Gino Sarfatti - 2097 Sarfattilampan

Han ritade över 700 lampor, men det är bara en som är synonym med hans efternamn, Sarfatti-lampan eller 2097 som den heter egentligen. Den finns i två storlekar med respektive 30 och 50 lampor och i två varianter; krom och mässing. 1939 bildade Gino Sarfatti belysningsföretaget Arteluce. Företaget kom att bli banbrytande inom belysningsdesign. 1974 förvärvades Arteluce av Flos.
 
Gino Sarfatti (1912-1985) studerade inte till arkitekt, utan blev ingenjör. Det påverkade också hans sätt att arbeta. Han satt sällan vid ritbordet, utan produkterna lektes fram tillsammans med hantverkarna. Det som drev honom var  experimenterandet med olika typer av ljuskällor, ledningar, strömbrytare, reflektorer, transformatorer och andra komponenter. Som ingenjör fortsatte han att förfina sina produkter och idéer. Hur kunde vägglampan bli mer flexibel? kunde armarna bli tunnare? och och konstruktionen smartare?
Så här såg Arteluce-butiken ut i Milano på 50-talet. Foto: Flos Archive
 
Trots att han vunnit flera designpriser och att Arteluce under 50- och 60-talet var ett centrum för de italienska formgivarna föll Sarfatti lite i glömska. Först 2012 i samband med La Triennale di Milano's retrospektiva utställning om honom som Flos tog upp produktionen av hans lampor, nu med ledljus.
 
Sarfatti-lampan passar bra i både antika och moderna miljöer. 
 
Så här ser lampan ut hos oss på Roslagsbacken.
 
Fler inlägg kring italiensk formgivning
 
 
/ Inspiration: stil- och designikoner /

Danska klassiker: Nanna Ditzel

Vi har ett inglasat uterum, en slags förstukvist på landet. Jag skulle gärna ha något där som ger en liten oväntad wow-faktor och funderar på hängstolar. Jag kom osökt att tänka på Nanna Ditzel, drottningen av dansk formgivning och det klassiska hängande ägget i rotting, som hon skapat tillsammans med maken Jørgen Ditzel. Det har blivit dags för ett nytt inlägg i min serie om danska klassiker.
 

 "Three step forward and two back means i've taken a step in the right direction"

Det finns många prinsar på den danska designhimlen, men bara en drottning. Nanna Ditzel är utan tvekan den främsta kvinnliga formgivaren från den danska guldåldern. Hon är erkänd långt utanför Danmarks gränser för sin eleganta, nyskapande och samtidigt funktionalistiska formgivning. Att vara kvinna i en mansdominerad värld har aldrig varit lätt. Citatet ovan vittnar om det. Kanske var det också därför som hon var modigare i materialval, mer energisk och mer innovativ som formgivare. Hon tog helt enkelt två steg fram hela tiden. Precis som en drottning fortsatte hon sin designtjänst på livstid. Idag är det döttrarna som förvaltar arvet.

Nanna Ditzel (1923-2005) föddes in i en konstintresserad Köpenhamns-familj och utbildade sig först till möbelsnickare innan hon inledde studier för Kaare Klint på det Kongelige Danske Kunstakademi (1943-46). Under sin studietid träffade hon sin första man Jørgen och tillsammans ställde de ut sina verk på Snedkerlaugets efterårsudstilling (1944), en slags dansk variant av Svenska slöjdföreningens dito. Hon pluggade samtidigt filosofi. Efter studierna öppnade de gemensam designstudio 1946. Det internationella genombrottet för designduon kom vid triennalen för design i Milano där de mottog silvermedaljer 1951, 1954 och 1957 samt en guldmedalj 1960. Samtidigt fick de tre barn Dennie (1950) och tvillingsystrarna Lulu och Vita (1954). Året efter guldmedaljen i Milano dog Jørgen efter en kort tids sjukdom.

Nannas formgivning andas uppfinningsrikedom och mening. Rotad i Klints anda med respekt för materialets natur och modernistiska principer om enkelhet, kvalitet och komfort antog hon ändå en djärv hållning i hantverket och vågade gå sin egen väg. Ofta med organiska runda former. Kanske var det för att hon ofta hade en subjektiv utgångspunkt, i motsats till en mer problemlösande. Hon hade dessutom en fantastisk förmåga att omvandla sin ”point of view” till något nytt och samtidigt meningsfullt.

