Trädgården i nöd och lust

(null)

Tänk att jag blev en sådan trädgårdsmänniska, trots att det var så självklart för både herr J och jag att vi skulle bo i staden. Vi blev själva förvånade över vad som hände med oss när vi blev med lantställe för tretton år sedan. Man kan säga att vi köpte ett hus och blev med trädgård. Jag lärde känna en helt ny sida av min man och han mig. Idag tänkte jag visa något av årets succéer och misslyckanden. 

Vi är nu inne på vår andra trädgård som också har andra förutsättningar än den första. Vi har delvis fått lära om. Här är jordkvaliteten i sig utmaningen på förra stället växtzonen. Vi har också fått några självklara trädgårdsfavoriter. Att ha trädgård innebär ett ständigt lärande där varje säsong har sina glädjeämnen och utmaningar. Vi har trädgårdsdrömmar och ofta nya projekt på gång. För det mesta är vi spontana, ibland låter vi idéerna mogna och ibland byter vi fokus. 

Jag bedåras av instagramträdgårdarna med frodiga rabatter och överflöd i vackert solljus. Jag kan inte se mig mätt på dem. Allt tycks blomma konstant och vara vackert komponerat. Så ser det inte ut hos mig. I vår trädgård finns både succéer och misslyckanden bredvid varandra. Jag glädjs åt succéerna och försöker lära mig av det som inte funkar. Saker växer fram i stilla mak. Fast jag tänker på växtzoner, sol och gödsel när jag väljer växter så är det ändå så att vissa växter trivs, medan andra gör det inte. 

En av våra utmaningar är att vi största delen av året sköter trädgården på distans. Vi begränsar därför antalet ettåringar och växter som kräver tillsyn. Och med en dåres envishet testar vi ändå. Det blev inget av mina frösådda lejongap, rosenskäror, ringblommor och vallmo i år. De torkade bort eller åts upp av sniglar när de var små. Men luktärterna, bönorna, krasse och mangolden klarade sig. I våra rabatter består stommen av tåliga perenner och så rosor. Det blir bäst så. Vår trädgård är långtifrån klar och på många platser gapar det tomt. Det får vara så. Min trädgård gör sig helt klart bäst live. 
(null)
I våras var det fullt av narcisser här, så kom nävorna (som nu fått flytta eftersom de blivit för stora)  och nu är det rosornas tid. Det här är en fairy-ros.
(null)
Herr J är den som fixar med krukorna. Jag har en chokladskära (längst bak till höger) och resten fixar han. I en av krukorna testar jag att föröka en peaceros efter ett youtube-klipp. Det går sådär. 
(null)
Hortensia och flicköga.
(null)
Den högra rabatten är i all sin anspråkslöshet min favoritrabatt. Den kantas av alunrot med röda blad växlat med stäppsalvia i en rosaröd ton. Till höger ser ni liguster följt av buxbom, en ros (nedan) och löjtnantshjärtan. Rätt fram står stockrosorna. I år har jag låtit dem få sprida sig lite till och det blev fint.
(null)
I år är denna ros helt fantastisk. Det här är en gren. Den här rosen hade typ en blomma vår första säsong och var så ynklig. Med jord och beskäring har den vuxit sig starkare. Och i år är det en av våra vackraste.
(null)
En ros som har sin sämsta säsong är ghislane de feligonde. Den som brukar blomma rikligt ser i år mest ut som en risbuske. Jag klipper bort äldre tunna grenar och låter de nya finnas kvar. Det blir bättre nästa år.
(null)
Denna ros blev angripen av svartfläcksjuka förra året. Det visar sig genom att bladen blir gula med svarta fläckar och trillar av. I värsta fall dör rosen. Deinfekterade bladen måste man plocka bort och slänga i soporna. I våras beskar vi rosen ganska kraftigt och den tycks nu slippa angreppet. Den här rosen står i det soligaste och mest skyddade läget. Nog för att rosor gillar sol, men jag tror att det är för varmt och vindstilla här för den. 
(null)
Ett av årets glädjeämne är syrénbudlejan. Den flyttade vi i våras från framsidan till långsidan. Efter två säsonger utan större tillväxt har den nu vuxit sig tre gånger sin storlek på bara några månader. 
(null)


