Gino Sarfatti - 2097 Sarfattilampan

Han ritade över 700 lampor, men det är bara en som är synonym med hans efternamn, Sarfatti-lampan eller 2097 som den heter egentligen. Den finns i två storlekar med respektive 30 och 50 lampor och i två varianter; krom och mässing. 1939 bildade Gino Sarfatti belysningsföretaget Arteluce. Företaget kom att bli banbrytande inom belysningsdesign. 1974 förvärvades Arteluce av Flos.
 
Gino Sarfatti (1912-1985) studerade inte till arkitekt, utan blev ingenjör. Det påverkade också hans sätt att arbeta. Han satt sällan vid ritbordet, utan produkterna lektes fram tillsammans med hantverkarna. Det som drev honom var  experimenterandet med olika typer av ljuskällor, ledningar, strömbrytare, reflektorer, transformatorer och andra komponenter. Som ingenjör fortsatte han att förfina sina produkter och idéer. Hur kunde vägglampan bli mer flexibel? kunde armarna bli tunnare? och och konstruktionen smartare?
Så här såg Arteluce-butiken ut i Milano på 50-talet. Foto: Flos Archive
 
Trots att han vunnit flera designpriser och att Arteluce under 50- och 60-talet var ett centrum för de italienska formgivarna föll Sarfatti lite i glömska. Först 2012 i samband med La Triennale di Milano's retrospektiva utställning om honom som Flos tog upp produktionen av hans lampor, nu med ledljus.
 
Sarfatti-lampan passar bra i både antika och moderna miljöer. 
 
Så här ser lampan ut hos oss på Roslagsbacken.
 
Fler inlägg kring italiensk formgivning
 
 
/ Uppåt väggarna /

Festinspiration från teatern

Det går att omvandla ett rum med inspiration med teaterkulisser och få en helt annan känsla. Vad sägs om en slottsmiljö, en paviljong eller ett en äng. Det kan vara en kul tanke att inreda sitt hem med teaterkulisser inför en sommarfest eller studentmottagning. Så vill det till att man kan måla också, eller så kan man beställa en sån här och klä in en playwoodskiva som du delar av i några våder för att skapa kulisser. 

Just den här kommer från utställning "Krukor och Kulisser" på Drottningholms slottsteater år 2015.  Utställningen är ett samarbete mellan scenografen Anna Bergman och krukmakaren Annika Wallström som tillsammans skapat unika konstföremål med mönsterinspiration från teaterns 1700-talskulisser. 

 
 
Sidokuliss från Drottningholms Slottsteater som ingår i den rokokodekor som kallas "Ett Läger", där olika tältkulisser bildar ett militärläger. Möjligen av Jacob Mörck, ca 1777. 
Foto: drottningholms slottsteater
/ Uppåt väggarna /

Einar Forseths originalskisser till delar av Gyllene Salen har hittats

 
15 rullar med såkallade ”kartonger”, dvs underlag för mosaiksättningen av Gyllene salen i skala 1:1 har påträffats i källarkulvertarna i Stadshuset. Förlagorna har en gång skickats till Berlin där mosaikerna monterades. Den största rullen är cirka 8x4 meter och visar Mälardrottningen i full storlek.
 
Förlagorna har länge förmodats varit förstörda men har legat undangömda under Stadshusshopen tillsammans med beredskapsmaterial från andra världskriget. Pappersrullarna upptäcktes i oktober 2016 och nyligen gjordes en bedömning av innehållet. Pappersrullarna är i ganska dåligt skick och papperskonservatorer och stadsarkivet är inkopplade för renovering och så småningom leverans till Stadsarkivet.
 
Einar Forseth (1892-1988) är en svensk formgivare, konstnär, illustratör och professor som kanske är mest känd för de 18,6 miljoner bitar guldmosaik som tillsammans bildar utsmyckningen i den Gyllene salen i Stockholms stadshus. Vilket prestigeuppdrag att få när man blott är drygt 20 år. 
 
Tänk att man fortfarande kan upptäcka nya saker i det här huset. Att det finns skrymslen och vrår där saker glömts undan. Det är sannerligen ett privilegium att få jobba här.