/ Trädgårdsdagboken /

Trädgårdsdagboken vecka 26

(null)

Vi befinner oss mitt i de underbaraste veckorna om året är det när trädgården väcks till liv och balkongdörren står på vid gavel. Och nu så här kring 1 juli har nästan all blomning kommit igång.  Det surrar av bin,  humlor och, hmmm, mygg och vi njuter av salta dopp. Livet kom emellan och därför publiceras inlägget lite drygt en vecka sent

Det har gått tio veckor sedan mitt senaste inlägg i den här kategorin. Det beror vare sig på bristande intresse eller innehåll, utan snarare tvärt om. Jag är fullt upptagen med att ta in, njuta, vara i nuet och samla allt i mitt "sinneminne". Det är min fina instagramvän  Elsa.EG som kallar det så. Fint uttryck, eller hur?

Jag brukar  plocka fram minnen från min sinnesbank den mörka delen av året och hämta hopp. Jag finner visserligen glädje i alla årstider, men att slippa frysa och att ha dagsljus dygnet om är så härligt. Jag hör till den frusna sorten som lever under lager av filtar,  jackor och schalar och med ulltofflor på fötterna den största delen av året. Jag lämnar inte huset utan en extra schal.  Jag sover under ett varmt duntäcke året om. Man skulle kunna tro att min tredimensionella och något vadderade konstitution skulle ha en isolerade effekt. Men se, inte ens där gör de extra kilona någon större nytta. 

Nu är vi där! Långa dagar och ljusa kvällar. Vi sitter uppe och ute så länge det bara går. Dörren till min sinnliga sida står på vid gavel och jag ser, doftar, lyssnar, känner och tar in Precis allt som naturen bjuder på. Jag har nog  styrkor  i både rationellt och känslomässigt tänkande,  men så här års hämtar jag all energi och lust från naturen. Det rationella finns på jobbet, men annars inte alls. Mitt själsliga jag kan inte få kontakt med det rationella, utan suger åt sig naturens och ljusets energi och går i takt med årstidens rytm. Mina händer längtar efter jord och jag blir i symbios med land och hav.

Hela våren och  sommaren är som en konsert i legato med många akter.  Längtan och gästabud avlöser varandra i rask takt, med fyrverkeri på fyrverkeri i olika höjder. Från Lökarnas- följt av Blåsippans—, vitsippans-, körsbärsträdens—  syrenens-, pionerna—, schersminens- och rosornas tid, för att nämna några. Varje år följer sitt mönster men blir annorlunda ändå. En mild vinter, en vår som kickade igång tidigt men bromsade in har gjort sitt. I år har vi ymnigare blomning än vanligt i hela trädgården, samtidigt som det är färre fjärilar och fler bin. Jag registrerar knopparna, djurlivet och naturens samspel. Jag längtar och jag lever i nuet. Jag ser också hur veckorna går. 

Min nya trädgårdsskyddsling är Vinbergssnäckan. Jag hjälper dem från ljus till skugga och flyttar dem över vägen. Ja, de äter växtlighet, men i jämförelse med dess glupska spanska snigelsyssling är den trivsam. 
(null)
Underbart är kort. Den här rosen blommar bara under en vecka. Det är trädgårdens första ros och nu första juli är det nästan över.

(null)