Nu och då: William Morris och H&M

Arts and Crafts-rörelsen, där William Morris var en av förgrundsfigurerna, propagerade kvalitet och hantverk i vardagsvaror för den vanliga människan. På många sätt är det därför både väntat och oväntat att det anrika brittiska företaget väljer att samarbeta med klädjätten H&M. Det har blivit dags för nu och då, där jag ger en historisk bakgrund till nutida företeelser.

Under det förra sekelskiftet fanns det lite förenklat två stora konstnärliga riktningar. De som älskade allt vad industrialismen kom med. Maskinerna och teknikens möjligheter som bland annat innebar konfektionsindustri och massproduktion. Bland förespråkarna fanns bland annat Walter Gropius, dvs Bauhausrörelsen och Charled-Edouard Jeanneret, a.k.a Le Corbusier. Eftervärlden ser fantastisk formgivning, men bakom den fanns kontroversiell industriromantik bäst sammanfattat i Le Corbusiers "Une maison est une machine-à-habiter", ett hus är en maskin att bo i. 

Den andra riktningen förordade kvalitet, hantverksskicklighet och personlig design. Arts and crafts movement kom som en reaktion mot slutet av 1800-talets nyrenässansmöbler som hämtade stilinspiration från renässansen i massproducerade möbler. Arts and craftsförespråkarna förordade vackrare vardagsvaror och personliga hem. Kvalitet och hantverk var nyckelord.

Den svenska nationalromantiken, arkitekturpärlor som Lärkstaden i Stockholm och de Europeiska Art Noveau- och Jugendrörelserna var alla inspirerade av infallsvinkel. Även pre-rafaeliterna och Bloomsbury-gruppen hörde till den här riktningen. I Sverige bland annat Ellen Key och Elin Wägner

Vackra föremål för vanliga människor

En av förgrundsgestalterna var den brittiske konstnären och författaren William Morris. Idag är han mest känd för sin vackra mönsterskatt, men själv såg han sig främst som socialist. Det konstnärliga var en följd, snarare ett uttryck för den politiska åskådningen. Målsättningen var alltså att skapa överkomliga och vackra föremål för den vanliga människor.

I praktiken var det bara ett fåtal ur de övre klasserna som hade råd med hantverket. Ni kan förstå att jag höjde ögonbrynen när det stod klart att H&M skulle samarbeta med William Morris. Va? H&M står för allt det som William Morris arbetade emot, eller? Kanske tänker förvaltarna av Morrisarvet att hans grundtanke att ge vanliga människor möjlighet att äga en bit kvalitetsmönster efter hundra år.

I tiden

Morris och strömningarna från förra sekelskiftet är minst sagt i ropet just nu. Och vad kommer att hända nu när tusentals vanliga människor går klädda i den exklusiva mönsterskatten? Den ena sidan av mig vill lägga beslag på ett eller två plagg i mönstret Pimpernell. Den andra sidan ogillar hetsen kring släppen som uppmanar till ogenomtänkt konsumtion. Någon hets under släppet bidrog jag inte till, däremot blev jag väldigt glad när jag några dagar senare i förbifarten kunde lägga beslag på ett plagg jag behövde, en klänning. Jag har funderat en hel del på mönstret Pimpernell som kuddar eller rullgardin i vårt sovrum på landet, men ännu inte slagit till. Och nu låter jag tanken vila ett tag till.