Trädgårdsdagboken vecka 17, 2022

(null)
Det är första maj och vi äter frukost ute på altanen för första gången. Våren känns sen, men nu är den här. Allt är förlåtet. 

Jag vaknar denna morgon och öppnar dörren ut mot altanen. Den friska klara morgondoften blandas med solvärme fast det är tidigt. Det känns skönt. Vi tar med vårt kaffe och våra ugnsfrasiga frallor med ut och njuter av årets första utomhusfrukost i flieströja och mysbyxor. 

(null)
Vi körde från ett hundraårsfirande i Eksjö till landet på Valborg och hade en hel dag i trädgården framför oss. Att bli hundra år är ändå rätt fantastiskt. Sonens gammelfarmor. 

Att kunna styra sin dag som man vill är höjden av lyx. Sonen är på sitt läger och istället för att parera och navigera genom dagen utifrån hans impulser, behov och mående njuter vi båda av egen tid.

(null)
Vi öppnar dörren till gästhuset och bär ut täcken och dynor på vädring. Torkar rent och dammsuger. Nu kan gästerna komma.  Jag längtar. 

Vi hann inte med allt vi velat i höstas, så idag när sonen är på sitt läger tar vi igen det. Jag har längtat efter att påta och gräva i trädgården. Det är två projekt på min agenda. 
(null)

Det har kommit en soffa jag har beställt, så jag vill förbereda platsen där den ska vara. Det blir på uthusets framsida, framför planket som döljer vår kompost. Vi hittade några betongplattor bakom uthuset i höstas och det tycks vara tillräckligt många för att göra tre rader. Perfekt. Bredvid planket ska jag ställa en blomsterlåda där jag kommer att plantera något klängande vackert.
(null)
Så här blev det. Jag har funderat på den här soffan under flera säsonger och köpte faktiskt kuddarna för något år sedan när de utgick ur sortimentet. Det är ganska typiskt mig att köpa kuddarna före soffan. Dynan hittade jag på nätet men såg inte hörnen. Nåväl, irriterande men med nytt överdrag kan jag dölja det. Några av plattorna hade stora betongklumpar under sig och det var svårare att få det riktigt plant, men efter några regnskurar och justeringar kommer stenarna att sätta sig. Jag fick bygga upp med mycket jord i framkant och det kommer att sjunka ihop lite. 

Vi har ett saxande angreppssätt i trädgården. En säsong förbereder vi och tänker. Låter det vara. Fortsätter på ett annat. Tänker om och justerar. Både herr J och jag har jobb med personalansvar och arbetar strukturerat och strategiskt hela dagarna. Avkoppling för oss båda är att ha projekt på gång, men det måste  komma ur lusten, inte måsten. Vår trädgård är för vårt nöjes skull, en oas, inte bara snyggt på bild. Därför är fokus på de stora penseldragen, på helheten. Många är imponerande över hur mycket som hänt här och undrar om vi inte istället ska vila. För oss båda är projekten och att vara i rörelse den allra bästa avkopplingen. 

Som funkisförälder har jag lärt mig att prioritera. Alltså verkligen hårdprioritera. De 22 dagar i månaden som sonen sover hemma behöver både min man och jag vara hemma, inte träffa vänner, betala räkningar, blogga eller träna. Vi är hemma. 8 dygn i månaden fyller vi med egna behov och allt praktiskt bestyr. Två av dem är jag tjänstledig, fyra är helg och så är det två arbetsdagar kvar. Hur går det ihop. Det gör det inte. Och då får man acceptera det och vara snäll mot sig själv. Laga efter läge. Och prioritera måstena den veckan. Hitta en balans i obalansen. Jag klagar inte över det, men känner behov av att förklara. Jag skulle gärna blogga mer, men det finns inte utrymme. 
(null)

Det andra projektet är en ny rabatt. Förra säsongen retade sig maken på en avlång sten som är i vägen när han klipper gräs. Han gjorde ett röse och planterade några astrar. Så särskilt vackert var det inte. Den låg i mitten av gräsmattan och såg närmast ut som en liten smådjursgrav. Fördelen var att det blev ett litet blickfång från arbetsrummet. Det är ganska typiskt herr J att få till en quick-fix så där. Inte gräva utan slänga på lite jord och plantera något blommande. Med det vill han locka mig till att engageras i hans projekt. Han vet att jag inte kan låta bli när något ser omotiverat och utslängt ut. Jag bara måste skapa sammanhang. 
(null)
Här ser ni den nya rabatten till höger med den stora stenen framför magnolian. 

Vi bygger i allra högsta grad trädgården tillsammans. Vi fördelar uppgifterna kompetensbaserat, brukar vi säga. Det är ofta jag som tänker helheter, form och vill göra något ordentligt. Herr J oftast den som initierar och få saker klart snabbt. 

Vi har saknat något mer senblommande att fästa ögonen på från hammocken, samtidigt har jag inte velat störa den vy vi har nu, där magnolia, schersmin, pioner och praktlysig avlöser varandra i att vara blickfång. Vår parkview. Nåväl, nu har vi format en rabatt som binder i hop befintlig syrénbudleja och hägg med den stora stenen. Den har jag nu frilagt. Rabatte. kommer att vara mestadels senblommande blå. Jag ska flytta några nävor  som aldrig har trivts och astrarna som herr J planterade på röset. 

Och så blev det en simtur under eftermiddagen. Det är cirka fem sex grader i vattnet och det gäller att komma i fort, innan föterna fryser. På vägen hem plockade jag en bukett vitsippor. 

Nu börjar trädgårdssäsongen på allvar och det är alldeles alldeles underbart. 

(null)