stiligahem.se

När jag ser formgivning som slår an strängar i hjärtat så kommer mina tankar igång. Jag börjar genast föreställa mig föremålet i olika fantasimiljöer där den skulle passa. Min hjärnas dockskåp skulle man kunna säga, bestående av tusentals bilder samlade genom ett helt livs registreringar. Ganska snabbt framträdde Roslagsbacken och jag såg hur fåtöljen skulle lyfta inredningen i vardagsrummet, som ett smycke. "Ja, något åt det hållet skulle vara fint på landet, tänkte jag". Jag kände också instinktivt att om jag skulle köpa mig en dansk klassiker så skulle Huntsman chair vara en stark kandidat. 

Stiligahem om:

Huntsman Chair  

Børge Mogensen 

Jag har genom min serie om danska klassiker blivit sugen på något ur den danska designfloran och har hittat flera. Men jag tänkte att jag skulle fortsätta att suga lite på den karamellen. Det blev ett inlägg på bloggen och sedan tänkte jag inte mer på det. Det är väl bättre att samla drömmarna i Pinterest och på bloggen, än i mitt hem. Billigare också, haha. Så tänker inte herr J.

Herr J är den generösaste människan jag någonsin mött. Han älskar att överraska dem i hans närhet med presenter. Det gäller såväl vänner, sin svärmor och familj. Och han är bra på det. Efter 15 år borde jag veta det, men faktum är att jag blir lika förvånad varje gång. Presenter är hans kärleksspråk och jag är mycket älskad. Och så tror jag att han ser det som en kompensation eftersom han jobbar så mycket. Nåväl, jag är väldigt lyckligt lottad och bortskämd, som ni förstår. Och nu njuter jag av den fantastiskt välgjorda stolen. Ett mästerverk som jag kommer att älska resten av livet. 

Den är mer underbar i verkligheten än på bilder och mina ögon dras hela tiden mot detaljerna. Handen följer den mjuka formen på armstöden. Här har de slipat rejält med ettans sandpapper, tänker jag och skänker en tanke åt min gamla träslöjdslärare Weding. "Ta ett tag till med ettans sandpapper" var nämligen hans standardkommentar. Fyrtio år senare förstår jag vad hans målbild var. Att bilda ett gäng obildade. Några mästerverk blev aldrig våra svarvade skålar och smörknivar. Jag glömmer förövrigt aldrig hans namn. Att heta något relaterat till det man jobbar med har alltid fascinerat mig,  trädlöjdsläraren ved-ing, kan det bli roligare? Han var dock ingen kul typ, utan barsk. Men det är kanske en annan historia.

Huntsman chair kommer tillsvidare att stanna kvar i stan och inte flytta med till landet, där den visserligen också skulle passa. Den hittade nämligen direkt sin plats här. I helgen kommer jag att dricka mitt eftermiddagste och blicka ut över rummet från min position. Underbart. Och senare i vår, när vi bor mer på landet kanske den får flytta med. Vi får se.