Den lila porfyren kom från Egypten och var mycket populär i det antika Rom. Viljan att kunna producera inhemska lyxprodukter var mycket stor. Högglansiga urnor, smöraskar, saltkar, mortlar och ljusstakar med mässings- eller förgyllda detaljer från svenska Älvdalen nådde utanför Sveriges gränser på 1800-talet och är än i dag populära på internationella auktionsmarknaden.

 

Man kan säga att porfyren blev en symbol för Sverige och gav oss ett internationellt erkännande. Det var en viktig ingrediens i att visa upp ett land med både rika naturtillgångar och skickliga konsthantverkare.

Jag är själv otroligt svag för de högblanka brunsvarta stenföremålen med vackra ljusa fläckar. När jag köpte mitt matsalsbord som student på slutet av 80-talet lät jag måla det mörkgrönt och stänkmåla det för att efterlikna just porfyr. På den egna önskelistan står ett par saltkar eller en smörask. Och det pampigaste porfyrföremålet, måste väl ändå vara vasen utanför Rosendals slott. 

Porfyr är en magmatisk bergart, det vill säga en vulkanisk bergart som bildats genom att magma stelnat för 1,7 miljarder år sedan. Den kännetecknas av en brunsvart massa med fläckar av kvarts eller fältspad. Men det finns föremål i andra färger också, exempelvis röd, brun, mörkgrön och grått.

 

Porfyr är hårt som stål, som rubiner eller safirer. På Mohs tiogradiga hårdhetsskala hamnar porfyren på sju, vilket innebär att den kan slipas och poleras till hög glans. Den mest kända porfyren kommer från Älvdalen i Dalarna, men bergarten förekommer bland annat i Egypten och i Ryssland.

 

Kyrkoherden och Linné

Redan under 1730-talet upptäcktes porfyren i Sverige. Kyrkoherde Eric Näsman rapporterade till Bergskollegium i Stockholm att han påträffat ”en Bergart, med röda fläckar insprängd, liknande Jaspis”.

Snart uppmärksammade även Carl von Linné porfyren efter ett besök i Dalarna med orden ”Vid berget, nere uti stenskärvet, fanns ymnig porfyr med röda insprängda korn och linjer”. 

 

Det finns närmare 10 kända porfyrbrott i Älvdalen, varav Blybergsbrottet är det största. Älvdalens Porfyrverk startades 1788 av greve Nils Adam Bielke, bergsmekanikern Eric Nordvall och bergsvetenskapsmannen Johan Gottlieb Gahn.

 

 

 

Under åren 1818-1856 ägdes Elfdals Porphyrverk av kung Karl XIV Johan, mr empire. Det var nu produktionen kom igång och de mest magnifika pjäserna tillkom, som Rosendalsvasen och Karl Johans Sarkofag. Porfyren blev inte bara en lyxprodukt för den svenska marknaden, utan också en representativ vara i internationella sammanhang. Två vaser skänktes till kung Charles IV av Storbritannien, en vas skänktes till den ryske tsaren Nicolaus I i S:t Petersburg och två stora urnor i röd porfyr skänktes till franske kejsaren Louis Philippe och Slott i Pau, Frankrike. 

 

Som mest arbetade 75 man med porfyrhanteringen i Älvdalen. Idag bedrivs porfyrsliperi i liten skala och det handlar mestadels om smycken.