Danska klassiker Den Permanente

Den Permanente i Köpenhamn - designmässan som varade i 50 år

Den Permanente Udstilling for Dansk Kunsthåndværk og Kunstindustri, kallad Den Permanente, var ett butikskooperativ i Köpenhamn under några årtionden. Här visades det bästa av dansk design, utvalt av en namnkunnig jury. Det var så mycket mer än en butik, mer än ett showroom. Det var en utställning i ständig förändring där allt var till salu. Det blev en vallfärdsort och en turistdestination som lockade formintresserade från hela världen. Den Permanente bidrog till att göra dansk design till en internationell exportframgång. 
  
Det var flera faktorer som bidrog till den danska formframgången. I min serie om danska klassiker har jag hittills lyft fram: arkitekterna och den banbrytande utbildningen för Kaare Klint. 
Stiligahem om Kaare Klint 

Den andra faktorn, hantverkarna, och deras samarbeten med formgivarna har också lyst igenom på sina ställen. Jag kommer att återkomma till detta i ett separat inlägg. 

Den tredje faktorn var arenorna, varav Den Permanente blev den viktigaste om man ser till det internationella genomslaget. Till allt detta kommer en förmåga att kommersialisera kvalitativ formgivning. I det här inlägget berättar jag mycket kort om strömningarna i samhället vid den här tiden och därefter om Den Permanente.

Akvarellerna i det här inlägget har min mamma gjort. Det är hennes examensarbete som gick ut på att gestalta en tänkt utställning på Den Permanente. Året var 1965 och examensarbetet gav henne ett stipendium. Mina inlägg om danska klassiker har varit ett sätt att utforska mitt kulturarv och den estetiska grund som lett till mitt formintresse. När min mamma plockade fram akvarellerna till sitt tävlingsbidrag kändes det helt självklart att illustrera den här berättelsen med några av dem. Det blir ytterligare ett inlägg där jag visar fler. 
(null)
Trappan i Den Permanente på min mammas akvarell

Den runda trappan var ett av Den Permanentes kännetecken. Här är en faksimil ur den Permanentes möbelkatalog från 1965. 
En annan del av utställningen publicerad i möbelkatalogen från 1965. 
 
En motreaktion för framtiden
I samband med att industrialismen tog fart under slutet av 1800-talet växte också en motreaktion fram över hela Europa. De billigare industriella produkterna konkurrerade ut inhemska kvalitetsprodukter. Att värna om det lokala, om hantverkskunnande och kvalitet blev en rörelse. Det fanns alltså de som älskade maskinernas och teknikens möjligheter. Den idag mest kända är Walter Gropius och Bauhaus-skolan. Det fanns också de som värnade om hantverkskvalitet och genuina material. Den starkaste av dem var Arts and Crafts movement i Storbritannien. Liknande riktningar fanns i alla länder. Båda synvinklarna levde också parallellt. 
Stiligahem om Walter Gropius och Bauhaus  
Stiligahem om skillnaden mellan Arts and crafts och Art deco  
 
Tvärt emot vad man kanske föreställer sig med nutidens ögon, så var hantverksvurmarna inte reaktionära. De såg sig som aktörer för det moderna samhället. Hantverksfrämjandet bidrog också till ett uppsving för hantverksorganisationerna. En annan arena. I Danmark var det bland annat dessa tre som tog plats; finsnickerigillet Københavns snedkerlaug och de två nybildade: Handarbetsgillet Selskabet til haandarbejdets Fremme, och hantverksföreningen Dansk husflidsselskab . Som sagt återkommer jag till dessa i ett senare inlägg. Gemensamt för dem alla var målsättningen att finna en ny formkultur.
 
Vi ser en liknande trend idag, där det brukade, högkvalitativa nyproducerade och billiga kopior lever parallellt. I Danmark innebar förändringen att gå från ett agrikulturellt land med många mindre familjeägda hantverksföretag till en internationell industriell designspelare. Det var en kamp på liv och död. Det var i den omställningen som bland annat Den Permanente tillkom. Det behövdes arenor för att visa fram det inhemska och där blev Den Permanente en av de viktigaste.

(null)
Den Permanente öppnade på Vesterport i Köpenhamn 1931. Verksamheten upplöstes år 1981.
 
Historien om Den Permanente
Den 26 juni 1931 bildades föreningen Den Permanente. Syftet var att arrangera en utställning för att främja internationell export;  "tilvejebringelse og opretholdelse af et permanent udstillingslokale i København til propaganda og salg i ind- och udlandet af dansk kunsthåndværks og dansk kunstindustris frembringelser". 

 I grund och botten var det ett föreningskooperativ där både enskilda konsthantverkare och formgivningsindustrin samverkade. Varje medlem, stor eller liten, hade en röst vardera och de utställda tingen ägdes av utställaren tills det blev sålt. Det fanns också en arkitekt som skapade själva utställningen. 
 
Det var silversmeden Kay Bojesen, numera mest känd för sina djurfigurer, som först kom med idén och direktören för Holmegaards glas Christian Grauballe som såg till att idén blev verklighet. 10 medlemmar bildade en styrelse varav Grauballe blev styrelseordförande och Bojesen pressekreterare. Utställningen öppnade för första gången ett halvår senare den 5 december 1931. Då närvarade kronprinsen, statsministern och handelsministern.
 
