/ Veckans accessoar /

Aralia till mina te-stunder och givandets kraft

(null)
Uppmuntran när man verkligen behöver det kan komma från oväntat håll. När man inte söker det,  kommer omtanke ofta klädd som en stilla vind, en påminnelse om att det som är mäktigt, starkt och påverkar inte behöver pukor och symbaler. Det värmer hela kroppen inifrån och ut. Och att det som ligger bakom. Det egentliga stora: tiden, tanken och generositeten stannar kvar i hjärtat länge. Gåvan blir en symbol, en påminnelse om att det fina i människan finns, och att man genom gåvan delar och bekräftar det till varandra. I det här fallet är dessutom gåvan i sig helt perfekt,

Det är sant att det är saligare att ge än att få, men det är lika bibliskt och livgivande att få ta emot. I bibelns 1 korintierbrev kapitel 10 står det "Min nåd är allt du behöver.  Ja, i svag­he­ten blir kraf­ten störst." Nåden, här i betydelsen att släppa garden och ta emot, som om man inte förtjänar det. Att ta emot något i tacksamhet med andra ord. Då blir kraften störst. 

Jag bidrog en gång med ett stärkande ord som var litet men med omtanke till Lisa. Jag visste inte då att det betydde mycket. Det var ett sånt där möte där vi pratade om det viktiga. Det gjorde intryck på mig. Flitiga Lisa och jag är jämnåriga och jag känner henne genom min mamma. Hon jobbar med textilinredning och har hjälpt mig med alla våra gardiner hemma istan och en hel del kuddar. Allt hon rör vid blir perfekt. Jag beundrar alltid kreativitet och jag gillar henne som människa. Kan det bli bättre. 

En av helgernas bästa stund är min te-stund. Det vet Lisa. Och nu blir det ännu mer njutningsfullt. Det vackra Aralia-mönstret med färger i orange, grönt och med kant i blått passar fint både hemma och på landet, men det fick följa med hit. Och lyfter timmerväggarna till en ny nivå. Precis vad jag behövde här utan att veta det. Tack tack Lisa!      

(null)
(null)
På mitt bord finns grytlappar och tehuv sydd i Aralia, Svenskt tenn  loppade lövtunna tekoppar, en grön vas från Indiska  tersmoskanna av Sigvard Bernadotte för  Georg Jensen och växtkärl palissad av Signe Persson Melin för Byarums bruk
(null)

Foto: Stiligahem

/ Veckans accessoar /

Guéridon och bloggandets hjärta

(null)
 
För att verkligen förstå, behöver man känna sin historia. En av mina drivkrafter i bloggandet är att sätta saker i sitt sammanhang. Att utforska, fördjupa och lära samt bekräfta och befästa mina egna kunskaper. Den här gången handlar det om guéridon, lampbord, och varför jag brinner för historia. 
 
Min pappa jobbade hela sitt liv som jurist inom kulturområdet. Han drevs av ett starkt intresse för folkbildning och som fritidspolitiker i vår kommun drev han bland annat frågan om lördagsöppna bibliotek. "Biblioteken måste vara tillgängliga när folk är lediga", menade han. Detta var före internets tid. Han gillade det som främjade lärande. Måltiden i mitt föräldrahem var lyssnandets, gemenskapens  och samtalets tid. Vi diskuterade frågor, slog upp saker i Nationalencyklopedin och jämförde med Nordisk familjebok från början av 1900-talet. Vi skrattade lite åt gammaldags formuleringar men"Uppslagsböckerna är tidsdokument som bildar oss ur sin tids perspektiv" menade pappa. Det var därför viktigt att få flera perspektiv på en fråga och själv reflektera. Tacksamhet och respekt för alla människor präntades in i mig. Värden jag bär med mig tacksamt. Den här delen i min uppväxt har präglat mig. Och i vårt digitala tidevarv tror jag att vi behöver analoga stunder vid matbordet mer än någonsin. Det är viktigt med det långsamma emellanåt. 

