/ Renovering / Vårt nya hem /

Lager på lager

"Vi har ett hus, inte ett hem" sa min då sex år gamla brorson när deras familj stod i flyttlasset. Det är så talande. Så sant och riktigt. Ett hem är den plats som har själ och känns harmonisk. Ett hem byggs inte på en dag. Det växer fram organiskt och över tid. Det är långt ifrån den värld som visas upp på instagram. Jag påminns så starkt av detta när vi nu blivit med hus. Att hålla fast vid det jag tror på och inte satsa på quickfixes.
 
Det är blandade känslor kring detta med tidsfaktorn. Den lösningsorienterade sidan av mig vill bara få det färdigt. Starkt påhejad av herr J som inte har tålamod. Det går naturligtvis att åka till först bästa stora varuhus och shoppa upp mig på det som fattas i både husgeråds och möbelväg. Då får vi en plats som blir så där lagom instagramvänligt och rätt i tiden. Och levde jag för sociala medier skulle jag ha gjort det, eftersom jag tappat 70-talet följare på instagram den här sommaren med bilder från mitt furuparadis. Och så skulle jag inte heller visa de här bilderna heller. Helt ostajlade bilder snappade med mobilkameran i all hast. Nu mister jag väl säkert ett antal följare av bloggen också, haha. Det här är vårt hus dagen för inflytt.
 
Jag minns känslan den 1 juli när vi kom till ett tomt hus. En vit, tja furufärgad, canvas kan kännas både skön: "Tänk så många möjligheter" och lite överväldigande "Oj så många valmöjligheter". Jag måste erkänna att det då kändes mer överväldigande även för en inredningsroad. Jag var och är fortfarande ganska blank när det gäller det här huset. Jag är ganska ovan vid den känslan när det kommer till inredning. Jag brukar se allt ganska klart framför mig. Det här är ett hus ganska långt från mitt stilmässiga ideal. Det var just det som kittlade. Och kändes som en kul utmaning. Då. Nu undrar jag hur jag egentligen tänkte. Hur ska det bli "vi" här egentligen? Jag vet att jag kan få det både snyggt och trivsamt. Den bilden är helt klar. Det handlar snarare om hur jag kan få det "vi". Något av den idéfattiga känslan försvann när våra möbler kom. Skönt. Men fortfarande velar huvudet lite kring färgvalen och färgskalan. 
 
Grunden vi har här lades på vårt tidigare ställe. Egentligen före det, redan när vi flyttade ihop och skulle sammanfoga våra hem. Det som inte platsade i staden fick flytta till landet. Det var också mycket ett sommarställe, ett ledighetsparadis där saker fick ta tid. Som att diska förhand och att dammsuga med en kortsladdad dammsugare från ungkarlslyan.  Det här är ett weekendställe. En förlängning av vårt stadsboende och en oas. Här funkar det helt plötsligt inte med att bara ha en stor ugnsfast form och att använda salladsbestick till att servera potatisgratängen. Det gör det såklart. Men jag märker att jag längtar efter att få till det fullt funktionellt, med allt vad det innebär. Jag har bestämt mig för att jag ska vara noga med urvalet. Att verkligen investera i saker som är både vackra och funktionella. Så det får också ta sin tid.
 
Och så var det detta med lagrena. Om jag ska trivas får det inte vara för förutsägbart. Det måste finnas något som skaver. Något som fångar. Och mest harmoniskt. Tankarna går därför mellan olika alternativ. Jag funderar över några vackra kuddar till sängen som jag såg i Danmark, med ett sammetstyg på ena sidan och ett William Morris på den andra. Blir det för nu? I andra stunden vill jag ha en färgsprakande gardin som säger "pow" i färger som är långt ifrån det ton i ton som gäller just nu. Oförutsägbart. Och en tredje stund vill jag ha ett växtplanschmönstrat. Det sistnämda hade passat Solåkra. Är det för tryggt?. Och hur stämmer det med helheten. Jag funderar över sonens rum och makens arbetsrum. Herr J vill nog ha en mer marin känsla än jag. Och det har vi nog också kommit överens om. Det får han fullt ut i sitt arbetsrum, men hur mycket motiv på fyrar och ankare klarar jag? Och så sonens rum. Där är konceptet i allafall klart. Ska visa det vid tillfälle. Och så ska vi göra om uterummet till glasveranda. Hur vill vi inreda det då? Som matsal eller lounge? Hur får vi ihop det med hall.
 
