5 x snäckinspiration 

Det är inte bara jag som samlar på snäckor. Snäckformen är ett återkommande formelement i klassisk konst och konsthantverk genom tiderna. Jag har valt ut några föremål som alla tar sin utgångspunkt ur snäckan, eller för den delen även musslan.

Jag är inte den enda som fascinerats av snäckor. I den grekiska övärlden är snäckor något man gärna använder som dekorationselement i inredningen. Det kan vara på ramen till en spegel eller på ett skrin. Det finns sannerligen både vackra och ganska kitschiga exempel. Stora vackra snäckor är också eftertraktade souvenirer och inredningsföremål.

Snäckor, musslor och sjöstjärnor har varit en återkommande formelement genom århundraden. Vem har inte plockat snäckor på stranden som barn? Redan på 1500-talet använde man snäckskal och skar dem till kaméer och under 1700-talet inspirerade snäckans form till en hel formperiod, rokoko.

Under 1920- och 1930-talets strama nyklassicistiska era var det sparsmakat med ornament, men snäckan passerade nålsögat. Själv tänker jag på utlandsresorna på 1980-talet då snäckor i läderrem runt halsen eller armen var ett absolut måste. Eller när det marina New England modet slog till med kraft i början av 2000-talet? Fascinationen för snäckor är återkommande. 

Stol i rokoko

Snäckans århundrade är utan tvekan rokokoperoioden. Rocaille betyder visserligen klippformation på franska  och snäcka coquille, men oavsett namn var snäckan ett vanligt dekorationselementet under rokokoperioden. Den här vackra stolen tycker jag fulländar formen. Foto: Stockholms auktionsverk

Snäckformat fågelbad

Fågelbadet format som en snäcka formgiven av Signe Persson-Melin för Byarums bruk är tillverkat i återvunnen sandgjuten aluminium. Det har den där perfekta storleken, lagom djup för att humlor och bin ska våga närma sig. Och lagom stor för att man ska kunna flytta runt på det. Foto: Byarums bruk

Trädgårdstaburett 

Den här trädgårdsbänken heter Trädgårdsmöbler nummer 2 och är formgiven av Folke Bensow för Näfveqvarns bruk. Han formgav flera trädgårdsmöbler och den här är nog min favorit. Jag tycker att det är ett fint exempel på den nyklassicistiska perioden som kom att kallas Swedish Grace. Den här ställdes ut under världsutställningen i Paris 1925 och på Metropolitan Museum i New York 1927. Foto: Bukowskis

Bordslampan

Bordslampan med den snäckskalsformade lampskärmen såg jag första gången på Sokos Hotel Vaakuna i Helsingfors. Det blev kärlek vid första ögonkastet. Under 1930-1950-talet var Paavo Tynell en av de mest anlitade armaturformgivarna för offentliga miljöer i Finland. Han samarbetade med Alvar Aalto vid flera tillfällen. Hans lampor har ett klassiskt stramt uttryck och är ändå väldigt tidstypiskt och jag har fascinerats över hans verk tidigare. Foto: Bukowskis

Broschen

Jag har alltid tyckt om kaméer. Kamé kallas det när man graverar ett material i relief, oftast framträder mönstret i avvikande kulör, men så behöver det inte vara. Den här broschen är av snäckskal, men även ädlare stenar, elfenben eller vulkanstenar har använts till kaméer. Foto: Auctionet

Jag påbörjade inlägget i samband med att jag köpte den här, men så kom livet emellan. Och så häromveckan kom jag hem med ytterligare en snäcka och fick ny inspiration. Men så såg jag att Antik & Auktion nummer 8, 2023 hade en artikel med ett urval som mitt, och blev tveksam till om jag skulle publicera. Men så tänkte jag om. Varför inte. Jag gör ändå min egen research.  Hoppas att du gillar mitt inlägg.