/ Nu och då /

Nu och då: Kockums Jernverk

(null)

Sista gången den användes i Sverige var 1997 och då för att lyfta fundamenten till Öresundsbrons högbropelare. Det är naturligtvis Kockumskranen i Malmö jag pratar om. Den sista symbolen för industristaden Malmö. Det är också min första association när jag hör ordet Kockums, just nu aktuell genom  Kockums Jernverks   emaljerade kokkärl som fått en revival. Hur hänger kranen och emaljföremålen ihop? Häng med. 
 
(null)
Kockumskranen i Malmö. Foto: Lars Nyberg

Det var förmögenheten som Frans Henrik Kockum fick genom tobaksproduktion som gav honom möjligheten att starta en mekanisk verkstad på mitten av 1800-talet i Malmö. Han var en entreprenör av stora mått. Kockums producerade bland annat den första svenska järnvägsvagnen och satsade på det som låg i tiden. 1849 köptes Kallinge kvarn i Ronneby.  Ursprungligen satsade man på koppar men snart köptes delägarna ut och inriktningen blev istället ett järn- och plåtvalsverk. Ur den växte  Kockums Jernverk fram. 

Vid bildandet 1875 bestod verksamheten av olika järnbruk runt om i Blekinge och Småland. Kockumskoncernen hade nu två starka ben att stå på. Bolagen har sedan dess fortsatt att utvecklas åt var sitt håll. Kockums mekaniska verkstads AB med produktion av fartyg, järnvägsvagnar och broar och varvet i Malmö som kronjuvelen. Idag är det en del av SAAB-koncernen.  Kockums Jernverk inriktades på stålprodukter. Under 1950 talet hade Ronnebyföretaget 2 000 anställda.

Det är 1890-tal i Ronneby och en ny fabrik byggs. Den ursprungliga tanken är att tillverka sjukhusprodukter, som hinkar och kannor. Emaljerade föremål är ju så mycket mer praktiskt, hygieniskt och tåligt än glas. Företaget exporterar sjukhusprodukter över hela världen: till  Indien, Sydamerika och USA. 
(null)
Annonstext för Kockums emaljverk. Foto: via Roger Lindqvists blogg

På hemmamarknaden är det först när emaljerade kok- och förvaringskärl, i den mildgula färgen som kallas "gräddgul" och har pistagegrön kant, säljs till privatmarknaden som det blir succé. Kärleken vet ingen hejd i förkrigstidens Svea rike och på 30-talet finns det kockumskärl i snart var mans hem. Kärlen är lätta, till skillnad från de tunga gjutjärnsgrytorna, de är tåligare än glas och lätta att diska och dessutom hållbara. 

Grädde var något exklusivt förr, och det vittnade färgbenämningen om. Det fanns inget som tycktes kunna stoppa kärleken till de emaljerade kärlen. "Emaljen går segrande fram" som det står i annonsen nedan. 
(null)
Foto: Annons för Kockums från 1930-talet, via Vardagstryck 

Annonstexten ovan säger en hel del om den tidens syn på vad som var viktigt, idealen och hur man kommunicerade. 
 "Emaljen, enkannerligen Kockums berömda emalj, har på ett överlägset sätt hävdat sin inom alla befolkningsskikt grundmurade popularitet. Förklaringen härtill är enkel: Kockums emalj är praktisk, hygienisk och vacker. Ifråga om skönhet torde intet annat material kunna tävla med emaljen. Tag ett av Kockums moderna emaljkärl i Edra händer och granska det. Ni skall finna rena, stilfulla linjer och en färgkomposition, som tillfredsställer nutidsmänniskans höga krav. Och - emaljen är hållbar! Tvivlar någon på emaljens hållbarhet rekommendera vi vederbörande att pröva de i detta katalog-supplement upptagna kärlen. De äro extra bastanta och eldhärdiga - och deras skönhetsvärde är större än någonsin, ty de representera det allra senaste och mest moderna"

Hållbarhet är ett försäljningsargument även idag. Skillnaden är att på 30-talet i bemärkelsen hållfast och robust medan vi idag tänker på ekologin. Emaljfabrikanterna lyfter också fram att materialet är praktiskt och hygieniskt. Det var alltså ett viktigt argument och man kan förstå vad som händer när ett ännu mer praktiskt material gör entré.

Det finns dock ingen evig framgång. På 50-talet är det ett annat tåligt, evigt och lätt material som konkurrerar med de emaljerade kärlen.  Läs mitt inlägg om plast  så förstår du hur vi såg på plast då. 

"Kockums Jernverk  möter nedgången med nya grepp, uppdaterar färger och former med hjälp av framgångsrika formgivare som ädelsmeden Sigurd Persson och designern Arne Erkers. Men det räcker inte. Till slut åker de emaljerade kärlen ut ur de svenska köken", skriver  Kockums Jernverk i samband med relanseringen. 

Produktionen på Kockums Jernverk stannar av 1973. Och är avstannad i drygt 40 år tills nu, 2018. 
(null)
På bilden syns Kockumskärl från nu och då. Till vänster en form, stew pan  från 2018 års kollektion och en förvaringsburk med lock från cirka 1950. 
/ Nu och då /

Nu och då: William Morris och H&M

(null)
Arts and Crafts-rörelsen, där William Morris var en av förgrundsfigurerna, propagerade kvalitet och hantverk i vardagsvaror för den vanliga människan. På många sätt är det därför lite paradoxalt att det anrika brittiska företaget väljer att samarbeta med H&M  Det har blivit dags för nu och då, där jag ger en historisk bakgrund till nutida företeelser.
 