Och så är det detta med lampor. Vi behöver allmänbelysning precis överallt. 6 taklampor plus ett gäng takspotar, bara för att ta den delen. Lampor är min grej. Jag älskar lampor. Är det något som är mitt signum, så är det att satsa på snygg belysning. Och här kanske jag ändå vill satsa på några danska 50-tals klassiker, som PH:s Koglen (artichoke) i koppar till vardagsrumstaket och VP Globe till sonens rum. Det här huset skulle behöva det. Lite wowfaktor. Och när jag nu i skapandet av blogginlägget drar mig till minnes vad jag ursprungligen tänkte när jag ville ha ett annat slags hus, så klarnar det hela lite. Men mest av allt behövs det tid för att hitta de olika föremålen. Jag försöker få maken att förstå det. Han stressar på och vill få allt klart nu nu nu. Att låta hemmet växa fram så där långsamt och organiskt och utvalt som gör att ett hus verkligen blir ett hem. Det är så det får bli.
 
Så här går funderingarna den sista semesterdagen under den här sommaren. När jag summerar mina tre veckors semester är jag ändå nöjd. Jag har målat vårt sovrum och snart är även köket klart. Vi har beställt nya sängar och en dagbädd till makens arbetsrum (Han ligger helst på magen och jobbar) och en affisch till sonens rum. Lite kuddar, en fotpall och odlingslådor är på väg. Och så funderar jag på lamporna. Om en månad behövs de verkligen.  
 
Så här såg köket ut den 1 juni. Köket är väldigt slitet och flera luckor och lådor har stora skavmärken. Köket har 25 år på nacken, så det är inte konstigt. Här är ingenting snyggt, förutom skåpsprofilen. Och snart ska jag visa vad man kan åstadkomma med färg och nya knoppar. Den översta bilden: Alla rum i huset hade garderober, skrammelgarderober om du frågar mig. Så vill inte vi ha det. Vi hann knappt få nycklarna till huset förrän maken började att skruva ned dem. 
Vy från den inre hallen genom vardagsrummet och köket. Även garderoben på höger sida har plockats ned. Det här är idag entrén, men i framtiden blir detta en inre hall när vi gör om uterummet till en glasveranda med entré.
Vardagsrummet "au naturelle". Den öppna dörren rakt fram är ett litet sovrum som ska bli vår nya klädkammare. Jag hade planerat att köra blogginlägg med moodboards från varje enskilt rum i sommar, men vädret har varit så vackert och kvällarna har ägnats åt målningsprojekt och läsning. Så det får bli ett veckomässigt tema under hösten istället. 
Ett tomt hus. En son. Här kommer vi att sätta in en spröjsad glasvägg och dörrar hela vägen bort nästan till pizzavalvet. Så vi ska dra om ganska mycket el och flytta element för att få till det. På höger sida har vi gjort en bokhyllevägg och i taket ska vi sätta spotar. 
/ Vårt nya hem /

Det blommar på Roslagsbacken

 
Det är svårt att föreställa sig blomsterprakt när man köper ett hus under den bruna tiden på våren. Barnbarnet till ägarinnan försäkrade att mormor älskade blommor och att trädgården prunkade. Att den 80-åriga damen gillade blommor kunde jag ju se på interiören där det var blommor på det mesta och i olika varianter på dukar, möbler och i amplar överallt. Jag hade svårt att föreställa mig hur trädgården skulle vara. Och än mindre att det skulle vara något som jag tyckte om. Det är lite som att köpa grisen i säcken att köpa trädgård på våren. Men vi har gjort det förr, herr J och jag. Fyllt en hel jätteträdgård med rabatter och buskar och skapat struktur, så jag lät detta bero. Nu ser jag - och det är bättre än väntat.
 
Det är svårt att låta bli att jämföra våra hus, trots att de är så olika. På Solåkra var jorden fuktig och rik på maskar och nässlor. Vi klippte gräset två gånger i veckan och vi ägnade dagar åt att rensa ogräs och sköta rabatter. Här är det torrt och bergigt. Jorden är hård och allt vilar på ett tunt lager jord. Vi har klippt gräset en halv gång sedan vi flyttade in i början av juli och jag kan konstatera att det inte går att använda bambupinnar för att staga upp blomsterprakten. Annan sorts växtlighet trivs här. Här växer hassel som ogräs och jag ser fram emot att få skörda dem i höst.
 
