Stilleben av Einar Jolin

Jag har alltid tyckt mycket om Einar Jolin (1890-1976) lite naivistiska och kulörsäkra motivvärld. Det är förstås de vackra Stockholmsmotiven som är de mest eftertraktade, men i hans värld finns även porträtt och stilleben. Nästan allt tilltalar mig. Kännetecken för Jolin är den dämpade pastell färgskalan och konturerna.

För en tid sedan såldes ett grönt motiv som jag inte helt kunde släppa. Det är sällan så att jag gråter över spilld mjölk, men den gröna tavlan ångrar jag att jag inte slog till på. Så när ett underbart stilleben med en snäcka, citron och en figurin dyker upp så kan jag inte låta bli. Jag lägger ett bud utan att berätta det för Herr J. Vi brukar alltid stämma av med varandra, så herr J blev ganska förvånad. Han är inte heller lika förtjust i Jolin. Och det visste jag förstås. Så det lär komma en revanschtavla till våra väggar från honom inom kort. 

Kort om Einar Jolin

Jolins farfar Johan Jolin lät uppföra det Jolinska huset på Kammakargatan i Vasastan och där föddes Einar. Jolin har redan ganska tidigt en stiliserad stil med en stark komposition och ljuvlig pastellfärgad palett.

Efter studier i Stockholm reste han i 18 års åldern tillsammans med vännen Isaac Grünewald och konstären Leander Engström till Paris för att ansluta till Matisse målarskola, där han stannade mellan åren 1908-1914. Därefter kom han tillbaka till Stockholm. Det första världskriget bröt ut och Jolin kunde inte åka tillbaka. Istället fick han tag på en ateljé på Fiskargatan 9 i Stockholm. Tur är väl det. Här hade han en magisk utsikt över Stockholm och under den här perioden skapade han några av de högst skattade verken, Stockholm i vårsol och vinterdis. År 1917 får han en ateljé på Kungsbroplan och senare ställer han  ut i Köpenhamn.

Jag är mycket förtjust i Einar Jolins lite naivistiska måleri och med geometriska och österländska inslag. Han influerades av Matisse, men kanske ännu mer av den asiatiska konsten han upptäckte på Musée Guidetti i Paris. Jolin finns representerad på bland annat Moderna och Nationalmuseum i Stockholm.

Jag tycker om allt med den här tavlan. Kulörerna, föremålen och kompositionen. Jag kan egentligen ingenting om konst. Jag kan helt enkelt inte riktigt se om något är ”bra”. Känner mig alltid otroligt korkad i konstsammanhang för jag ser inte. För mig är konst ett dekorationsföremål och jag föredrar sådant som kan användas, som ljusstakar och vaser, framför tavlor. Jag faller för motiv som innehåller sådant jag själv tycker om. Det får gärna föreställa landskap, stilleben eller interiörer. Einar Jolins lite naivistiska måleri passar mig som hand i handsken. Jag tycker ofta om hans val av både färgskala och motiv.

Även om jag köpte tavlan utan att rådfråga herr J, så ska vi bestämma placeringen tillsammans. Temporärt hänger den här, men det kan mycket väl bli en annan plats på sikt. Jag känner redan nu att jag dras till motivet och kan inte släppa den med blicken. Och så ska det vara.