Trädgårdsbelysning
På landet blir det så mörkt att man inte ser handen framför sig. Så det känns skönt att elektrikern varit här så vi kunde få upp utomhusbelysningen till första advent. Det finns en fin linje mellan snyggt och för mycket och vi kanske har tagit i för mycket den här gången. Nåväl, vi lär oss
Jag längtar, längtar till uterummet på vänster sida (se bilden nedan) blir en glasveranda. Rummet står idag helt öppet, utan en dörr. Och det ser ut som ett mörkt hål. Samtidigt är det husets ansikte. Det man ser mest från gatan. Det är inte särskilt vackert. Som en kropp utan själ. Det gjorde stor skillnad att få upp belysning på båda sidorna om entrén och en ljusslinga. När det här blir glasveranda och matsal ska jag ha stjärnor i fönstret på vintern och pelargoner på rad om sommaren. Can’t wait.
Stjärna blev det istället i sonens rum. I hans fönster lyser också en snögubbelampa som han själv fick välja. Och den är tänd även när vi inte är här. Det är fint att belysa buskar eller träd i trädgården och på det sättet skapa djup. Vi har inte så många buskar ute i trädgården så det fick bli denna. Eftersom huset är U-format gör det mycket att ha något att blicka ut på.
Till fasaden på framsidan valde vi lampor som lyser både uppåt och nedåt. Jag föreställer mig att det blir väldigt fint den dagen huset blir svart. Jag vill gärna att huset blir svart, medan herr J är inne på vitt.
Linje