Här finns också en struktur och en tanke i trädgården. Den har inte blivit skött de senaste 3-5 åren och träden har man inte beskurit eller skött på 7-10 år. Men här finns schersmin, magnolia och syren samt både körsbär och äpplen. Det finns vidare en enorm svartavinbärsbuske som i år inte ger frukt. Här växer röda vinbär, smultron och rabarber. Allt sånt som vi byggt upp och lämnat på Solåkra finns här. Det känns som en fortsättning. Att vi får ta vid på en ny plats där vi avslutade. Att slippa börja från början. Vi har sågat träd och sly som vuxit sig ganska stora för att låta det tänkta ta plats. Sakta men säkert återtar vi platsen och ger den liv. Jag är en ganska helhetstänkande trädgårdsmänniska. Och maken ogillar "skräpblommor" och saker som ser stökigt ut. Vi båda tycker att rabatter ska vara fyllda med grönska och att man helst inte ska se jord. Här är rabatterna fyllda med blommor, men på ett typiskt "tantsätt". Här har man åkt till plantskolan och köpt bedårande blommor utan att tänka på hur det hänger ihop med resten av rabatten. Här växer en vit lilja, bredvid en orangefärgad ros, bredvid en annan spjutväxande blomma i rött. De där växterna som binder ihop rabatten finns inte. 
 
Vi hade sagt till oss själva att vi inte skulle ha några stora odlingsland eller rabatter att sköta. Det gick väl kanske en vecka, innan maken en kväll på Blomsterlandet tjoade. -Blims, nu tycker jag att vi återskapar den lila rabatten vid gästhuset på Solåkra. Så vi köpte stäppsalvia och kantnepeta till kanterna på en av rabatterna och så lavendel för att fortsätta kanterna på den andra rabatten. Och vips åkte ett gäng kryddor ned i korgen. Maken drömmer nu om stora odlingslådor på baksidan. Vi är där igen. Vi trivs i trädgård och med trädgårdsarbete - så är det bara. Om framsidan är fin så är baksidan en enda stor röra. Vi har påbörjat en struktur och en idé och det kommer att bli fint så småningom.
 
 
Så här ser den högra rabatten ut. jag visar inga närbilder för att det ser inte så roligt ut. I bortre delen anas mina kantnepetor och stäppsalvia. Vi ville avvakta och se vad som kom upp i rabatten innan vi fortsatte med det här. 
Rosor av olika sorter och lavendel. Vi fortsätter att bygga en kant av lavendel hela vägen.
Ja ni ser ju själva vilken röra det är mellan rosorna
Det bästa vi gjort är att köpa en kruka med en hortensia. I bakgrunden syns makens efterlängtade loungegrupp och ett fint Skagerak-parasoll. 
Basilika, gräslök, persilja, citronmeliss, rosmarin och timjan ska bli del av vårt köksland. Det är en rikedom att få gå ut och knipsa färska kryddor till matlagningen. Det fattas dragon, mynta och oregano för att kryddlandet ska bli perfekt, men det får jag återkomma till.
Häromdagen var Sonen och jag på Rosendals trädgård och då blev det ett gäng vaser. Vi har bara mellanstora vaser, så det blev både en större och flera mindre vaser.
 
Foto: Ann-Charlotte, stiligahem
 
 
 
 
 
 
/ Vårt nya hem /

3 x kökslampor

 
Vi funderar en hel del på belysning. Det är kombinationen av belysning på olika nivåer: allmänbelysning och punktbelysning i kombination ger ett rum charm. Det finns riktmärken för sånt här och summan av kardemumman är att det nästan inte kan bli för mycket. Vi behöver allmänbelysning i alla våra rum på landet. Det blir ganska många lampor det. En sida av mig vill säga då kör vi samma spot i taket i varje rum, men å andra sidan finns det så mycket fina lampor att välja mellan. Kanske kan jag bocka av några favoriter. Vid matsalsbordet i köket har vi just nu tre önskefavoriter. 
 
1. Ambit Lamp av TAF Architects | Muuto
Det här är makens favorit. Han tänker sig två stycken över matsalsbordet.
2. Sempé W103 av Inga Sempé | Wästberg
Den här lampan finns i olika varianter och precis som maken skulle jag kunna tänka mig två lampor. Kanske i den här varianten eller två separata. 
1. Satelit pendel av Johan Carpner | Konsthantverk i Tyringe 
Med inspiration från gammaldags fotogenlampor har Johan skapat en lampa som känns både klassisk och modern. Stort tipstack till Anette på Inredningshjälpen