För att säkerställa en hög kvalitet tillsatte man en namnkunnig jury, censurkomiteen, som avgjorde vilka som fick visa. Bedömningen gjordes uppdelad på möbler och annat konsthantverk. De medlemmar som passerade nålsögat kunde sedan välja vilka av sina alster de ville sälja och till vilket pris. De betalade också då en medlemsavgift. Juryn möttes varannan vecka.  Arenan i sig ändrade ständigt skepnad, precis som en utställning. 
  (null)

På samma adress och ändå inte
Det första året hyrdes andra våningen i Vesterport kontorsbyggnad. 126 utställare samsades på på sammanlagt 7 800 kvadratmeter. Varje utställare hyrde sin yta och betalade per kvadratmeter. 100 000 besökare kom det första året. Från början sålde man inte på plats utan bara via retail-ledet. Ganska snart ändrades det när man märkte ett intresse av att handla på plats. Några år senare flyttade verksamheten till nedre plan och kort därefter skedde ytterligare en flytt. Den gången blev det i mindre lokaler men med bättre skyltfönster mot Vesterbrogade. År 1937 hade man fördubblat antalet besökare till 195 000.
 
Även när Danmark ockuperades under andra världskriget (1940) kunde man trots situationen och råvarubristen fortsätta. 1944 beslagtogs dock byggnaden av polistrupper och istället höll man utställningen i några små butikslokaler på Østergade, Strøget. 
(null)
När kriget var slut var även pengarna slut. Den Permanente kunde dock rekonstruerades med stöd från danska staten, Landsforeningen for Dansk Kunsthåndværk och en ny ledning, förlagsdirektören Asger Fischer. Dessutom kunde man mirakulöst nog flytta tillbaka till Vesterport. Denna gång med skyltfönster i alla hörn på byggnaden. Under 50-talet femdublades omsättningen och verksamheten kunde utvidgas. År 1961 omsatte verksamheten drygt 10 miljoner danska kronor.

Katalogen från Liljevalchs 1959 kanske inte är så internationell, men jag tyckte att det var roligare att illustrera med en koppling till Sverige. 
 
Exportinriktad
Verksamheten var från allra första början inriktad på export. Den årliga katalogen skrevs på engelska. Förutom verksamheten vid Vesterport deltog man i olika internationella PR-sammanhang, genom egna vandringsutställningar och genom mässor. Bland dem Milano Triennalen (flera gånger), "Design in Scandinavia" (USA, 1954-55),  "Formes Scandinaves" (Paris, 1955), "Neue Form aus Dänemark (Tyskland/Österrike, 1956-57) , "Dansk Form og miljö (Liljevalchs Stockholm, 1959) och "The Arts of Denmark" (USA, 1960-61) . Verksamheten exporterade till praktiskt taget vartenda land i världen.
 
På ett uppslag i 1967 års hantverkskatalog ser man enskilda konstnärer och kommersiella aktörer sida vid sida. 
 
Inför varje nytt år producerades en omfattande katalog där alla produkter visades i bild. Bara hantverksdelen av 1967 års katalog, var på 180 sidor. Det fanns också en separat möbelkatalog. Styrkan i Den Permanente var kombinationen av möbler och konsthantverk. Här fanns keramik, silver, rostfritt stål, textil, trä och glas, souvenirer, fri konst.

Samtliga kataloger finns bevarade i Det Kongelige biblioteks småtrykssamling och några av dem är digitaliserade
 
Många har inspirerats av Den Permanente. I Sverige exempelvis Designtorget med jurybedömda produkter, och IKEAs utställningsmiljö och katalog.  
  
(null)
Till 25-årsjubileet formgav Arne Ungermann affischen föreställande Den lille havfruen som kommer upp ur havet där det regnar brukskonst som Axel Saltos keramik, Arne Jacobsens stol och Kay Bojesens apa. 

Genom femtio år och över ett världskrig verkade Den Permanente. 1981 stängde verksamheten för gott. Namnet användes därefter av en mindre butik under några år, har jag ett svagt minne av. 



#1 - - Helena Nicklasson:

Tack för detta intressanta inlägget. Jag besökte flera gånger Den Permanente som barn (under andra halvan av sjuttiotalet) och kommer särskilt ihåg den speciella känslan i lokalen och hur vackert allting var (fint förmedlat av din mammas akvareller). Jätteroligt att få veta mer om detta.
Vill också passa på att tacka för jättefin blogg och instagramkonto. Bra blandning av ”stiligt” och personligt.

Svar: Hej Helena, så roligt att du hittat till bloggen och att du gillade inlägget. Jag började skriva på det i somras. Min mamma är min silent partner i serien danska klassiker. Vi pratar om olika saker. Jag har ganska starka formminnen från när jag var liten och minns också starkt Den Permanente - minns dock inte att den hette så. Önskar dig en fin vecka
Stiligahem - mer än en vanlig inredningsblogg