(null)
För andra året i rad odlar vi pumpor. De flesta plantorna är här, men några har vi grävt ner i gräsmattan. De är nästan de finaste. Bakom dem finns mina luktärter. Den här rabatten gjorde vi om i våras och nu har den en finare form. 
(null)
Vid samma tillfälle i våras planterade jag denna forsythia, höstphlox och kransveronika bredvid varandra i en upphöjd rabatt med riktigt bra jord. Forsythian har vuxit säkert fem gånger sin storlek på bara några månader. Den är placerad efter mycket omsorg så att jag kan se den från flera av våra uteplatser. Jag ser fram emot att se den i blom nästa vår. 
(null)
De tre kransveronikorna har vuxit som förväntat…
(null)
…medan mina phlox aldrig fick chansen. De dukade under för sniglarna. De har tydligen sitt fäste här. Jag skulle placerat dem på en annan plats till de vuxit sig större och så flyttat dem hit. 
(null)
På vänstra "flygeln" växer en klematis jackmanii. Den fanns här när vi flyttade in och det gjorde mig så glad. Jag är väldigt förtjust i dessa klättrande växter. 
(null)
På baksidan vid vårt uthus klättrar en annan klematis, en skogsklematis som heter Paul Farges kallad summersnow. Vi hade en sådan på vårt förra lantställe och den stod högt på önskelistan just här. 
(null)
I år har den sin magiska tredje säsong. Det är alltid den tredje säsongen som växterna blommar ut. Den klär in det här hörnet precis så som jag föreställt mig. Här har jag också min bästa luktärtsrabatt. Till höger längst ner i bild har jag planer på en sensommar och höstrabatt. Den ska behålla sin vilda natur, men ändå med struktur. 
(null)
Snäckor är välkomna i min trädgård, men inte sniglar. Ser ni vad torrt det är hos oss denna sommar. 
(null)
Humlor är också favoriter. På kvällen kryper de in i stockrosorna och sover där. På dagarna är det nog hundratals humlor och fjärilar här och några bin. 
(null)
Jag fick tre tomatplantor av en kollega. Först fick de växa till sig i köksfönstret hemma i stan, sedan olanterade jag om dem på landet. Dem har jag lyckats hålla vid liv. Det är första gången jag fått tomater.  Detta med att tjyva plantorna har jag inte riktigt begripit, men hur som helst ger mina plantor en riklig skörd. Så kul!

Hoppas att du gillat min lilla rapport


#1 - - Johan:

Hej!

Jag älskar att läsa din blogg och att innehållet varierar från allt mellan himmel och jord! Nu kunde jag inte hålla mig från att kommentera längre! Jag har under en tid funderar på det ständiga problemet med förvaring… Hur gör du när hösten närmar sig ute på landet eller i stan? Jag älskar själv inredning och jobbar mycket med min trädgård både i Täby och uppe på Ljusterö. På landet är det lättare att skyffa undan sommarmöbler, pallbackar osv inför vintern men i Täby har jag problem med vad som kan stå framme/ute över vintern och inte.. Jag har under en tid förvarat de saker jag inte känner att jag behöver för tillfället på https://pelicanselfstorage.se/ , men det blir lite bökigt att hålla allt organiserat och speciellt utan bil kan det lätt bli bökigt även om det annars är väldigt smidigt. Har du några tips? 🙂 Ha en fin dag och fortsätt blogga! 😀

Svar: Så roligt att du kommenterade. Och tack för att du följer mig.
Jag ler igenkännande kring frågan om förvaring, detta ständiga problem. Vi kallade vårt förra lantställe för vårt shurgardförråd där vi förvarade de saker som blev över när vi flyttade ihop. Vi hade dubbelt av allt.

Vår matgrupp i trä på landet låter jag stå ute och virar fast den med en presenning. Det finns ju snyggare möbelöverdrag också, och sånt funderar jag på till loungegruppen. Vi hade ett överdrag i plast till vår hammock, men det blåser så mycket att det slets i bitar. Så det får bli tygöverdrag nästa gång. Det är viktigt att saker kan surras fast. Annars staplar vi som tetris i gästhuset och uthuset. Hemma i lägenheten är metoden att inte ha så mycket saker. Vi har ett vindsförråd med i princip bara julkartonger och resväskor, resten är på landet. Vi har också låtit göra skåpsförvaring i stan.

Vi får fundera vidare på detta.

Önskar dig en trevlig kväll
Stiligahem - mer än en vanlig inredningsblogg