I fokus: Guéridon lampbord
Idag funderar jag över lampbord. Varför finns det särskilda lampbord? Vad fyllde de för funktion? Och varför blev de så populära? Och så påkostade. Funderar man en stund ser man det framför sig.
Före elektricitetens tid var ljus något exklusivt. I fattiga hem var härden det som gav rummet ljus under kvällar den mörka årstiden. I finare hem fanns det tillgång på flera ljuskällor. Före stearin hade man ljus av talg och vax, exempelvis bivax. Det mobila bordet visade att man hade råd och möjlighet att hålla med ljus - en statussymbol helt enkelt.
Guéridon kallas en särskild sorts lampbord ornamenterad med figurer. Géridon lär vara namnet på en person i en 1700-talspjäs vars enda uppgift var att hålla ett ljus. Det ska så tydligen vara förklaringen på att det finns bord som detta.
Foto: Stiligahem
1. Neoklassicistisk guéridon från 1800-talet i Italien
Delvis förgylld brons och eboniserade mansfigurer. Det här är en typisk Guéridon. Foto: Sothebys
2. Guéridon i mahogny och förgylld brons med låda
Det här lampbordet är från cirka 1910 i Frankrike, signerad Francois Linke. Även den översta bilden. I lådan förvarade man tändverktyg och extra ljus. Foto: Adrian Alan
3. Sengustaviansk Guéridon
Det här förgyllda lampbordet med vit marmorskiva är från omkring 1800. Foto: Bukowskis
För att verkligen förstå, behöver man känna sin historia.
En av mina drivkrafter i bloggandet är att sätta saker i sitt sammanhang. Att utforska, fördjupa och lära samt bekräfta och befästa mina egna kunskaper. Den här gången handlar det om guéridon alltså lampbord.
Min pappa jobbade hela sitt liv som jurist inom kulturområdet. Han drevs av ett starkt intresse för folkbildning och som fritidspolitiker i vår kommun drev han bland annat frågan om lördagsöppna bibliotek. "Biblioteken måste vara tillgängliga när folk är lediga", menade han. Detta var före internets tid.
Han gillade det som främjade lärande och kunskap. Måltiden i mitt föräldrahem var lyssnandets, gemenskapens och samtalets tid. Vi diskuterade frågor, slog upp saker i Nationalencyklopedin och jämförde med Nordisk familjebok från början av 1900-talet. Vi skrattade lite åt gammaldags formuleringar men "Uppslagsböckerna är tidsdokument som bildar oss ur sin tids perspektiv" menade pappa.
Det var därför viktigt att få flera perspektiv på en fråga och själv reflektera. Tacksamhet och respekt för alla människor präntades in i mig. Värden jag bär med mig tacksamt. Pappas nyfikna och fördomsfria hållning till människor och företeelser har präglat mig och jag tror att det är en av anledningarna till att jag bloggar. Och i vårt digitala tidevarv tror jag att vi behöver analoga stunder vid matbordet mer än någonsin. Det är viktigt med det långsamma emellanåt. Min pappa var road av utrikespolitik och omfamnade också Google och Wikipedia när internet kom och läste ofta samma information från olika källor för att få olika perspektiv. Vi har mycket att lära av ditt sätt att gripa dig an saker, pappa.
