Förnuft, känsla och smöraskar i porfyr

Det händer då och då, att en viss typ av föremål griper tag i mig och inte vill släppa taget. Ju mer jag lär sig om den saken, desto mer vill jag lära. Porfyrföremål har den effekten på mig.

Jag dras till föremålen som en magnet, och jag ser inget annat. My precious tänker jag Gollumskt och tar in alla detaljer med alla sinnen påkopplade. Till skillnad från Gollum är det bara den besatta känslan som får ta utrymmet. Mitt förnuft låter mig besinnas och jag fortsätter att beundra föremålen på avstånd. Istället fyller jag begeistringen med lärande.

För några veckor sedan höll jag ett föredrag om Fornasetti. Jag har ju en samling. Jag frågade publiken vad som krävs för kunna benämna det som en samling. Är det mängden, spännvidden eller något annat som styr? Och hur kommer det sig att det just blev Fornasetti och inte porfyr. Helt oavsiktligt rim, fast rätt passande.

Faktum är att jag inte har ett enda föremål av porfyr i mitt hem, trots att det är det vackraste stenmaterial jag vet. Jag har också bara en av Wilhelm Kåges Argenta och en brosch av Wiven Nilsson, fastän alla tre är potentiella samlarområden.

En samling börjar alltid med nummer ett. Det första föremålet i en samling är viktig. Det måste vara representativ och samtidigt kunna inrymma alla drömmar. Jag har nog aldrig sett mig som en samlare, men igår när herr J tog fram lådan med paketsnören eller i somras när han förbjöd mig att köpa fler pappersservetter, fick den självbilden en törn. Det bor en liten hamster i mig vad jag än tänker och säger.

För en del består säkert själva samlandet av jakten pår det perfekta föremålet. För mig har det nog snarare varit drömmen om att ha ett föremål. Det har ofta tagit många år att hitta detta ett. Men så händer något; ett tillfälle ges, ett behov uppstår eller så dyker något unikt upp. Plötsligt blir ytterligare ett, ett ännu ett och så har man en samling.

Som samlare av en typ av föremål intresserar jag mig också för andras samlingar, inte minst när de kommer ut till försäljning. Samlande är en form av skapande. Det uppstår ytterligare en dimension, när föremålens upphovsman möter samlarens ögon. Konstnären vill säga något med sin konst. Samlaren också. Kanske något oväntat. Jag minns särskilt en gång då en samlares samling var så utsökt vacker att det väckte ett intresse för något som dittills varit ointressant.

Vid de klassiska auktionerna i höstas fanns det en större mängd porfyrföremål till försäljning. Där fanns alla tecken på en samling. Bland annat en ansenlig mängd smöraskar i olika porfyrer och så en stor uppsättning knivar med handtag av sten. De där knivarna hade jag kunnat köpa som starten på en porfyrsamling, men jag lät bli. Vi har varken användning eller plats för sånt vi inte använder.

Men jag kan inte släppa tanken på dessa underbara föremål. Jag går in på länkarna jag har sparat för att studera, lära och bedåras. Så nu får det bli ett inlägg i stället, trots att jag har skrivit om porfyr vid flera tillfällen tidigare.

Jag kommer på ett nytt tema, smöraskar i olika porfyrer, och så blir det ett berättigat inlägg. Och för att visa på bredden slänger jag in nämnda matknivar och vips blev det ett inlägg.

Foto: Uppsala auktionskammare

Blybergsporfyr

Smörask med lock från Älvdalens Porfyrverk, empire. Även den översta bilden föreställer samma föremål. Foto: Uppsala auktion

En del porfyr ser ut som Toblerone-choklad och visst gör den här smörasken det.

Orroksporfyr

Smörask med lock från Älvdalens Porfyrverk, sengustaviansk. Foto: Uppsala auktion

Gammelklittsporfyr

Smörask med lock från Älvdalens Porfyrverk. Kulformad lockknopp, empire. Foto: Uppsala auktion

Alla vackra smöraskar är inte heller av porfyr. Här kommer några andra fina exempel:

Järnkisel

Smörask med lock, Långbans gruva, Värmland, empire.  Foto: Uppsala auktion

Tinguait

Smörask med lock i silver från Älvdalens Porfyrverk, empire. Foto: Uppsala auktion

Garbergsgranitell

Smörask med lock i silver, Älvdalens Porfyrverk, empire. Foto: Uppsala auktion

Matknivar med fasetterade skaft i varierande porfyrsorter från Älvdalens porfyrverk, empire.

Dessa 18 porfyrskaften består av Blybergsporfyr (4), Åsbydiabas, Tinguait (4), Gammelklitt (2), Svart Orrlok, Röd Dysberg, Blå Roth och Röd Rännås.

Knivarna är tillverkade av Lars Fredrik Ståhlberg fabrik i Stålfors, Eskilstuna. Foto: Uppsala Auktion

Vackrare uppsättning än dessa femton matknivar får man leta efter. Porfyrskaften består av Svart Rännås (4), Röd Dysberg, Röd Roth, Blå Roth, Tinguait (4), Åsbydiabas, Garbergsgranitell, Dysbergsgranitell och Mörk Dysberg. Foto: Uppsala auktion

Mer porfyr på Stiliga hem

Om du inte fått nog av porfyr så kan du läsa några tidigare inlägg

Porfyr - den kungliga stenen 

Allt du behöver veta om porfyr