Det egna lilla livet påverkade designduon Ditzels skapande. Deras gemensamma värv präglas av möbler som kan expanderas, separeras eller tjäna dubbla syften för att fungera i mindre lägenheter. De var pionjärer i nya material som exempelvis rotting, fiberglas, skumplast och textilier. De gjorde också flertalet barnmöbler, bland annat bäddsoffor och möbler där läderflikar och remmar användes istället för skruvar och gångjärn.

Ett år efter makens död lanserades en av hennes största framgångar ”Toadstool” (Trissen) en multi-funktionell stapelbar pall eller bord för barn. En av hennes andra största framgångar är stolen Trinidad (1993). 1968 gifte hon sig med den tyske affärsmannen Kurt Heide och flyttade till London där de öppnade ”Interspace”, ett internationellt showroom, i Hampstead. Från det egna bolaget Nanna Ditzel Productions, Ltd. sålde hon sina smycken, textilier och möbler. När även den andre maken dog flyttade hon tillbaka till Danmark. Från 1986 och fram till sin död verkade hon från Köpenhamn. Hennes föremål finns fortfarande i produktion. Silver hos Georg Jensen, textilier för Kvadrat och möbler från bland annat Fredericia Furniture, Snedkergaarden, Kvist, Getama, OneCollection och SikaDesign

Under sin livstid fick Nanna Ditzel många internationella utmärkelser för sin formgivning och åtskilliga utställningar har gjorts. 

Översta bilden | Nanna & Jörgen Ditzel | Hanging Egg Chair (1959) | Sika Design

 
 
Nanna & Jörgen Ditzel | Stapelbara (stacking) matsalsstolar i palisander (rosewood) och sandfärgat läder (1958) | Kolds Savværk, Kerteminde | Stolens estetik var minst lika viktig som funktionen. Så här förklarar hon: "It is very important to take into account the way a chair’s appearance combines with the person who sits in it. Some chairs look like crutches. And I don't like them at all.” Det här är 60-tal när det är som bäst om du frågar mig. Hela ryggen är klädd i palisander och sitsen i sandfärgat läder och stålrörsben. Yes. Foto: 1stdibs.
 
Nanna & Jörgen Ditzel | Chaiselongue i palisander och ullklädsel (ND 07|  (1951) | Knud Willadsen | Just den här har tillhört prima ballerina Margrete Schanne och är en prototyp. Japanska Kitani tog upp produktionen av dagbädden 2007. Foto: Bruun Rasmussen
 
Nanna Ditzel | Trinidad stol (1993) | Fredericia Furniture | Det var en ny utfräsningsteknik som möjliggjorde Trinidadstolen. Inspirationen kom från de viktorianska husfasaderna på ön, som med sina utskurna pepparkaksfasader  levandegjordes med sitt skuggspel. Till stolarna ritades bordet Tobago.
 
Nanna Ditzel | Skrivbord i teak  (1958) | Søren Willadsen møbelfabrik | En av de vackraste skrivborden gör sig fint här tillsammans med en annan designdrottning; Greta Magnusson Grossmans gräshoppa bordslampa (1947) som nu produceras av Gubi.  | Foto: Gubi
Nanna Ditzel | Bench for two | Bænk For To (1989) | Fredericia Furniture | Nyfikenheten på nya material syns i denna vackra "love seat" med tillhörande bord. Den geometriska dekorationen är ett tryck som förstärker formen i supertunn areoplan-fanér, ett material som både är starkt, lätt och flexibelt. Den här soffan skulle jag inte ha något emot här hemma.
Nanna Ditzel |Prototyp till stol med tre ben  "Three legged chair" (1962) i "Oregon" furu | Poul Christiansen möbler | Foto: Philips auction
Nanna Ditzel | Hallmöbel, spegel med förvaring i målad lönn (1999) | Getama |  Den här fantastiska hallmöbeln med en stor halvspegel och en halvmåneformad låddel tycker jag är så fin i all sin enkelhet. Den kommer i nya färger varje år och är en riktig klassiker. 
 
