/ I säsong / Vårt nya hem /

Höstmorgon

Det doftar mull och blöta blad. Det känns höst och naturen växlar från grönt till gult och brunt. Det är som om all växtkraft dras mot jordens inre när växterna går mot förruttnelse. 


Jag borde klippa ned mina stockrosor som sjunger på allra sista versen. Den här morgonen är jag glad över att jag inte gjort det än. De får bli symbolen för säsongen. Jag tycker om att se förgängligheten. Det finns något vackert i det icke perfekta, det bedagade - trädgårdens egen svanesång. 

Den här helgen har vi varit på landet. Det har varit städdag med samfälligheten på Roslagsbacken och mitt arbetslag har röjt vägen ned till båtplatsen. Under eftermiddagen grillade vi korv på midsommarängen. Maken har påbörjat rivning av förstukvisten på baksidan. 
 

Foto: Anncha, stiligahem.se

/ Vårt nya hem /

Sovrummet på landet

Kanske är det knasigt att jag väljer att blogga om sovrummet på landet, nu när vi får nya sängar dit. Men från att ha varit det omysigaste och mörkaste rummet, blev det så fint med de gamla 1800-talssängarna så att jag var tvungen att dokumentera det.

Rummet är ganska litet, och jag tycker att det blev fint att jag behöll träfärgen på karmen. 


Sängarna är snickrade på den gård min farmor växte upp på i Åbo skärgård. Dem brukade jag och min syster sova i när vi hälsade på farfar och farmor. Ovanför sängarna hängde porträtt av släktingar som aldrig fick egna barn. Jag vet att jag tänkte att de fick vaka över oss istället. Porträtt har alltid varit personligheter och inte ett dött ting för mig. Jag pratar med mina porträtt och de har synpunkter på sina placeringar inbillar jag mig. Min farmor bäddade alltid båt, dvs att filten spändes över bröstet. Som barn tyckte jag att det var en mysig kvällsritual att bli omstoppad och känna doften av farmors goda nattkräm. 

Som ni ser är det en mammasäng och en pappasäng. Det är ganska fascinerande att man valde att göra dem olika stora. Men här med ett fönster som sitter assymetriskt på väggen blir det fint för ögat. Våra nya sängar är tio centimeter bredare och kontinentalsängar, så det blir ett annat uttryck här.

Så här såg rummet ut när vi flyttade in den 1 juli. Det var mörkt och trist även när vi var på visningen. Belysning och ljusare väggar gör stor skillnad. Och elementet flyttar vi till motsatt sida.

Vi tog bort alla garderober. Istället har jag satt knopplister längs ena väggen. 


Foto: Ann-Charlotte, stiligahem.se

Så här såg sängarna ut på vårt tidigare lantställe
/ Vårt nya hem /

Roslagsbacken och Slettvoll

Vårt sovrum, köket och makens arbetsrum har fått färg på väggarna i sommar, men vardagsrummet, hallen och sonens rum förblir "au naturelle" . Och det känns som vi hittat en bra balans mellan att göra Roslagsbacken till vårt och behålla dess karaktär. Jag är glad över att vi båda är förtjusta i det mörka ombonade vardagsrummet. Inspirationsbilden vi har framför ögonen är den här. Jag gillar framföralllt valet av gardiner, matta, materialval på sittpuffarna och den lättare typen av fåtölj, men jag vill nog föra in lite färg och andra mönster. Men det är ju just det som är härligt med inspiration.
 
Inredningen hemma hos oss är i allra högsta grad ett samspel. Det är visserligen jag som är bloggaren och som älskar inredning och håller koll, men herr J har också många egna idéer och tankar. Han har alltid önskat ett mer marint intryck med stars and stripes i rött och blått. Och jag har argumenterat att det passar den dagen vi har hus i skärgården, snarare än på ett torp i en skog. Nu har vi ett sånt ställe. Mina inredningstankar har gått i en annan riktning. I min bloggserie om de danska klassikerna har jag funderat en hel del om mitt inredningsmässiga ursprung. Känt en längtan efter att kanske köpa dansk 50-tals design i någon form till vårt nya hus. Som vanligt med mig så är det ganska undermedvetet och smygande. Att jag inte alltid är klar över om om det bara är snyggt-som-jag-verkligen-gillar, eller om det är snyggt-som-jag-vill-ha-det-hemma. Det är först när jag står inför beslut som jag inser att jag inte är helt klar med vilken väg jag vill gå. En kväll i slutet av semestern fick herr J och jag tid och lust att diskutera. Det visar sig att även han funderat på kammaren och känt in huset. Han visade mig den översta bilden i inlägget.
 
Vi fick pratat och diskuterat kring hur vi använder huset. Och vilka platser vi faktiskt inte nyttjar. Det ledde till att vi fattade ganska stora beslut. Ett av dem var att behålla vardagsrummet som det är. Och jag återkommer med de andra
 
Förra helgen hade vi besök av mitt andra stora bollplank, mamma. Med henne delar jag mina funderingar och får raka besked. Hon har tydliga åsikter grundade i stort kunnande och grundmurad estetik. Med henne kan jag rensa upp i mina tankar och hitta linjen. Hon är ofta bra på att förstå vad jag menar och vi kan tillsammans sväva ut i olika idéer. Och inreda tillsammans i fantasin. "Våra sängar kommer bli sandfärgade", säger jag "då tycker jag att ni ska ha de här tuffa industrilamporna. Det är ju ganska trångt på sidorna", säger mamma "ja, vilka snygga. De hade jag inte tänkt på. Det får nog bli vägghängda sängbord och så kan jag inte släppa tanken på de där kuddarna vi såg i Danmark" svarar jag. "Nej inte jag heller. De skulle bli perfekta", svarar mamma. Och så kan vi diskutera sovrummet igen men med en annan utgångspunkt. Så där har vi nog alltid gjort. Tittat på en bild och så diskuterat hur vi skulle utvecklat det. Mamma kan förstå ganska snabbt vad jag inspireras av i en bild, fastän helheten inte stämmer. Det gillar jag. Vi utvecklar idéer tillsammans. 
 
 

Foto: Slettvoll via Sofie Ahlqvist