/ Trädgård /

Trädgårdstankar

(null)
Syrenerna på landet sjunger på sista versen och jag tycker inte att jag riktigt har njutit av dem i år. Jag funderade en stund över hur det kan komma sig. Jag går ju mina rundor på landet precis som jag gjort på tidigare platser. Doftar och njuter. Men tydligen kan jag inte helt ta in och njuta av något som inte också är estetiskt tilltalande. 

Det är något med proportionerna mellan den stora björken och de två syrenerna som gör utblicken plottrig. Vi har båda tänkt på det, och vid helgens plantskolebesök kom herr J ihåg detta och adderade en syren i inköpskorgen för att komplettera kollektionen. Det kommer att bli så fint. 
(null)
Tomten på landet har många soletärer, men få växter som binder ihop och väver samman helhetsintrycket. Längs husets långsida har vi påbörjat ett arbete med att få ihop tomten.  Igår gjorde vi en ny rabatt och planterade fem stycken Alchemilla Molis, jättedaggkåpor.  Här vill jag  nämligen bara ha gröna kullar på rad mellan gräs och hus, istället för ett rörigt område som man måste klippa högt gräs. Det kommer att bli en fin och lugn parallell till vinbärsbuskar, körsbärsträd , schersmin och magnolior på motsatt sida. Rabatten fortsätter runt hörnet och där har vi nu tagit bort en spretig rosbuske och en annan buske som mest sett risig ut. Kvar är bladverk från dagliljor, tror jag. 

Till altanen blev det ett olivträd och en praktmagnolia i kruka. Jag är skeptisk till om vi kan få praktmagnolian att trivas i växtzon 4, men maken är övertygad, så det blir upp till bevis. Vi samlar på oss växter i kruka, som får övervintra inomhus. 
(null)
Min första pion har slagit ut, men resten är i knopp. Den här heter Souvenir de Maxime Cornu och är ljuvlig i färgerna. 
(null)
Det är tredje helgen på rad som vi paddlar och sonen har börjat vänja sig vid rutinerna. Det tar alltid lite tid för honom att gilla nya saker. Första turen hade han matpanik och oroade sig för om han skulle få mat. Nu satt han lugnt och stilla i båten. Paddla är en skön form av motion.
(null)
Det här är kanske en paradisbuske. Det är spännande att upptäcka en ny trädgård och dess invånare. Det är nästan som en födelsedag med nya blomsterpaket då och då. 

Hoppas att ni alla har haft en riktigt skön helg. Vi har haft rekordvarmt. 


/ Trädgård /

Ett hav av blåstjärnor

(null)
Jag återvänder till platser vid vissa tider på året för att bara stanna upp, förundras över naturens rikedom och låta ögonen se sig lyckliga. Nu börjar blomstertiden den ljuvliga och jag vill inte missa en sekund. Jag har besökt Stockholms vackraste blåa berg - scillakullarna vid Eriksberg och min bröllopskyrka Engelbrektskyrkan.

Jag är en årstidsmänniska. En utomhusperson och en ljussökare. Alla årstider har sin charm, men när solen värmer och jag inte längre fryser då tinar hela min själ upp och väcks till liv. Jag vill springa och jubla ett vårskrik. 

Carpe diem. Fånga dagen kan låta lite floskligt, men jag tror att det är väldigt viktigt att bara stanna upp i vardagen. Lyfta blicken från mobilen, jagandet och stressandet och bara se, lyssna, känna och smaka på nuet. Låta det som vi har omkring oss fånga uppmärksamheten. Hur gör man detta då?. Jo följ impulsen att jaga solkatten, titta närmare på skuggspelet, färgerna, formerna. Ge dig en minut att bara göra ingenting annat än att ta in. Jag spar på dessa minnen i min sinnesbank och tar fram dem då och då. Vissa platser är så starkt förknippade med vissa årstider och under söndagen tog jag med mig sonen på upptäcktsfärd. Bilderna är kanske inte de estetiskt vackraste, de är tagna en eftermiddag utan sol och med ett ivrigt barn i ena handen, men för mig är de sinnebilden för den första blomningen då ögonen törstar efter färg. Hurra, för våren. 

Scilla som är det latinska namnet, eller blåstjärna,  trivs i halvskugga med fuktig jord.  Har de väl fått fäste sprider de sig gärna och bildar en blå flod mellan buskar och träd. De hör till hyacintfamiljen och är avlägsen släkting med sparrisen. Scillasläktet har 40 arter varav tre förekommer förvildade och naturaliserade i Sverige. Den vanligaste är den ryska blåstjärnan (Scilla siberica). Källa:  Den virtuella floran 
(null)
(null)


(null)

   (null)

   (null)

   (null)

  (null)





/ Trädgård / Vårt nya hem /

Trädgårdsbelysning

(null)
På landet blir det så mörkt att man inte ser handen framför sig. Så det känns skönt att elektrikern varit här så vi kunde få upp utomhusbelysningen till första advent. Det finns en linje mellan snyggt och för mycket, och vi balanserar kanske lite på fel sida om den. Vad tycker du? 

(null)
Jag längtar, längtar till uterummet på vänster sida blir en glasveranda. Rummet står idag helt öppet, utan en dörr. Och det ser ut som ett mörkt hål. Samtidigt är det husets ansikte. Det man ser mest från gatan. Det är inte särskilt vackert. Som en kropp utan själ. Det gjorde stor skillnad att få upp belysning på båda sidorna om entrén och en ljusslinga. När det här blir glasveranda och matsal ska jag ha stjärnor i fönstret på vintern och pelargoner på rad om sommaren. Can’t wait. 
(null)
Stjärna blev det istället i sonens rum. I hans fönster lyser också en snögubbelampa som han själv fick välja. Och den är tänd även när vi inte är här. Och hela räcket klädde vi in med en slinga. Så nu ser man hela altanen inifrån på kvällarna. Eftersom vårt hus är u-format gör det mycket attha något att blicka ut på. 
(null)
Det är fint att belysa buskar eller träd i trädgården och på det sättet skapa djup. Vi har inte så många buskar ute i trädgården så det fick bli denna. 
(null)
På trappan fick det bli en buxbomsboll i plast...
(null)
... den ser fin ut tillsammans med den äkta obelysta varan
(null)
Är mycket nöjd med våra fina silverfärgade lampor från Konstsmide. Det kommer att bli ännu snyggare när huset blir svart.
(null)

Foto: Anncha, stiligahem.se