Under det förra sekelskiftet fanns det lite förenklat två stora konstnärliga riktningar. De som älskade allt vad industrialismen kom med. Maskinerna och teknikens möjligheter som bland annat innebar konfektionsindustri och massproduktion. Bland förespråkarna fanns bland annat Walter Gropius, dvs Bauhausrörelsen och Charles-Édouard Jeanneret, a.k.a Le Corbusier. Eftervärlden ser fantastisk formgivning, men bakom den fanns kontroversiell industriromantik bäst sammanfattat i Le Corbusiers "Une maison est une machine-à-habiter", ett hus är en maskin att bo i. 

Den andra riktningen förordade kvalitet, hantverksskicklighet och personlig design. Arts and crafts movement kom som en reaktion mot slutet av 1800-talets nyrenässansmöbler som hämtade stilinspiration från renässansen i massproducerade möbler. Arts and craftsförespråkarna förordade vackrare vardagsvaror och personliga hem. Kvalitet och hantverk var nyckelord. Den svenska nationalromantiken, arkitekturpärlor som Lärkstaden i Stockholm och Art Noveau samt Jugendrörelsen var alla inspirerade av infallsvinkel. Även pre-rafaeliterna och Bloomsbury-gruppen hörde till den här riktningen. I Sverige bland annat Ellen Key och Elin Wägner 

En av förgrundsgestalterna var den brittiske konstnären och författaren William Morris. Idag är han mest känd för sin vackra mönsterskatt, men själv såg han sig främst som socialist. Det konstnärliga var en följd, snarare ett uttryck för den politiska åskådningen. Målsättningen var alltså att skapa överkomliga och vackra föremål för den vanliga människor. I praktiken var det bara ett fåtal ur de övre klasserna som hade råd med hantverket. Ni kan förstå att jag höjde ögonbrynen när det stod klart att H&M skulle samarbeta med William Morris. Va? H&M står för allt det som William Morris arbetade emot, eller? Kanske tänker förvaltarna av Morrisarvet att hans grundtanke att ge vanliga människor möjlighet att äga en bit kvalitetsmönster efter hundra år.
  (null)

Morris och strömningarna från förra sekelskiftet är minst sagt i ropet just nu. Och vad kommer att hända nu när tusentals vanliga människor går klädda i den exklusiva mönsterskatten? Den ena sidan av mig vill lägga beslag på ett eller två plagg i mönstret Pimpernell. Den andra sidan ogillar hetsen kring släppen som uppmanar till ogenomtänkt konsumtion. Någon hets under släppet bidrog jag inte till, däremot blev jag väldigt glad när jag några dagar senare i förbifarten kunde lägga beslag på ett plagg jag behövde, en klänning. Jag har funderat en hel del på mönstret Pimpernell som kuddar eller rullgardin i vårt sovrum på landet, men ännu inte slagit till. Och nu låter jag tanken vila ett tag till.  
 






Kommentarer (1)
William Morris / art nouveau / arts and crafts / nationalromantik
/ Nu och då /

Nu och då: Kraften över gränser och kulturer

(null)

Det är tack vare den här kvinnan, Bertha Lutz, som det står i stadgarna att också kvinnor kan sitta i FNs styrelse. "All men" inbegriper väl kvinnorna menade motståndarna och fick svar på tal av Bertha   "Kvinnor har kämpat i årtionden för sina rättigheter. Varför skulle de behöva kämpa så om det inte var nödvändigt" 


Jag lyssnade på ett föredrag av Rebecca Adami, forskare i pedagogisk filosofi med inriktning på mänskliga rättigheter i Stadsbibliotekets rotundan i förra veckan. Hon har forskat i FNs arkiv om tillkomsten av de mänskliga rättigheterna och  lyfter nu fram kvinnans roll i tillkomsten, bland annat i en bok som kommer ut i höst och genom ett event vid FNS högkvarter i december. Jag blev väldigt berörd av föredraget, för det visar vad människan kan åstadkomma när vi enas istället för smutskastning. Så det fick bli ett lite "out of topic" blogginlägg under rubriken nu och då. 


Bertha var inte ensam och kanske inte heller den som hade mest inflytande.  Sammanlagt åtta kvinnliga FN delegater bland drygt 400 män påverkade innehållet i de mänskliga rättigheterna. 


Antalet kvinnorna var få. De släppte fokus på skillnader i religion och kulturella uttryck och stred tillsammans för en gemensam sak, ett ord. Så kraftfullt.  


Idag på 2010-talet är det kvinnor i "väst"  som högljuddast  står upp för kvinnans jämställdhet. Jag tänker närmast på "pussy-riot" och metoo-rörelsen. Då på 40-talet var kraftfullaste rösterna från kvinnor i slöja och från det vi idag benämner utvecklingsländer. Det får mig att tänka på vad världen förändrats sedan 40-talet. Och vad mycket som inte ändrats. Jag blir påmind om att inte ska ta självklara saker för givna. Att frihet kan försvinna.  Att faktiskt värna om dem genom att påminna om att det faktiskt inte är självklart med yttrandefrihet, tryckfrihet och demokrati. Och att frågor jag brinner för, som att synliggöra funktionsnedsättningar tillexempel, är så viktigt. 


Jag skänker en tacksamhetens tanke till mina medsystrar från Indien, Pakistan, Israel, flera sydamerikanska länder, mellanöstern och även USA som sett till att den första artikeln så kraftfullt deklarerar "All human beings are born free and equal in dignity and rights"  och inte bara "All men". Ett inledande ord kan tyckas futtigt men tänk vilken skillnad det gör för hela budskapet. Kvinnorna stod upp för och fick igenom ord på ytterligare ställen, men inte på alla. 



Under kategorin "nu och då" filosoferar jag kring olika fenomen och ger en historisk koppling.