/ Uppåt väggarna /

Tips: väggdekoration

(null)

Jag håller ögonen öppna efter inspiration till annat än tavlor på väggarna. Det får gärna vara något tredimensionellt som tillför något spännande eller oväntat. Min kollega har satt upp en hylla med udda koppar från 50-talet. 

Det är en himla bra idé att kombinera det bästa från tallrikshyllan och vitrinskåpet på det här sättet. Hyllan med olika koppar adderar personlighet till lägenheten och säger något om den som bor här. Dessutom är det platsbesparande vilket är nog så viktigt. 

Foto: Ann-cha, stiligahem 
/ Inspiration: stiliga hem / Uppåt väggarna /

Boaserade väggar

(null)

Det är nog furuväggarna på landets fel att mina ögon dras till dessa träfärgade boaserade väggar. Jag tröstar mig med att det är Stadshusarkitekten Ragnar Östberg som ritat dem. Jag känner mig hemma i hans arkitektur eftersom jag jobbar i Stadshuset

Den här lägenheten ligger på Stigberget på Södermalm i Stockholm. Ragnar Östberg ritade det på 1930-talet. 
(null)

(null)


Vad är skillnaden mellan boasering och bröstpanel?
Läs inlägget om boasering och bröstpanel

Hur ska man tänka när man inreder ett hem där väggarna spelar huvudrollen? 
För det första ska man förstås gilla läget. Det kan ta lite tid att faktiskt se hur man vill ha det. Det vet jag inte minst av egen erfarenhet. 
  • När det gäller inredningen funkar det bra med neutraler i basen. 
  • Arbeta med ljusare och mörkare toner som kontraster. 
  • Rejäla soffor och skulpturella former gör sig fint mot de tydligt rutade väggarna. 
  • Ting med allt för pinniga dimensioner blir inte snyggt. 
  • Däremot tyg med linne eller sammetsstruktur. 

Foto: Patric Johansson för Skönahem.com



/ Uppåt väggarna / värt en resa /

Missa inte Annika Ekdahl!

(null)

Drabbad, gripen och fullständigt handlöst förälskad i textilkonstnären Annika Ekdahls tapeter vävda i gobelängteknik. Kompositionerna och färgerna är så ändlöst vackra och perfekta,  en detaljrikedom som slår mig med häpnad. Missa för allt i  världen inte utställningen på Waldemarsudde  som pågår till den 11 februari. Jag ska försöka gå igen.  

Utställningen slår an många strängar. Det rent estetiska, berättelserna i varje bild, mötet mellan nutida och historiska motiv, hantverket, skickligheten, den imponerande monotont tålamodskrävande uthålligheten och den parallella berättelsen om kvinnans historia. Väverskor i alla tider. Kvinnlig styrka i den tysta kunskapens gemenskap. En Noa som bygger sin väv bit för bit i tro utan att få se helheten förrän det är klart.

 Att summera intrycken i bara ett inlägg är omöjligt. Tankarna surrar. I utställningstexten på museet beskrivs hennes verk så fint. Att skapandeprocessen är en blandning mellan den moderna digitala tekniken och den uråldriga. Hon färgar sitt eget garn.  Det tar 1,5 år att väva. 

"Hennes kompositioner är en slags förtätade collage, med överlagringar, dubbleringar och bilder i bilder. Ofta med ett fokus, som kan vara ett bord, en fest, en dans, ett ansikte, en trollslända. Det som sker däromkring i periferin är emellertid viktigt. Djuren har ofta en framträdande roll. Några är mytiska, som enhörningen, hjortarna och hararna(dessa ingick även som symboler i senmedeltidens och renässansens bildvävar) " ur utställningstexten.

(null)
Gobeläng eller tapet
I Sverige kallar man bildvävar för tapet. Gobeläng är rent formellt en vävtapet som kommer från en plats "manufacture nationale des Gobelins" i Paris. Fabriken grundades på 1600-talet, men tekniken där man "plockar", kallas gobelängteknik, och är mycket äldre. Den andra tekniken sker genom att man väver med skyttel och slagbom, exempelvis mattorna från Märta Måås Fjätterström. 
(null)
Här ser ni detaljrikedomen i tapeterna. Det kräver noggranna förberedelser och öga för detaljer. 
(null)

(null)

(null)

(null)