
Blått - från ultramarin till Kleinblått
Kleinblått, kobolt, kornblått eller Royal blue. Kärt barn har många namn. Det är inte bara Burberry som väljer den skarpa blå kulören som accent, just nu. I mitt inlägg om LC2 tänkte jag nostalgiskt tillbaka på en tid av blå accenter i mitt hem. Pantone må spå magenta som årets kulör, men jag tror på dess motsvarighet i blått. Vad tror du?
Det är något särskilt med blått. Många har det som favoritfärg. Jungfru Maria porträtteras alltid i blått och uttrycket blått blod innebär kunglig härkomst. Det finns också en brittisk Royal blue. Uttrycket blått blod kommer enligt Wikipedia från spanskans sangre azul vilket innebär ytliga blodkärl, som i sin tur verkar blåare ju ljusare hud man har.
I Europa är kulören blått något flott. Även i Egypten var lapisblått kungligt. I Kina däremot är det gult som är kejserligt. Men hur kommer det sig att just blått har så hög status? Här kommer en liten historia om blått, inspirerad av Kajsa @minafinafynd som gjorde ett inlägg på instagram om blått i somras någon gång.
Det blir nog fler färginlägg här framöver.

Ultramarin
Färgen med det poetiska namnet Bortom havet, Lapis Lazuli, det vill säga ultramarin är ett samlingsnamn på ett mineral som används som pigment. Det är en halvädelsten lazurite/lapis som finns i kalkrika områden. Pigmentet hämtades bland annat från Kokchadalen i Afghanistan från medeltiden och fram till 1820-talet och var exklusivt i alla ordets bemärkelser. Det var det enda ljus- och färgbeständiga blå pigment som kunde framställas. Även om vi tänker ultramarin som blått, så finns pigmentet från en rödare syrenlila till blågrönt.
Hos konstnärer användes det ultramarina, och guld, endast till de allra finaste delarna av målningarna, exempelvis till Jungfru Marias mantel. Sammanlikningen med guld kanske kan förklara hur exklusivt det var. Det är därför som antikexperter bedåras av hälsingegårdarnas ”Blåmålaren” som gjorde sig känd för att måla stora partier med denna exklusiva kulör.
År 1828 kom den tyske kemisten Christian Gottlob Gmelin på hur man kunde framställa syntetiskt ultramarin. Den första ultramarinfabriken anlades 1834. Den syntetiska kulören blev mer intensiv och betydligt billigare. I kölvattnet av detta följde en trend av blått. Omkring sekelskiftet 1900 var syntetiskt ultramarin populärt på papper, tapeter, tyger, vävnader, stearin och socker.
Foto: Wikipedia
Azurblått
Kulören Azurblå kommer av arabiskans al-lazward som betyder "lasursten", alltså också Lapis Lazuli. På svenska används ordet Azurblått ofta som ett mer poetisk hänvisning till havet eller himmeln. Även French blue är en variant av Lapis-blått.

På 1800-talet blev det populärt med mönstrade tapeter i ultramarint, här i kombination med guld. Den här tapeten heter Hällestrand och är rekonstruerad från en byggnad i Bohuslän från 1800-talet. Foto: Lim & Handtryck

Kobolt
Koboltblått är en förening av koboltoxid och aluminiumoxid. Det upptäcktes och började produceras 1802. Kobolt har använts som blått färgpigment främst i glas eller keramik. Det kallas också för smalt eller coelinblått. Kobolt är ett grundämne, Co, som i sin natur är silverblått och förekommer i mineralerna kobaltit, smaltit och erytrit. Kobolt används bland annat i kinesiskt porslin eftersom det när det hettas upp får en stark blå färg.
Kobolt används också i metallindustrin och till elbilar. I en form kan grundämnet omvandlas och bli radioaktivt. Kobolt kan man bryta i Sverige, bland annat i Hälsingland och Närke. I början av 1800-talet skapade kemisten Louis Jacques Thénard en syntetisk version, som sedan blev mycket populär och användes bland annat av Vincent van Gogh i målningen stjärnnatt, De Sterrennacht, 1889.
Foto: Målningen stjärnnatt av Vincent van Gogh

Kornblått
Kornblått syftar på blåklintens blommor, som även kallas kornblomster. På engelska Cornflower blue. Foto: Vi i villa.

Royal Blue
Kulören Royal Blue togs fram av Scutts Bridge Mill i Rode i början av 1800-talet när Kung George III sökte efter tyg i en kulör värdigt för en kung. Den djupa kulören bedömdes enligt utsago av kungen som triumphant och kom sedan att kallas The Royal Blue. Hur mycket av detta som är sant vet jag inte, men kulören valdes sedan som klänning för Drottning Charlotte. Sagda klänning beställdes dock från Ryssland.
Målning föreställande Princess Charlotte Augusta of Wales i den ryska klänningen målad av George Dawe, 1817. Foto: National Portrait Gallery

Klein blått
Färgen International Klein Blue, IKB, togs fram av den franske konstnären Yves Klein i samarbete med en kemist vid läkemedelsföretaget Rhône Poulenc. Tanken var att skapa en färg som hade samma intensitet som det torra färgpigmentet och det lyckades man med genom att blanda det torra pigmentet med ett syntetiskt bindemedel. 1960 lämnade Klein in en patentansökan på färgen under namnet International Klein Blue (IKB) och fick patent året därpå. Han gjorde sig känd för sin serie monokroma verk i sin egenskapade färg.
Foto: Yvesklein.com
Relaterade nyheter
Ellen Keys Skönhet för alla
Äntligen säsong för blodapelsin
Linje