/ Nu och då /

Nu och då: Knytblusen

(null)

Gustav lll bar gärna en rosettliknande kravatt i halsen. Aldrig kunde han väl ana att den akademi han bildade år 1786 skulle symboliseras av just av en rosett år 2018. Att Sara Danius valt att använda knytblus är ett medvetet val, inte bara för att hon klär i det, utan för att hon kan sin historia. 

Knytblusens ursprung i form av en kravatt kan spåras till 1630-talet då kroatiska militärer till häst ville imponera på den franske kungen Louis XVI: Voilá la Cravatte. Rosettrenden spred sig över hela Europa till bland annat Gustav lll. Från den utvecklade britterna sin "tie". Vid 1800-talets mitt, tänk Colin Firth i Pride&prejudice, kom kravatten åter i ropet - fortfarande endast för män. 
(null)
Kravatt från 1800-talet
Det var först på 60-talet som kvinnorna började använda knytblusar i samband med att fler och fler kvinnor började synas i ledande positioner i USA. Vad kunde passa som kvinnlig slips till kavajen?  Den slipsliknande halsrosetten "girlie tie" kom snart att kallas "pussy bow blouse" och då syftade man inte på katt, utan på att den frodiga rosetten liknade kvinnans könsorgan. 
(null)
Väldigt mycket 80-tal över den skulderblads silhuetten. 
Under 80-talets yuppie-era blev det åter populärt med knytblusar, krås och brosch samt sidenband i halsen på kvinnor. Jag minns själv att jag bar ett turkosfärgat sidenband i halsen till min skjorta och gubbyxor med hängslen. Knytblusmaffian var ett uttryck som användes för kvinnor med makt. 
(null)
Nancy Och Ronald Reagan. Foto: wally McNamee
Margret Thatcher, Nancy Reagan, Antonia Axelsson Johnsson, Annika Falkengren och Sara Danius är kända knytblusbärare.Melania Trump  har också uppmärksammats för det.  Det långa pärlhalsbandet eller scarves är väl också att anse som kvinnliga slipsattribut. 
(null)
Sara Danius och Per Engsheden på Elle-galan 2017. Foto: Frank Nordenberg






/ Nu och då /

Då och nu: Symbolens betydelse från tigrar till lejon

 
Globen, Stadshuset, det nu försvunna Slussen och det svartvita trekantade mönstret på Sergels torg är symboler för Stockholm. Det är former som är unika i sitt slag. De har alla en tydlig och egen design. Igenkänningsbar. Men också något mer. De identifierar och definierar platsen och inrymmer något vi kollektivt är stolta över. Den senaste veckan har Stockholm fått en ny symbol - Stockholmslejonet! I tusentals bilder på nätet har Drottninggatans betonglejoninnor fått representera alla känslor. Vi har mött den blomsterdraperades blick och vågat se både sorg och rädsla men också hjälpsamhet, öppenhet och mod. En midsommarjungfru och en sarkofag på en och samma gång. Ett trafikhinder som är något mer. En symbol för det öppna samhället.
 
"Betong är en fantastisk formbar massa med stor hållfasthet och tyngd. Den åldras också på ett intressant sätt, under inverkan av vädrets makter. Även människors nötande närhet kan vara positiv, vilken man kan se på de lejon som ligger på Drottninggatan i Stockholm och som blivit blanka som polerade stenar i vissa lägen.", säger Anders Årfelt, skulptören bakom Drottninggatans Stockholmslejon i betong.
Foto: Stockholmslejonet i miniatyr från Designtorget
1995 skapade Anders Årfelt Drottninggatans betonglejon som sedan ett år tillbaka säljs i miniatyr av Designtorget. Stockholm var inte först. Två år dessförinnan hade Årfelt i samarbete med Gotlands kommun och Skanska tagit fram trafikhinder i form av en bagge och en tacka. Jag har inte tänkt på de där lejonen alls, tills idag då jag plötsligt såg miniatyren hos LiseLotte. Jag kände att jag också ville äga ett sånt lejon, som en amulett här hemma. En symbol för öppenhet och frihet och Stockholm. Jag är nog inte ensam om det.
 
