Nu och då: Ombonat i oroliga tider

Det är ingen slump att William Morris mönster toppar i popularitet på väggar just nu och att vi söker oss till ursprunglighet och tradition i inredningen. I oroliga tider blir hemmet en trygghet och vi söker det ombonade. Så har det varit tidigare och så är det nu.

Att vi lever i en orolig tid syns också på årets vårsalong där verken är mer realistiska och ärliga än provocerande. Precis så som det var i början av förra seklet när industrialismen och världskrigen påverkade hur vi såg på saker och Preraphaeliterna stod för den nya spännande konsten. Vi är på många sätt i en liknande situation nu med klimatfrågor, oro i världen och en digitaliserade tjänster som förändrar vårt sätt att leva. Det sker en stor omvandling, både i den inre och den yttre världen. Då längtar vi efter naturlighet och där får hemmet får en extra stor betydelse.

Runt 1900-talet gick vi från bondesamhälle till industrisamhälle, städerna växte, folk dog av pest och kolera och hygien stod högt upp på dagordningen.  Förändringen påverkade den enskilda människans liv. Industrialismen och urbaniseringen gjorde folk trångbodda och det fanns en oro över att maskiner skulle ta människans plats.

Arts & Craftsrörelsen växte fram i Storbritannien och i Sverige skapade Artur Hazelius Skansen, Nordiska museet och vi vurmade för det nationalromantiska. Samtidigt var det oro ute i världen. Europa upplevde världskrig. Idag går vi igenom en liknande förvandling på både det individuella och det världsliga planet. Idag en digital revolution där vi är uppkopplade dygnet runt. Det är, vågar jag påstå, den inre förvandlingen i vår tid, där digitala trollfabriker sprider alternativa fakta och skapar förvirring om vad som är sant. Dessutom är det stor oro och osäkerhet i världen. Då precis som nu tar oron sig i uttryck i form av patriotism.

Det finns både bra och mindre bra strömningar inom detta, då som nu. Att köpa närodlat, gynna lokala bönder och lokalt hantverk hör till plussidan. Likaså att  hämta inspiration från vår egen historia. På 1900-talet i form av arkitektur och inredning och på 2000-talet i form av att vi återupplivar traditionella matlagningsmetodersom saltning och syrning och vurmar för det årstidsbundna. Arts & Crafts movement och prerafaeliterna var 1900-talets positiva rörelse i Storbritannien. Här i Sverige manade slöjdföreningen till vackrare vardagsvara.

På den andra, mindre sympatiska sidan studerades det rasbiologi och populistisk politik tog fäste, med politiker som gav till synes enkla svar på komplexa frågor om integration. Då precis som nu. För att kunna navigera och tolka vår tid, måste vi vara förankrade i historien. Det är jag övertygad om. Jag läste en artikel i Svd om att Sverige har gjorts arvslös på sin historia. Artikeln utgår från en doktorsavhandling om svensk skolpolitik skriven av en fransman. Ja, du läser rätt. Frankrike är det intellektuella samtalets högborg, om du frågar mig, där man värderar belästa och historiekunniga människor. Det är kanske därför inte så långsökt att en fransman rasar över den snuttifierade graden av historieundervisning i de svenska skolorna. Som du förstår håller jag med. Storytelling - kopplingen till det som varit - är ju själva kärnan i det som är stiligahem. Nåväl, jag ska inte utveckla detta mer här.

Bildkällor: 1. Stockholmskällan, 2. Johanna Bradford, 3. Flickr, 4. Elle Decoration. 5. Apartmenttherapy

Då 1880: More is more.

De mönstrade gröna tapeterna matchades gärna med rosa mönstrad soffa och tunga möbler i mahogny. I fönstret hade man spetsgardiner och på väggarna svulstiga kandelabrar.

Nu 2017: Mönster och kulörer som tar upp en ton

Nu kombinerar man de mönstrade tapeterna med enfärgat. Linne och bomullstyger, vita eller grå snickerier och rena och lugna former. Foto: Johanna Bradford