/ Hemma hos oss / Veckans accessoar /

Nytt: Steltons Emma

Jag har haft ögonen på Steltons fina Emma-serie som är ritad av duon Sebastian Holmbäck och Ulrik Nordentoft ett tag. Jag hade väl kanske riktat in mig på en ljusblå till "landet", men när vår trotjänare här hemma i stan läckte ut mer vatten än vad som fanns i behållaren så var det dags att byta ut den. Jag tycker mycket om den fina formen och det böjda trähandtaget som gör hela elkitteln till ett riktigt smycke. 
 
HolmbäckNordentoft Studio gör både möbler och designföremål och har förutom Emma-serien bland annat formgivit Pure black-knivarna för Stelton samt de fina huslyktorna för Normann Copenhagen. 
Min bricka laddad för en kaffestund.  I krukan har jag en myrsine, en tåligare variant av myrten. I vänstra hörnan står hushållsrullehållare från Scherlin.
1. Bricka 60 x 45 "tulpan" svart av Josef Frank för Svenskt Tenn. 2. Gräddkanna, "Blå eld" av Hertha Bengtson för Rörstrand 1951. 3. Tekoppar "Arabia Ali" av Raija Uosikkinen för Arabia. 4. Elkittel, "Emma" av Holmbäck Nordentoft för Stelton. 5. Kruka, Kew Garden, Ulriksdals Slottsträdgård. 6. Arkitektonisk tallrikskonst i serien "Palace" från Seletti 
Skärbräda "styckdetaljer" från Scandinavian Design Factory
Foto: Ann-Charlotte Jönsson, stiligahem.se
/ Hemma hos oss /

Osannolikt sannolikt

Vi fick en visning med jobbet på stadsarkivet. 7 våningar under jord fyllda med papper från golv till tak. Av alla miljontals pappersbitar valde arkivarien att plocka ut mappen på bilden ovan. "Hans alster borde ges ut", tyckte Mats Hayen och började berätta och läsa ur anteckningarna. Och några detaljer senare blev jag helt säker på min sak. Det är ju min egen släkting han pratar om, vars hemmasnickrade bord jag har. Hur osannolikt sannolikt är det? Farbror F är en av de personer som format mig, utan att jag träffat honom.
 
Min pappa pratade alltid varmt om sin farbror F. I en släkt med bara läkare blev han jurist och inspirerade min far till samma yrkesval. Min pappa tyckte mycket om honom. Och idag kanske jag fick en ännu större förståelse för de personlighetsdrag jag beundrat mest hos min pappa och varför han värderade integritet, fördomsfrihet och öppenhet. Att våga bilda sig en egen uppfattning och stå för den man är, fastän världen tycker annorlunda. Min far är fortfarande en av de fördomsfriaste människorna jag har träffat. Han mötte varje ny människa med ett helt öppet och nyfiket sinne. Genuint intresserad av människor. Jag träffade aldrig farbror F, men när min farmor gick bort fick jag och mina syskon välja några saker. Jag valde bland annat ett soffbord. Bordet är egentligen inte särskilt snyggt och det är inte heller något jag skulle värdera på antikrundan direkt, men det är en bra storlek och så var det farbror F som snickrat det. Han betydde något i min familj och jag ville fortsätta vårda hans minne. Ibland är jag helt osentimental kring detta med "ting" och kan rensa och sälja saker utan minsta tveksamhet. Men ibland, när det finns en story som bara påminner om grundvärden, då vill jag. Farbror F var nämligen öppet "homofilur", som min farmor och farfar sa. Det var inte helt lätt när man var född i slutet av 1800-talet. Fördomarna och fördömmandets börda var tung att bära för farbror F. Men hos mina farföräldrar var det ingen issue. Det var människan i sig som räknades, fastän världen inte var helt mogen för det synsättet. Det viktiga var att man var en bra filur, helt enkelt. Det synsättet bär jag också i ryggraden. Möt varje människa med ett öppet sinne. Och kanske är det just tack vare farbror F som det blev så. Det blir nog snart ett återbesök på Stadsarkivet för att läsa dagböckerna. Kanske står det något där om min farfar eller pappa.  
Här är farbror F:s bord.
 
/ Hemma hos oss /

Stilleben i lime

Sonen och jag gick en härlig dag vid Bergianska trädgården i går. Solen värmer nu och på Brunnsviken var det fullt av folk som skrinnade och promenerade på isen. Efteråt blev det en tur till Plantagen och jag fastnade för de här limefärgade orkideerna. Det blev utgångspunkten till ett litet stilleben på Per Öberg-bordet.  
 
 
Foto: Ann-charlotte Jönsson, stiligahem.se