Tavelvägg och glasveranda

Vissa saker är så oemotståndliga att det inte går att låta bli att blogga om det. Här är det en tavelvägg, Per Öbergs vackra bord, Kerstin Hörlins fåtölj lilla Eva, sisalmatta och en vacker klassisk miljö som får mitt hjärta att bulta.

Ett av de finaste tavelväggarna jag vet är den här typen, ett sammanhängande motiv där varje ram ligger dikt an mot nästa och bildar ett stort sammanhängande motiv. Här är det visserligen ett enda motiv, en Pariskarta i svart och vitt, som delats in i sektioner för att bilda tavelväggskänslan. Inte mig emot. Jag har alltid varit svag för kopparstick och kartor.

Lika fint är det att hänga en serie tillsammans. Min gudmor hade en tavelvägg i sitt förra hem, som gjorde intryck. Det var tolv modernistiska etsningar av Dali föreställande stjärntecken, alla inramade i samma typ av antika ram. Alla med detaljer i någon accentfärg. Nio av dem hängde tillsammans och de tre övriga hängde enskilt, två över ett par vackra smala svarta höga byråer med inläggningar av sköldpadda och mässing. Och det sista en bit bort eller på motsatt sida. Kommer inte ihåg helt, men upplevelsen av att det repetitiva fick allt att hänga ihop, gjorde stort intryck på mig. Hon hade givetvis annan konst i rummet också. 

Tavelväggar är något jag alltid återkommer till i min egen inredning. I ett tidigare inlägg har jag utforskat temat att hänga tavlor i grupp.

På Per Öbergs vackra soffbord i järn står ett keramikföremål, ljusstakar i glas och en vas med blommor. Det är komponerat på ett tilltalande sätt. Och jag tycker också att Kerstin Hörlins fåtöljer Lilla Eva gör sig otroligt fint i sammanhanget. 

Foto: Per Jansson / Rosendalsvägen 12

Här ser man miljön från en annan vinkel. Jag tycker att det är fint att man inte valt en vanlig soffa, utan en chaise-longue av Kerstin Hörlin istället.

Vyn från vardagsrummet mot glasverandan är som en dröm. Huset är från empireperioden, ritat på 1830-talet av Fredrik Blom, men elementskydden känns 1920-tal och intrycket förstärks av den klassicistiska utformningen med pelare. 

Så här skriver mäklaren om byggnaden

”Villa Fjeldstuen byggdes 1835, under unionstiden mellan Sverige och Norge. Villan byggdes till den dåvarande norske stadsministern Fredrik Due i Stockholm, och det var Karl XIV Johan som upplät mark och gav byggnadstillstånd. Stadsministern hade villan som sommarhus och tanken var att han skulle vara nära kungen när denne höll till på Rosendals slott. Villa Fjeldstuen ritades av arkitekt Fredrik Blom som även ritade Rosendal slott. I och med Dues höga ställning och enligt tidens sed höll Due ”salong” i villan. I ”salongen” deltog kända kulturpersonligheter som Erik Gustaf Geijer och Jenny Lind. Dues fru, Alethe Due, kom senare att bli god vän med Jenny Lind och passande nog står en staty av Jenny Lind på Framnäs udde framför Fjeldstuen. Familjen Due hade kvar huset fram till 1964”

En vy man kan drömma om. På golvet står två av Anna Petrus blomkrukor i järn och Josef Franks soffbord 1057 i valnöt. I fönstret finns två blomkrukor i mässing från Skultuna och en oljelampan Patina från Klong.

Jag kunde inte låta bli att visa en av exteriörbilderna. Det är underbart med djurgårdsgröna hus.