Djurgårdslyktan och hur det går till att smida
Vi har funderat en hel del på utebelysning på landet. Vi är ju här året om och under vinterhalvåret blir det väldigt mörkt här eftersom det inte finns gatubelysning. Efter att ha sökt med ljus och lykta (hehe) på nätet och i butiker bestämde vi oss för att satsa på en Djurgårdslykta på trästolpe på framsidan.
Men resan tar inte slut med det. Rätt lykta kan man nog få tag på, men var hittar man rätt stolpe. Jag ville ha en lite avsmalnande stolpe med fasade kanter, rödbrunbetsad och ett lykthus i ett riktigt bra hantverk. Den typen av hantverkskunnande kan man inte söka sig fram till på internet visar det sig.
Med hjälp av min kloka mamma hittade jag till slut fram till konstsmeden Jan Mattsson, Dekorsmide i Tierp. Nej, han finns inte på internet, hans lyktor är inte synliga på Pinterest eller instagram. Ett trevligt samtal senare var lykta och stolpe beställd. Nu är den hämtad och på väg till landet.
Foto: Stiligahem
Nu har fundamentet gjutits och stolpen är på sin plats. Maken tyckte att jag var lite överambitiös med val av plats för stolpen. Jag satte en pinne i jorden och studerade placeringen från alla fönster.
Jan Mattson i sin smedja från ett reportage i UNT. Foto: Fanni Olin Dahl, UNT
Så går det till att smida
Det finns två sätt att smida, kallsmide och varmsmide. Den kalla metoden ger mer precision medan den varma gör jobbet smidigare. I båda metoderna läggs järnet på ett städ och formas med hammarslag.
Det finns många tekniker som en smed använder sig av: glödgning i en ässja, sträckning och stukning, kapning, klyvning, böjning och nitning samt vällning. Det senare är en varmsmidesmetod som innebär att man fogar samman olika bitar. Glödgning är i sig en konstform som innebär att materialet ändrar karaktär vid olika gradantal. Hur varmt det är känner man igen på färgen. Från bordeaux färgade 400 grader till det blåvita på 1 600 grader.
När man ser en smed arbeta med järnet kan man förstå att yrket både är mytomspunnet. Järnet hade en central roll i järnålderssamhällena 500 f kr. Det är ju närmast magiskt och mystiskt att kunna tämja ett så hårt material.
Jan har många prylar i sin lada. Foto: Fanni Olin Dahl, UNT
Linje