Vi byter den vaksamma tigern mot det öppna lejonet
Vi svenskar har en fäbless för exotiska kattdjur. Hösten 1941 lanserades ett annat kattdjur som symbol för Sverige; En svensk tiger. Bilden av den blågul-randiga tigern ritad av Bertil Almqvist blev en symbol för Statens informationsstyrelses (SIS) "Vaksamhetskampanj". Sverige var vid den tiden omgiven av krigförande och ockuperade länder och syftet med kampanjen var att mana allmänheten till tystnad om sådant som kunde skada neutraliteten. Den bilden har präglat vårt lands hållning sedan dess. Tills nu. I alla fall för mig. Den nya symbolen för Sverige, öppnar munnen och ryter ifrån. Stockholmslejonet är den nya symbolen, i allafall för min stad. Den är dessutom en nygammal symbol.
Foto: Stockholmslejonet i miniatyr från Designtorget
Lejonet har i alla tider symboliserat mod, styrka och ädelmod. Det finns lejon i svenska riksvapnet sedan 1478, som i sin tur har sitt ursprung i Folkungaättens vapensköld. Lejonen har varit en del av kungavapnet från det att Birger Jarls son Magnus Ladulås blev Sveriges första kung år 1275. Det kan tyckas lite märkligt med ett kattdjur från varmare länder som symbol vid den tiden. Inte minst eftersom det knappast var någon levande här i den kalla Norden sett ett riktigt lejon. Lejonet är likväl symbolen för Sverige och också Kungliga huvudstaden. Det är sen gammalt. Och nu känns det aktuellt igen. 
/ Nu och då /

Nu och då: Ombonat i oroliga tider

Det är ingen slump att William Morris mönster toppar i popularitet på väggar just nu och att vi söker oss till urpsrunglighet i inredningen,  en längtan efter naturlighet och där hemmet får en extra stor betydelse. I oroliga tider blir hemmet en trygghet och vi söker det ombonade. Att vi lever i en orolig tid syns också på årets vårsalong där verken är mer realistiska och ärliga än provocerande. Precis så som det var i början av förra seklet när industrialismen och världskrigen påverkade hur vi såg på saker och preraphaeliterna stod för den nya spännande konsten. Vi är på många sätt i en liknande situation nu. Det sker en stor omvandling, både i den inre och den yttre världen. Häng med.
Runt 1900-talet gick vi från bondesamhälle till industrisamhälle, städerna växte, folk dog av pest och kolera och hygien stod högt upp på dagordningen.  Förändringen påverkade den enskilda människans liv. Industrialismen och urbaniseringen gjorde folk trångbodda och det fanns en oro över att maskiner skulle ta människans plats. Arts & Craftsrörelsen växte fram i Storbritannien och i Sverige skapade Artur Hazelius Skansen, Nordiska museet och vi vurmade för det nationalromantiska. Samtidigt var det oro ute i världen. Europa upplevde världskrig. Idag går vi igenom en liknande förvandling på både det individuella och det världsliga planet. Idag en digital revolution där vi är uppkopplade dygnet runt. Det är, vågar jag påstå, den inre förvandlingen i vår tid, där digitala trollfabriker sprider alternativa fakta och skapar förvirring om vad som är sant. Dessutom är det stor oro och osäkerhet i världen. Kanske är det därför inte helt oväntat att regeringen inför allmän värnplikt. Då precis som nu tar oron sig i uttryck i form av patriotism. Det finns både bra och mindre bra strömningar inom detta, då som nu. Att köpa närodlat, gynna lokala bönder och lokalt hantverk hör till plussidan. Likaså att  hämta inspiration från vår egen historia. På 1900-talet i form av arkitektur och inredning och på 2000-talet i form av att vi återuppväcker traditionella matlagningsmetoder, som saltning och syrning. Arts & Crafts movement, prerafaeliterna var en del av denna på 1900-talet. På andra, mindre sympatiska sidan studerades det rasbiologi och populistisk politik tog fäste, med politiker som gav till synes enkla svar på komplexa frågor om integration. Då precis som nu. För att kunna navigera och tolka vår tid, måste vi vara förankrade i historien. Det är jag övertygad om. Jag läste en artikel i Svd om att Sverige har gjorts arvslös på sin historia som utgår från en doktorsavhandling om svensk skolpolitik i Frankrike. Ja, du läser rätt. Frankrike är det intellektuella samtalets högborg,om du frågar mig, där man värderar belästa och historiekunniga människor. Det är kanske därför inte så långsökt att en fransman rasar över den snuttifierade graden av historieundervisning i de svenska skolorna. Som du förstår håller jag med. Storytelling - kopplingen till det som varit - är ju själva kärnan i det som är stiligahem, så jag går inte vidare i detta. Men det vore roligt att höra vad du tänker.
Då 1880: More is more. De mönstrade gröna tapeterna matchades gärna med rosa mönstrad soffa och tunga möbler i mahogny. I fönstret hade man spetsgardiner och på väggarna svulstiga kandelabrar
Nu 2017: Kombinerar man de mönstrade tapeterna med enfärgat. Linne och bomullstyger, vita eller grå snickerier och rena och lugna former.
Nu 2017: William Morris på väggen och kuddar i ton i ton. Gärna stora silverfärgade taklampor och Caféstolar
 

Bildkällor: 1. Stockholmskällan, 2. Johanna Bradford, 3. Flickr, 4. Elle Decoration. 5. Apartmenttherapy.