Den lila porfyren kom från Egypten och var mycket populär i det antika Rom. Högglansiga urnor, smöraskar, saltkar, mortlar och ljusstakar med mässings- eller brännförgyllda detaljer från svenska Älvdalen nådde utanför Sveriges gränser på 1800-talet och är än i dag populära på internationella auktionsmarknaden.

Jag är själv otroligt svag för de högblanka brunsvarta stenföremålen med vackra ljusa fläckar. När jag köpte mitt matsalsbord som student på slutet av 80-talet lät jag måla det mörkgrönt och stänkmåla det för att efterlikna just porfyr. På den egna önskelistan står ett par saltkar eller en smörask. Och det pampigaste porfyrföremålet, måste väl ändå vara vasen utanför Rosendals slott. 

Porfyr är en magmatisk bergart, det vill säga en vulkanisk bergart som bildats genom att magma stelnat för 1,7 miljarder år sedan. Den kännetecknas av en brunsvart massa med fläckar av kvarts eller fältspad. Men det finns föremål i andra färger också, exempelvis röd, brun, mörkgrön och grått. Porfyr är hårt som stål, som rubiner eller safirer. På Mohs tiogradiga hårdhetsskala hamnar porfyren på sju, vilket innebär att den kan slipas och poleras till hög glans. Den mest kända porfyren kommer från Älvdalen i Dalarna, men bergarten förekommer bland annat i Egypten och i Ryssland.

 

Det finns närmare 10 kända porfyrbrott i Älvdalen, varav Blybergsbrottet är det största. Älvdalens Porfyrverk startades 1788 av Erik Hagströmer. Det var ett sätt att råda bot på den hungersöd som rådde i området. Under åren 1818-1856 ägdes Elfdals Porphyrverk av kung Karl XIV Johan, alltså mr Karl-Johan-stil. Det var nu som de mest magnifika pjäserna tillkom, som Rosendalsvasen och Karl Johans Sarkofag. Som mest arbetade 75 man med porfyrhanteringen i Älvdalen. Idag bedrivs porfyrsliperi i liten skala - och det handlar mestadels om smycken.