/ Roslagsbacken /

Roslagsbacken: murad rabatt

(null)
Den här varma sommaren med bruna gräsmattor och vissna blad kanske inte gör sig på bild, men jag vill ändå visa vår nya murade rabatt. Vissa inlägg är mer för min egen skull. Det här är ett sånt. Och nu längtar jag efter att få landa här.

Ibland tar vi god tid på oss och ibland går det snabbt från tanke till handling. Den murade rabatten på framsidan är ett resultat av en ingivelse från herr J. Han hade sett en murad rabatt längs en gång i grannskapet och tyckte att det var en bra idé. Vi har nämligen klurat på hur vi ska få framsidan mer välkomnande året om. Jag hakade på idén direkt och tänkte på att vi då dessutom skulle kunna lösa ett belysningsproblem genom att sätta pollare i rabatten. Sagt och gjort. Vi tänkte oss kanske en gråare mursten men när vi hittade en liten hög med tegel bakom uthuset så körde vi på. 

Vissa stenar har avslagna kanter och är halva, men lägger man dem underst syns inte det. Det händer inte ofta, men stenarna räckte faktiskt precis. Den här typen av återbruk är den bästa sorten. Jag hade själv kanske valt något annat, men så blir det rätt bra ändå. Tanken är att vi ska ha växtlighet som kryper över kanterna så att man bara anar muren. (null)

(null)
Vy från altanen
(null)
I rabatterna har vi planterat den småklasiga lite låga "the Fairy"-rosorna och stäppsalvia samt nävor som ska binda ihop rabatten. Vi hade inte mage att plantera här under den varmaste och regnfattiga tiden och när det var dags hade plantskolan inte så stort urval.  
(null)

(null)
Här ser ni både blomlådan vi byggde och den nya rabatten. Båda byggdes tidigare i somras, men vi planterade blommorna först när vädret stabiliserade sig och vi fick regn. 
(null)
Så här såg det ut för ett år sedan. Det går att skymta före och efterbild på vårt altanjobb denna sommar
(null)
Apropå återbruk så har vi en hög med ganska fula betongstenar liggandes på tomten. Ni vet sådana med en skrovlig grusbelagd yta som gången här på bilden är gjord av. Dem tänker jag också använda på någon plats. Hade aldrig för mitt liv köpt dem, men de är typiska 70-talare och är därför inte fel till huset. Kanske förlänger jag den här uteplatsen, eller bygger en tvåradsbred gång på baksidan, precis som här. Vi får se. 





/ Roslagsbacken /

Handsnidade krokar

(null)
Det är nog ungefär ett år sedan jag såg de här krokarna från Wildlife garden  i en butik i Uppsala. Jag tyckte om dem. De påminner om jakttroféer och tänkte att de skulle passa på landet. Det blev inte något köp då eftersom jag var mer i behov av en större hängförvaring och tankarna var inte helt klara. Men nu.

När vi flyttade in på landet var det bokstavligen furu från golv till tak. De tidigare ägarna hade dessutom möbler och lampor i materialet och kaklet i köket gick ton i ton. Helt enfärgade inredningar är aldrig snyggt tycker jag, utom möjligtvis på bild. Nä inte ens då föresten. Att behålla den ursprungliga karaktären på huset är viktigt för oss, men ljusa väggar i de mörkaste och ganska små rummen var en nödvändighet. I de rum där väggar och tak målats återför jag nu detaljer i träfärger. Herr J skrattar lite åt mig som först tar bort furu och sedan tillför. 
(null)
Krok, deco hook rådjur från Wildlife garden | Med varje krok följer en liten beskrivning av djurets karaktär och hur de lever. Jag gillar sånt. 

Huset är ett välbyggt timmerhus. Att låta blickarna dras till skulpturala objekt i trä gör att inredningen och husets karaktär håller ihop, känns autentisk och samtidigt modern. Det tog ett tag att bo in mig och förstå hur jag skulle åstadkomma det här på vårt sätt och med det vi har. 

Hallen är ett rum mellan det ljusa uterummet/förstukvisten/glasverandan och vardagsrummet. Här sätts karaktären på det ursprungliga huset. Här har vi förstärkt den mörka känslan med svarta hatthyllor  som ser ut som stilistiska älgkronor) och takspottar med svarta ledningar. Blickfånget är älghornet i vardagsrummet. Det blir himla bra  att förstärka jaktstugetemat genom att addera opretentiös lekfullhet och glimten i ögat  i ett välgjort material.  Tycker jag. Ska lägga till en bild i det här inlägget när krokarna är på plats. Det dröjer för i helgen är vi i stan. 

