan 1937 skapat servisen American modern för Steubenville pottery i USA som ett uttryck för en både den enkla, individualistiska och informella livsstil som var det moderna livet. Porslin skulle vara massproducerat och se opretentiöst ut. Till det individualistiska livet bjöds gästerna till buffé och fick gärna diska upp efter sig.
Den amerikanska drömmen i svensk tolkning
Scandinavian airlines
En ganska stor del av utställningen ägnas åt Scandinavian airlines (SAS) profilprogram. Det var intressant att återknyta kontakten med flygbolagets "glory days" och också få känna en viss stolthet över en så konsekvent och rätt varumärkesprofilering. Allt från personalens kläder, matbrickan och annonserna talade samma språk.
Annonskampanjen publicerades i tidningen Life i början av 1960-talet. Här görs en självklar koppling mellan kvalitet, formgivning och Skandinavien. Länken är flygbolaget. Jag tycker att annonserna är så snygga, så jag visar tre:
Linje