/ Roslagsbacken /

Det ser inte mycket ut för världen, men är en dröm

(null)
Så är visionen en verklighet. Det mörka genomgångsrummet mellan kök och privata delar på landet blev ett biblioteksorangeri. 

Visst kan jag drömma om vackra solnedgångar på sommaren, men när den mörka årstiden är här är allt förlåtet. Jag är så tacksam att hela vårt hus står med sina utsträckta armar mot förmiddagssolen. Bokstavligen eftersom huset är u-format. 
(null)     
Även under årets mörkaste dagar når solljuset hit. Det är en oas, där jag får plats att ställa mitt morgonkaffe, tända ett ljus, sitta bland växtligheten och blicka ut över sundet. Längst bort i korridoren (där jag står för att fotografera bilden nedan) står en tvätthängare och en dammsugare. Jag blundar för dem, för trasmattan vi har på golvet. Den som egentligen inte passar och för utekrukorna som står på tidningspapper. Jag ser istället det jag vill se: bokhyllan, stearinljussken, gröna växter, fönsterväggen, vår nya lykta och vyn. På sikt vill jag kanske hitta en klassisk blomstertrappa för växterna och köpa en grön matta och grönskande rullgardiner från bolinder. Men nu njuter jag av det som är. Jag lever drömmen.  Det blev bättre än väntat.

(null)
Av allt vi gjort är detta en av de viktigaste förändringarna sedan vi köpte huset. När vi bestämde oss för en fönstervägg mot altanen var det i huvudsak för att få bättre kontakt med den lilla havsglimten och sudda ut gränsen mellan altan ute och köket inne under sommaren. 

> se före och efterbilderna här

Jag hade redan från första visningen en idé om att göra den trista gången lite mer användbar. Till en plats för paus, kanske som ett miniorangeri? Nu sitter jag här en regntung novembermorgon med en kopp kaffe och lever drömmen. Det är inte färdigt men det är gott nog. Jag har fått min egen plats i huset.  Dessutom kan jag se tvärs genom fönstrena in i sonens rum via dörrarna, jag hindra honom från att springa in i badrummet och stänga av varmvattenberedaren  eller löpa in i köket för att göra bus. Det blev helt enkelt en ännu bättre plats än jag trodde. 

Under sensommaren tog vi ned den Tuija som stått framför altanen (se bild nedan). Den blev skadad i stormen och återhämtade sig inte. Den blev brun och risig. Mina tankar hade kretsat kring att ta ned den tidigare också, men uppvuxna buskar och träd vill jag inte ta ned i onödan. Dessutom skyddar den mot insyn från den lugna gatan. Men även det ingreppet blev bättre än väntat. Jag har inte saknat den en sekund.  Och så har vi förlängt rabatten så att den hänger ihop. Jag har flyttat några alunrot hit som blivit över och inte riktigt hittat sin plats. Nästa år ska jag plantera höstanemoner i bakkant här också. Är synnerligen svag för rosa och mörkt vinröda nyanser ihop.
(null)
Huset förra sommaren, med tuijan till höger vid altanen.
(null)

(null)
Tuijan borta