(null)
Det blev en hjort, en älg, en räv och ett rådjur. Tyckte att färgerna och formerna passade bäst hos oss. 

Anncha, stiligahem





/ Roslagsbacken /

Förmåga att visualisera

(null)
 
Jag har inte tänkt på det som en förmåga, utan tagit det förgivet. Jag pratar om förmågan att visualisera.  När våra vänner besökte oss i helgen och fick se förebilderna på huset så var deras kommentar: tänk att ni kunde se att det kunde bli så här fint. Frågan är, kunde vi det?
 
Jag fastnade ganska direkt för Roslagsbackens planlösning och så tänkte jag på alla norska Slettvoll-inspirerade hytter. Ja jo det skulle nog gå att få det som vi gillar det med inspiration på vårt sätt. Fast exakt hur jag tänkte mig inreda rummen hade jag inte klart för mig. Och så är det bitvis fortfarande. Vi låter ett rum i taget ta form. Och jag lär mig sakta men säkert vad de timrade väggarna vill ha. Det går snabbare att fatta beslut. Och så har vi en del saker från tidigare lantställe och i gömmorna  hemma som fått ange tonen. Jag säljer inte gärna saker jag en gång skaffat.  En del passar någorlunda, en del blir perfekt och annat har fått flytta till stan. Jag har alltså inte utgått från noll, utan från ett föremål eller en idé och gjort det bästa möjliga. 
 
Jag hittade några gula kuddfodral i olika nyanser hemma. Brukar ta fram dem till påsk, men tänkte att de nog skulle funkade fint med min gulgrå sekretär i makens arbetsrum. Så jag adderade lite blått och så blev det ganska ok. Kanske inte som jag tänkt, men en bra tanke som funkar. Och jag hämtar ständigt inspiration från Monets matsal i Giverny som är gul med blå detaljer.  En dag  vill jag ha den här typen av stolar på ett lantställe(null)
Foto: ilouvreparis
 
Barometern ni ser på översta bilden har vi flyttat runt på flera ställen i huset redan. Vi konstatera att mässing nog är snyggast mot de vita. En titt på den ingick i min dagliga ritual på 1700-talstorpet, men här har jag nästan glömt den. Och nu har den landat helt rätt här i det vi kallar biblioteket tillsammans med en mässingsspegel efter att vi gjort klart glasvägg och målat. De var tänkta att hänga tillsammans för tio år sedan, men har aldrig gjort det. Två gamla föremål kommer till sin rätt först nu. Andra föremål flyttas från centrum till periferi. Så är det med ett hem som lever.
 
Så vad är det då vi kan visualisera om det nu inte är detaljer i inredningen? Mina ledstjärnor är funktion och känsla, alltså dels hur jag vill använda rummen och dels vad jag tycker skapar ett ombonat hem. Jag vill gärna kunna slå mig ned med olika vyer och för olika göromål under dagen. En plats för mitt eftermiddagste, frukostkaffet och kvällsstunden med en bok. En bra plats är en plats där det finns mysiga platser, även om jag i praktiken sällan har tid för just det.
 
Jag har något slags självförtroende som kompass. Jag vet inte exakt hur det blir men jag vet, att jag vet, när jag väl bestämmer mig. Jag gillar vissa uttryck, former och kombinationer. Jag har inredningsdrömt och samlat bilder i hela mitt liv. Jag har en bank av "nångång vill jag ha..."  som skvalpar och fylls på. Jag bygger hemmet i lager med en tydlig neutral stomme först. Jag har en idé, men något tar den idén i en ny riktning och ibland låter jag det vara. Jag är nog bättre på struktur och stora penseldrag än på piff. Piff och snygga stilleben skapar jag inte naturligt. Däremot arkitektur. Maken och jag visste nästan med en gång exakt vad vi ville åstadkomma och att det skulle göra stor skillnad. Det blev ännu bättre än väntat och jag är så glad över att vi gjort fönster och dörrar här. Att vi valde den här delen där vi vistas så mycket framför det som syns för besökare. Det sägs att det första intrycket är viktigast, men hos oss har vi satt vår prägel innifrån och ut. 
 
Så här såg det ut
(null)
Mitt i byggandet
(null)
Så här såg det ut före