Nanna Ditzel | Georg Jensen | Ett urval av smycken och ting i silver. 1. Vinöppnare för Georg Jensen Living, 2. Örhängen och ring (1960), 3. Manchettknappar "open book" (1955) samt 4. Armband (1955) som relanserades 2014-15 och finns i Georg Jensen Archive Collection,
 
Nanna Ditzel |Toadstool | Trisser pall/bord för barn (1962) i "Oregon" furu | Snedkergaarden | Pallen görs idag i både barn och vuxenstorlek och som kafébord i mängder av färger. Foto: 1stdibs  |
 
Mer om Nanna Ditzel
  • Nanna Ditzels websida som drivs av döttrarna 
  • Filmen om Nanna Ditzel, hennes formgivning och arbetsmetoder, produccerades 1991 av Uddannelses ministeriet i Danmark
  • "Motion and Beauty"; om Nanna Ditzel, av Henrik Sten Møller (Rhodos förlag 1998). 

  •  

    Danske Designere Nanna Ditzel, av Hanne Horsfeld (Aschehoug förlag 2005)

Stilikoner: Arkitekten Carl Bergsten

Carl Bergsten (1879-1935) ritade den svenska utställningspaviljongen vid Parisutställningen 1925, Liljevalchs i Stockholm och så Elin Wägners Lilla Björka i Småland. Han verkade i perioden mellan nationalromantiken och funktionalismen och hans viktigaste arbeten är helt präglade av av den svenska tjugotalsklassicismen, som rönte stor uppmärksamhet internationellt under namnet Swedish grace. 
 
Liljevalchs Konsthall uppfördes 1913-1919 efter ritningar av Carl Bergsten. Den radikala utformningen med ett närmast fönsterlöst hus blev upphovet till öknamnet "Laxlådan". Foto överst: Mattias Lindbäck. Ritning: ArkDes 
Den svenska paviljongen vid världsutställningen i Paris 1925 ritades av Carl Bergsten. 
 
Det var ett stipendium som förde Bergsten till Wien där han tog intryck av den geometriska och strama jugendstilen. Resandet och intresset för tidens arkitekturströmningar kom att påverka honom på hemmaplan. Efter examen från KTH (1901) startade han eget arkitektkontor. Till en början blev det byggnader i den tidens trendmaterial nummer ett; tegel. Det finns flera fina exempel  i hemorten Norrköping.
Det var med den här byggnaden som Bergsten fick sitt stora genombrott. En gigantisk industrihall uppfördes i samband med Konst- och industriutställningen (1906). Byggnaden kallades ”tidens mest avantgardistiska arkitekturverk”. Källa: Wikipedia
 
Carl Bergsten umgicks med arkitekter från hela världen och hade ett internationellt perspektiv och sitt eget sätt att se på saker. Han var redaktör för tidskriften Arkitektur (1912-16) och blev så småningom professor i arkitektur (1931-35). Han var också chef för möbelavdelningen på Nordiska Kompaniet år 1916-21.
Karmstolar i ek med skuren dekor utställda på jubileumsutställningen i Göteborg 1923. Carl Bergsten för Nordiska Kompaniet 1923. Foto: Auktionsverket
 
Caféstolar av Carl Bergsten 1906 i svartlackerad böjträ från Restaurang Strömholmen i Norrköping för Gemla Leksaksfabrik. Stolarna är ett bra exempel på Bergstens internationella intresse och bär tydlig inspiration från Charles Rennie Mackintosh, inte minst stolarna i The Willow Tea Room. foto: Bukowskis

 

Carl Bergsten sägs ha varit modern på många sätt och ritade inte bara hus och möbler. Enligt bloggen Norrköpingsprojekt komponerade han "bonader och gardinuppsättningar till hemmet, monogram till linnet, flertalet av sina egna möbler och till sist en egen villa". Han ritade smycken till sin fru, bland annat vigselringen, men även brudklänningen. På Kaptensbacken 1 i Stocksund utanför Stockholm ligger ”Kråkhvilan” som han uppförde 1910-1911 åt sig och sin familj. Norrköpings stadsmuseum har haft en utställning om Bergsten. 

 

Blev du nyfiken på Lilla Björka och Elin Wägner. Då har du tur. På lördag publicerar jag nämligen ett inlägg från mitt besök där tidigare i våras.