/ Renovering / Vårt nya hem /

Walk-in-closet på Roslagsbacken

(null)
Det finns ett talesätt som säger att det man fokuserar på växer. Det är nog en förklaring till att det blir många inlägg från Roslagsbacken just nu. Det är här vi lägger ned vårt hjärta och själ just nu. Förra helgen gjorde vi klart det nya förrådet. 

Istället för garderobsstommar har vi valt rostfria stänger från elfaoch återanvänt sparringystemet som fanns i det gamla förrådet. Hemma i stan har vi också använt stänger och det är både snyggt och bra för mindre utrymmen. 
(null)

(null)

(null)
Två stänger på den lite högre väggen. En för kapp och klänningsförvaring och en för skjortor.
(null)

(null)
I taket har vi satt två rader utanpåliggande spottar. 

Så här såg det ut före:
Här kan du se fler mäklarbilder
Länk till fler bilder på Roslagsbacken före inflytt
(null)

Och så här efter:
Med gardin och målade fönster så blir det inte så tokigt
(null)





/ Arkitektur / Renovering /

Nybyggt 20-talshus i Djursholm

(null)

Det ser ut att vara byggt på 1920-talet, vid en första anblick och även när man ser detaljerna. Men huset är byggt 2017 av min instagramvän Byggnadsverk.se. Och nu är det till salu.

Det är väldigt sällan jag ser nutida hus som byggts helt med äldre tiders metoder. Inget har lämnats åt slumpen och när man ser mäklarbilderna kan man känna doften av virke och känslan av ett gediget friskt hus. Det är byggt ekologiskt.  Kanske har du läst ett inredningsreportage från ett nybyggt hus i den här stilen. Det har jag, men kan inte hitta det reportaget. 

Hur bygger man ekologiskt?
Huset är ekologiskt byggt med t ex träfiberisolering i väggarna istället för mineralull och återanvända enkupiga lertegelpannor på taket. Man har undvikit användningen av farliga kemikalier och fokuserat på miljövänliga val så som t ex genomgående användning av linoljefärger. 


(null)

(null)

(null)
Huset är helt nybyggt och jag gillar att man visar det ärligt genom att inte möblera upp det mer än så här. Att bara visa möbler för att ge en känsla av storlek.
(null)
Huset pryds förstås av en vacker kistspis. Den kallas så eftersom öppningen ofta har formen av en kista. Den är tegelmurad och därefter putsad och borstad för hand.
(null)
Köksstommar från IKEA, köksluckor i grått från Järfälla kök (Djursholm), bänkskiva i carraramarmor, vitt kakel ovan bänk samt bröstlist tidsenlig bröstlist från Gysinge. Helintegrerad kyl och frys från Neff, inbyggnadsugn, mikro och induktionshäll från Neff samt integrerad diskmaskin från Siemens. Köksfläkt i rostfritt från Fjäråskupan.
(null)

(null)
Till och med staketet är vackert utformat och målad i linoljefärg

Foto: Magnussons mäkleri



/ Renovering / Vårt nya hem /

Lager på lager

"Vi har ett hus, inte ett hem" sa min då sex år gamla brorson när deras familj stod i flyttlasset. Det är så talande. Så sant och riktigt. Ett hem är den plats som har själ och känns harmonisk. Ett hem byggs inte på en dag. Det växer fram organiskt och över tid. Det är långt ifrån den värld som visas upp på instagram. Jag påminns så starkt av detta när vi nu blivit med hus. Att hålla fast vid det jag tror på och inte satsa på quickfixes.
 
Det är blandade känslor kring detta med tidsfaktorn. Den lösningsorienterade sidan av mig vill bara få det färdigt. Starkt påhejad av herr J som inte har tålamod. Det går naturligtvis att åka till först bästa stora varuhus och shoppa upp mig på det som fattas i både husgeråds och möbelväg. Då får vi en plats som blir så där lagom instagramvänligt och rätt i tiden. Och levde jag för sociala medier skulle jag ha gjort det, eftersom jag tappat 70-talet följare på instagram den här sommaren med bilder från mitt furuparadis. Och så skulle jag inte heller visa de här bilderna heller. Helt ostajlade bilder snappade med mobilkameran i all hast. Nu mister jag väl säkert ett antal följare av bloggen också, haha. Det här är vårt hus dagen för inflytt.
 
Jag minns känslan den 1 juli när vi kom till ett tomt hus. En vit, tja furufärgad, canvas kan kännas både skön: "Tänk så många möjligheter" och lite överväldigande "Oj så många valmöjligheter". Jag måste erkänna att det då kändes mer överväldigande även för en inredningsroad. Jag var och är fortfarande ganska blank när det gäller det här huset. Jag är ganska ovan vid den känslan när det kommer till inredning. Jag brukar se allt ganska klart framför mig. Det här är ett hus ganska långt från mitt stilmässiga ideal. Det var just det som kittlade. Och kändes som en kul utmaning. Då. Nu undrar jag hur jag egentligen tänkte. Hur ska det bli "vi" här egentligen? Jag vet att jag kan få det både snyggt och trivsamt. Den bilden är helt klar. Det handlar snarare om hur jag kan få det "vi". Något av den idéfattiga känslan försvann när våra möbler kom. Skönt. Men fortfarande velar huvudet lite kring färgvalen och färgskalan. 
 
