Sanningen om fodersockeln
Känner mig bra nördig när jag går i gång på fodersocklar så här en lördagskväll - alltså den lilla träklossen där dörrfoder möter golvsockel. Vad har den egentligen för funktion? Har den en funktion? Ja det är faktiskt ingen som vet det, så det finns utrymme för spekulationer.
Klossen kallas i folkmun också för skurkloss, så jag har alltid trott att den finns där för att man lättare ska byta ut den om förruttnelse sätter in till föjd av ihärdigt golvskurande.
I ett nummer av tidningen Gård & Torp från 2013 spekulerar byggnadsantikvarien AnnMarie Gunnarsson om detta. Att sockeln finns på grund av golvskurning eller för att det ska vara lättare att byta ut golvbrädor, förklarar inte varför sockeln har ett eget uttryck, annan höjd och annan tjocklek, menar hon. Flera andra förklaringar dissar hon också.
Via de pampiga dekorativa kolonnerna i svenska 1600-tals palats för hon tanken vidare till antikens pampiga portaler. "För romarna spelade dörrarna en betydelsefull roll", skriver Gunnarsson "kan det vara så att de praktfulla, gamla dörromfattningarna förenklats i våra rumsinredningar till profilerade dörrfoder med fodersocklar?"
Det låter ju troligt. Som så mycket annat har vi inspirerats av klassisk arkitektur. Inredningsföremål som målades rött för att likna mahogny och dörrar som dekormålats för att likna marmor eller porfyr. Så jag håller nog med om att den lilla träbiten har sitt eget uttryck för att "bära upp" dörrfodret. Jag tillåter mig att filosofera vidare på detta, denna lördagskväll strax före Mellon.
Foto: Stiligahem