/ Hos oss i stan /

Hemma i tolv år.

(null)

Vi fick nycklarna hit på fredagen, en valhelg för tolv år sedan. Det var vårt första gemensamma hem och vi längtade efter att flytta in. Vi tog med oss madrasser, sängkläder och ved och låg framför brasan den kvällen. Vi planerade och målade. Det var samma typ av väder som idag - och samma ljus. Tack för tolv år. Ser fram emot fortsättningen. 

Under ett års tid hade vi varit med i budgivningar och kollat på hundra lägenheter, minst. Och jag minns att den här lägenheten i verkligheten överträffade bilderna. Så var det faktiskt. Fönstret, de glasade skjutdörrarna, takhöjden och vyn genom tre rum i fil var så fin. Den var konstigt möblerad och rörig i färgsättningen. Och planlösningen var inte så konstig i verkligheten. Jag vågade inte riktigt fästa mig vid den på visningen så när herr J ringde och sa att den var vår, kände jag inget utan svarade: jag vill inte ha den. Det ville jag ju förstås, men så reagerade jag. Hela den sommaren cyklade vi förbi här för att kolla att lägenheten stod kvar. Vi längtade. 

Under åren här har vi flyttat runt på saker allt efter att behoven och familjesituationen har förändrats. Och nu ser det ut så här. 
(null)
Kudden Ami av Lisa Hilland, lampa Christian Liagre, kruka Millesgården
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)     

(null)



/ Hos oss i stan /

Vi kanske låter bli att måla om

(null)
Vissa saker passar bättre på ett torp ursprungligen från 1700-talet än ett furuparadis från 1970. Älskade kopparstick fick flytta med från landet hem till stan. Och äntligen fick vi till den där tavelväggen vi pratat om i tolv år. 

Så kan det gå.Har man saker man tycker om finns det alltid plats. Förr eller senare. Och det känns helt rätt att sticken flyttar hem till stan. Tavlan över Bayonne är ursprungligen från min mormors hem och den har följt mig från min första studentlägenhet och nu till hallen här. Jisses så många år. På väggen finns andra minnen. Venedigtavlan köpte någon av oss på vår första resa tillsammans dit och övriga tavlor har vi köpt till sovrummet på Solåkra.
(null)

 Ikväll flyttade vi tillbaka byrån och fick tavlorna på plats. Vi och vi föresten. Det är helt herr Js förtjänst. Själv plockade jag upp väskor, lagade middag och fixade i köket. Det behövdes onekligenlite TLC här hemma. Vi har städhjälp, så det är skurat och rent här, men det har saknats omsorg. Vi har levt på landet och stan har varit en övernattningslägenhet. Vi är ganska lika där. Ingen av oss trivs när det inte är fint. Det är kanske himla ytligt, men det står jag för. Vårt liv är ganska kaosartat och det betyder mycket att få fästa blicken vid något som tilltalar ögat. Jag blundar helt enkelt för det som inte är fint. Jag fotograferar det inte och jag nästan förtränger det. Jag är sämst på före och efterbilder. Vill inte se före. Låssas en stund att det inte är så viktigt. Så kan jag leva med det länge. Som med kopparsticken på landet. Såklart kunde vi båda se att de inte passade, men vi behövde något på väggarna och tja, det är ändå bara ett sovrum som inte är klart. Det blev väl ganska okej ett tag. Då är det ganska härligt att få min mamma på besök: "Nej men kopparsticken passar inte alls här". Hon fick oss båda att inse att det är bättre med tomma väggar där. Och så passar de så mycket bättre i stan. 
(null)

Vår midsommar bestod av regn och familjetid. Jag gjorde rabarber och jordgubbssylt och bakade med sonen och vi eldade. Mysigt. Hoppas att du har haft en fin helg.



/ Hos oss i stan /

Don Jöns jugendsilversamling

(null)
Minns ni inlägget där jag listade mina fem favoriter från Bukowskis jugendsilverauktion? Det gör jag. Gissa om jag blev överraskad när jag kom hem häromdagen och ser en, två, tre ja f y r a föremål från auktionen på matsalsbordet. Han läser visst min blogg, min älskade, galna och generösa man. 

Jag anade ingenting. Vi delar kärleken till det vackra, så vi hade förstås pratat om föremålen lite kort. Ur ett kulturhistoriskt perspektiv och att det var kul att se många samtida föremål. Men inget om vare sig vilja eller önskan om att köpa ens ett föremål. Ändå budade han hem fyra av föremålen på min lista. Jag vet att herr J är generös med presenter, gärna sätter guldkant på vardagen och emellanåt klickar in på bloggen, men detta hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Vilken överraskning. 

Det snackas mycket om influencers, de stora bloggarna som lever på samarbeten med olika företag. Komikern Katrin Sundberg gör en underbar tolkning . Jag ser mig själv inte som influencer, men kanske skulle göra det i fortsättningen. För att influera innebär väl ändå att påverka och påverkat har jag uppenbart gjort. Inte bara en gång. Och på hemmaplan. 

Och så är jag fortfarande efter en vecka väldigt kär i föremålen. Helt rätt val. Nu återstår bara problematiken var vi ska förvara dem? Det blir nog ett vitrinskåp här också så småningom. 
(null)
Detta vackra ytterfoder
(null)
Detalj från tulpanvasen, som förövrigt är perfekt för tio tulpaner eller fem
(null)
Besticken var större än jag trodde. Det är jag så glad för. Så användbara.
(null)
Den fina burken är så söt. 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


(null)

Foto: Anncha, stiligahem.se