Grunden vi har här lades på vårt tidigare ställe. Egentligen före det, redan när vi flyttade ihop och skulle sammanfoga våra hem. Det som inte platsade i staden fick flytta till landet. Det var också mycket ett sommarställe, ett ledighetsparadis där saker fick ta tid. Som att diska förhand och att dammsuga med en kortsladdad dammsugare från ungkarlslyan.  Det här är ett weekendställe. En förlängning av vårt stadsboende och en oas. Här funkar det helt plötsligt inte med att bara ha en stor ugnsfast form och att använda salladsbestick till att servera potatisgratängen. Det gör det såklart. Men jag märker att jag längtar efter att få till det fullt funktionellt, med allt vad det innebär. Jag har bestämt mig för att jag ska vara noga med urvalet. Att verkligen investera i saker som är både vackra och funktionella. Så det får också ta sin tid.
 
Och så var det detta med lagrena. Om jag ska trivas får det inte vara för förutsägbart. Det måste finnas något som skaver. Något som fångar. Och mest harmoniskt. Tankarna går därför mellan olika alternativ. Jag funderar över några vackra kuddar till sängen som jag såg i Danmark, med ett sammetstyg på ena sidan och ett William Morris på den andra. Blir det för nu? I andra stunden vill jag ha en färgsprakande gardin som säger "pow" i färger som är långt ifrån det ton i ton som gäller just nu. Oförutsägbart. Och en tredje stund vill jag ha ett växtplanschmönstrat. Det sistnämda hade passat Solåkra. Är det för tryggt?. Och hur stämmer det med helheten. Jag funderar över sonens rum och makens arbetsrum. Herr J vill nog ha en mer marin känsla än jag. Och det har vi nog också kommit överens om. Det får han fullt ut i sitt arbetsrum, men hur mycket motiv på fyrar och ankare klarar jag? Och så sonens rum. Där är konceptet i allafall klart. Ska visa det vid tillfälle. Och så ska vi göra om uterummet till glasveranda. Hur vill vi inreda det då? Som matsal eller lounge? Hur får vi ihop det med hall.
 
Och så är det detta med lampor. Vi behöver allmänbelysning precis överallt. 6 taklampor plus ett gäng takspotar, bara för att ta den delen. Lampor är min grej. Jag älskar lampor. Är det något som är mitt signum, så är det att satsa på snygg belysning. Och här kanske jag ändå vill satsa på några danska 50-tals klassiker, som PH:s Koglen (artichoke) i koppar till vardagsrumstaket och VP Globe till sonens rum. Det här huset skulle behöva det. Lite wowfaktor. Och när jag nu i skapandet av blogginlägget drar mig till minnes vad jag ursprungligen tänkte när jag ville ha ett annat slags hus, så klarnar det hela lite. Men mest av allt behövs det tid för att hitta de olika föremålen. Jag försöker få maken att förstå det. Han stressar på och vill få allt klart nu nu nu. Att låta hemmet växa fram så där långsamt och organiskt och utvalt som gör att ett hus verkligen blir ett hem. Det är så det får bli.
 
Så här går funderingarna den sista semesterdagen under den här sommaren. När jag summerar mina tre veckors semester är jag ändå nöjd. Jag har målat vårt sovrum och snart är även köket klart. Vi har beställt nya sängar och en dagbädd till makens arbetsrum (Han ligger helst på magen och jobbar) och en affisch till sonens rum. Lite kuddar, en fotpall och odlingslådor är på väg. Och så funderar jag på lamporna. Om en månad behövs de verkligen.  
 
Så här såg köket ut den 1 juni. Köket är väldigt slitet och flera luckor och lådor har stora skavmärken. Köket har 25 år på nacken, så det är inte konstigt. Här är ingenting snyggt, förutom skåpsprofilen. Och snart ska jag visa vad man kan åstadkomma med färg och nya knoppar. Den översta bilden: Alla rum i huset hade garderober, skrammelgarderober om du frågar mig. Så vill inte vi ha det. Vi hann knappt få nycklarna till huset förrän maken började att skruva ned dem. 
Vy från den inre hallen genom vardagsrummet och köket. Även garderoben på höger sida har plockats ned. Det här är idag entrén, men i framtiden blir detta en inre hall när vi gör om uterummet till en glasveranda med entré.
Vardagsrummet "au naturelle". Den öppna dörren rakt fram är ett litet sovrum som ska bli vår nya klädkammare. Jag hade planerat att köra blogginlägg med moodboards från varje enskilt rum i sommar, men vädret har varit så vackert och kvällarna har ägnats åt målningsprojekt och läsning. Så det får bli ett veckomässigt tema under hösten istället. 
Ett tomt hus. En son. Här kommer vi att sätta in en spröjsad glasvägg och dörrar hela vägen bort nästan till pizzavalvet. Så vi ska dra om ganska mycket el och flytta element för att få till det. På höger sida har vi gjort en bokhyllevägg och i taket ska vi sätta spotar.