
Nationalromantik
När maken och jag träffades blev det en stilkrock. Jag älskade funkis, raka linjer och klara färger. Maken älskade stuckatur, bulliga tunga möbler och dämpade toner. Tillsammans fastnade vi för det nationalromantiska stilidealet. Och så blev det.
Väggpaneler, stora rum med högt i taket och vackra välbyggda detaljer kräver möbler och inredning med tydlig karaktär. Köper man ett nationalromantiskt hus, tycker jag att man ska anpassa sin inredning efter det.
Man behöver naturligtvis inte behålla bruna paneler och gröna väggar, om man inte vill, men man bör i allra tänka efter och bo in sig. Måla en annan färg, kanske en ljusare brun färg istället på lister och väggar.
Tyvärr finns det få hus ute på marknaden som inte är sönderrenoverade. Därför blir jag extra glad när jag ser ett hus, där man behållt de bruna väggpanelerna, trots att det inte längre är modernt. Och där man inte varit rädd för att behålla det bästa ur den tidens ideal.

Ett burspråk där fönsterbrädan följer formen. Under fönsterbrädan har man gömt elementet. Smart

I matsalen finns de höga boasseringarna fortfarande i originalutförande. Modigt och fint.
William Morris Willow bough

William Morris klassiska och populära pilbladsmönster Willow Boughs från 1887. Foto: Skeppsholmen, Sothebys

Ett sätt att lyfta fram arkitekturen är att måla snickerier och paneler, här i en lindblomsgrön kulör. I början av 1900-talet var det vanligt att använda två eller fler olika kulörer. Här hade man kunnat valt en annan kulör i panelfälten om man velat vara mer tidstypisk. Foto: Skeppsholmen Sothebys
Linje