Idag funderar jag över lampbord. Varför finns det särskilda lampbord? Vad fyllde de för funktion? Och varför blev de så populära? Och så påkostade. Funderar man en stund ser man det framför sig. 
 
Före elektricitetens tid var ljus något exklusivt. I fattiga hem var härden det som gav rummet ljus under kvällar den mörka årstiden. I finare hem fanns det tillgång på flera ljuskällor. Det mobila bordet visade att man hade råd och möjlighet. 
 
(null)
1. Neoklassicistisk guéridon från 1800-talet i Italien, delvis förgylld brons och eboniserade mansfigurer. Géridon lär också vara namnet på en person i en 1700-talspjäs vars enda uppgift var att hålla ett ljus. Det ska så tydligen vara förklaringen på att der finns bord som detta. Foto: Sothebys
 
(null)
2. Guéridon i mahogny och förgylld brons med låda från cirka 1910 i Frankrike, signerad Francois Linke. Se detalj överst. Foto: Adrian Alan
(null)
 
3. Sengustaviansk Guéridon med vit marmorskiva från omkring 1800. Foto: Bukowskis

/ I säsong / Veckans accessoar /

Julstång, festong eller girlanger

(null)
Människor över alla delar på jorden har använt bladverk, blommor och frukt för att smycka vid högtider. I Sverige har vi en lång tradition att smycka stänger och löva entréer. I det antika Sydeuropa dekorerade man dörrar, tempel och triumfbågar med festonger av levande blommor, frukt och blad. Tänk lagerblad. Antikviteter och målningar ger goda ledtrådar till hur det kunde se ut. Och det här blogginlägget. 

Blev du nyfiken på festonger, girlanger och julstänger så har du kommit rätt. Det här inlägget handlar om allt sånt. Vi börjar i Sverige.

De flesta svenskar associerar ordet stång till midsommarstång, men för drygt hundra år sedan, och tidigare, smyckade vi stänger vid andra tider av året också, såkallade feststänger. I toppen på feststången fäste man kransar, band och ornament. 
(null)         
I högra hörnet på den här bilden kan du se en julstång, eller såkallad julruska. De restes ofta i par framför boningshusets entré, men här ser vi dem vid grindstolparna. I sin enklaste form var julstången just så här,  en avkvistad gran med en ruska kvar i toppen. Kvistarna som blev över tog man till vara på och lade som dörrmatta framför huset. Den traditionen lever vidare liksom att använda granar till jul. | Foto: Vykort från Eksjö omkring 1900 
(null)         
En del julstänger smyckades i toppen istället och ibland kan man se utskurna dekorationer i barken. Här är en helt avkvistad gran med julkors. Foto: Digitalt museum  

3 x Guirlande et feston
Det franska ordet guirlande betyder krans på franska, som i julkrans, guirlande de Noël. Den flätade ranka vi kallar girlang heter däremot feston på franska. I svenskan används ordet festong också för att beskriva dekorationselementet i arkitektur och formgivning. Här har jag valt tre exempel från Bukowskis klassiska katalog.
(null)

1. Konsolbord med festonger i Nyrokoko från mitten av 1800-talet rikt utsmyckat med festonger, rocailler, frukter och musselformationer | Foto:  Bukowskis
(null)

2. Spegel i rokoko, ursprungligen lampett för två ljus. Ett Stockholmsarbete från mitten av 1700-talet med utsmyckning av rocailler, girlanger, blommor och akantusblad | Foto:  Bukowskis
(null)

3. Fanerad gustaviansk byrå tillskriven Johan Hultsten, mästare i Stockholm i slutet av 1700-talet. Inläggningar av rosettupphängd lagergirlang, blommor och lagerfestoner | Foto:  Bukowskis


(null)

(null)

Alla bilder från hemmet med de gröna girlangerna, källa: Sköna hem