
Gunnar Asplunds Villa Snellman
"Byggnaden fick sjunka tillbaka till tomtens inre hörn för att lämna största möjliga markutrymme fritt och för att komma nära det stora vårdträdet, en ek av mäktiga dimensioner. Önskemålet att erhålla en mot yttervärldens blåst och blickar skyddad men mot aftonsolen och öppen gårdsplan gav byggnadens utbildning i en längs med sluttningen förlagd huvudflygel vinkel däremot och parallellt med tomtgränsen förlagd köksflygel", skriver arkitekten Gunnar Asplund om Villa Snellman i Djursholm.
Villan är en av hans mest uppmärksammade byggnader som nu kan visas på Stiligahem. Villa Snellman uppfördes 1917-1918 efter ritningar av Gunnar Asplund (1885-1940) för Bankdirektör Emil Snellman. Sedan 1985 är byggnaden klassad som byggnadsminne av Länsstyrelsen i Stockholm.
Foto: Odinvägen 8, Vincent Forsbeck

Skiss av Gunnar Asplund
Byggnaden är i nyklassicistisk stil och man ser ganska tydligt den kommande 1920-tals klassicistiska stil som Asplund och Sverige sedan blev känd för.

Planritning
Huvudbyggnaden, som rymmer de flesta av villans funktioner, är påtagligt smal vilket ger en ljus interiör. Samtliga rum är placerade i söderläge.
"Byggnaden är ett försök att lösa en modern bostad i en byggnad av 1½ rums bredd. Den förr i »parstugan» och dess avläggare använda typen av 1-rumsbredd torde knappast för moderna pretentioner på biutrymmen, värme och kommunikation vara tillfredsställande. Och den ofta använda typen av 2 eller 2½ rums bredd medför stundom en del olägenheter såsom brist på sol eller vacker utsikt i ett eller annat rum, mörka korridorer i övervåningen och över huvud taget mindre tillgång på ljus”.
Funderingar i denna riktning ledde till att alla rummen förlades i fil utefter fasaden mot trädgården under det att mot gårdssidan förlades förstuga, huvud- och tjänartrappa, serveringsrum samt, i övre våningen, gång eller galleri, badrum o. d. Sålunda ha alla såväl sällskaps- som sovrum kommit åt sol- och utsiktssidan. För att emellertid ändock få intim kontakt med gården drogs det centrala rummet, nedre hallen, tvärs genom byggnaden och fick med glasdörrar öppna sig mot densamma och förlades bottenvåningen så lågt över gårdsplanet som möjligt.
Entrén är så ordnad, att barnen när de komma hem snöiga eller smutsiga icke skola behöva beträda de finare rummen. Köksentrén skulle säkerligen mången husmoder hellre sett förlagd åt gårdssidan - för övervakningens skull -- men fick detta hänsyn här vika för önskan att få gården möjligast fredad."

En genom tiderna särskilt beundrad detalj är fönstersättningen i trädgårdsfasaden med sin gradvisa allt större förskjutning mellan bottenvåningens och övervåningens fönster.


”Rumshöjden är i bottenvåningen 2,6 m; i övre våningen ha sovrummen en höjd av 2,5 m, »galleriet» är 2,2 m och övre hallen 3,2 m hög. Det är kanske en lite nyckfull variation, som emellertid synes mig ha givit varje rum goda proportioner utan att helheten blivit orolig.



Interiörerna äro mycket enkelt hållna. Matsal, nedre hall, herrum, trappa och galleri äro limfärgade och sedan behandlade med stänkning eller marmorering.










Den runda övre hallen är behandlad med stående panel med lister å såväl väggar som tak vilka betsats i djupt gråbrunt.



”Nedre hallens tak är träpanelat och avsågs att bemålas med landskaps- och figur-bilder i olja och mörka toner."

Interiören är med sina tio kakelugnar, inbyggda skåp, snickerier etc in i detalj präglad av Asplund och har bevarats i så gott som ursprungligt skick. I villan finns tio mycket vackra kakelugnar som alla ritats av Asplund.

















Linje