/ Arkitektur /

Lusthus: Kinesiska pagoden i Hagaparken

Kina var högsta mode under 1700-talet. Ostindiska kompaniets resor och handeln med Kina bidrog i allra högsta grad till det stora intresset för kinesisk kultur. Redan i landskapsarkitekten Fredrik Magnus Pipers generalplan över Hagaparken finns ett kinesiskt lusthus utritat. Men uppdraget att utforma den fick Louis Jean Desprez år 1788.

Den kinesiska pagoden är en öppen åttkantig paviljong med ett böljande plåttak uppburet av färgglada träkolonner. Varje hörn pryds av drakhuvuden, ursprungligen gjutna i bly. I drakhuvudet fanns det tidigare små mässingsklockor som pinglade i vinden. Några äldre drakhuvuden i ek kan man beskåda i Haga parkmuseum i Koppartälten.

Mitt i rummet fanns det ursprungligen ett stort åttkantigt bord. Runt templet stod piedestaler som bar upp kinesfigurer. Dessa finns inte kvar här, men stenplattorna kring templet vittnar om dess placering.

Kraftfull och härlig färgsättning på det kinesiska templet
 
 
Det här är Turkiska kiosken i Hagaparken. Vill du veta mer?
Foto: Ann-Charlotte Jönsson, stiligahem
/ Arkitektur /

Lusthus: Turkiska kiosken i Hagaparken

Exotiska lusthus och genomtänkta siktlinjer var viktiga inslag i den engelska parken. Lusthusen och fåfängorna placerades med stor medvetenhet och fick gärna ligga lite undanskymt. Tanken var att man skulle lockas att vandra vidare mot det man skymtade på avstånd. På många platser i Hagaparken har träd och skog vuxit sig så stora under de 200 år som gått sedan parkens tillkomst att många av vyerna har vuxit igen. Men siktlinjen till den turkiska kiosken och det kinesiska templet finns kvar, precis som arkitekten Fredrik Magnus Piper tänkt. I morgon visar jag det kinesiska templet. 
Den turkiska kiosken är det enda av Fredrik Magnus Pipers många förslag till byggnader som faktiskt blev av. Och det efter att Gustav III bett Piper rita om lusthuset ett antal gånger. Vid en specifik plats i Hagaparken ser man den kinesiska pagoden på en kulle åt vänster och den turkiska kiosken åt höger i exakt samma vinkel. Fredrik Magnus Pipers siktlinjer höggs ut för att synliggöra vissa byggnader och intressepunkter och skulle samtidigt tjäna som utsiktspunkter. Siktlinjerna hålls än i dag fria genom gallring och röjning av träd och buskar.
 
Kärt barn har många namn.
Visste du att ordet kiosk är det turkiska benämningen på lusthus? Förresten, har du koll på skillnaden mellan lusthus, paviljonger, fåfängor och kiosker?  Här kan du läsa om lusthusens historia
Så här undanskymd är den turkiska kiosken. 
De invändiga pompejanska väggdekorationer är gjorda efter skisser av konstnären och inredningsarkitekten Louis Masreliez. Den Turkiska kiosken består av en sexkantig salong med ett tältformat kupoltak samt tre rektangulära förrum med entréer åt tre håll. Här råder symmetri. 
Här kan du läsa mer om Louis Masreliez
Helt sagolikt vackra kakelugnar i vitt och guld, en på varje sida i förrummen. Ni får ursäkta kvaliteten på bilderna, men jag har fotograferat genom fönstrena.
Invigningen skedde på nyåret 1788 med en turkisk födelsedagsfest för kungens bror, hertig Karl. Nyårsaftonen året därpå hade Carl Michael Bellmans pjäs "Dramatiska sammankomsten" med skådespelare från Dramaten premiär här.  
 
Gustav III använde byggnaden för möten och tillställningar, även på vintern. Han lät bygga en provisiorisk hemlig gång av brädor inredd med fönster och kakelugnar för att hålla värmen. Gången kläddes med granris utvändigt. Och här har det varit spännande möten. Det var nämligen här Kungen och hans vänner planerade kriget mot Ryssland. Kriget samt statskuppen år 1772 bidrog till ett starkt missnöje bland adeln. Mordet på Gustav III ägde rum på en maskerad på Kungliga Operan i Stockholm den 16 mars 1792.  
Pipers generalplan över Hagaparken

Fredrik Magnus Piper (1746-1824) var den förste utbildade landskapsarkitekten i Sverige och en av sin tids främste. Under sin tid i Storbritannien inspirerades av den engelska parkstilen, som var högsta mode, och introducerade den i Sverige. I Storbritannien arbetade han bland annat för arkitekten sir William Chambers, som skapat flera byggnader i Kew Gardens. På uppdrag av Gustav III presenterade han år 1781 en generalplan för en engelsk park vid Haga, följt av 1786 på Brunnsvikens Tivolihalvö och Bellevueparken. Han planerade också den engelska parken vid Drottningholms slott. 

Hagaparken, även kallad den gustavianska parken, är en del av den kungliga Nationalstadsparken som sträcker sig från Sörentorp och Ulriksdal i norr till Djurgården och Fjäderholmarna i söder. Hagaparken är ett av Sveriges främsta exempel på en engelsk park. I engelska parker eftersträvar man både att efterlikna naturen men också att bjuda på överraskningar i form av fåfängor och siktlinjer. När parkstilen introducerades i england i mitten av 1700-talet var det en reaktion mot den tuktade franska barockstilen. Nu skulle man istället få bersåer och gångar att se slingrigt naturliga ut. Trots namnet kom inspirationen från Antiken, Italien och Kina. 

Läs mer om den kinesiska pagoden

 Foto: Ann-Charlotte Jönsson, stiligahem.se
/ Arkitektur / värt en resa /

Ellen Keys Strand, del 1

Det finns dagar av lycka långt in i själen. Stunder där man tar in nuet och platsen fullt ut med alla sinnen påkopplade. Dofter, ljud, värme och synintryck går på max och man blir nästan ett med en plats, förstår den och besjälas. En sådan dag fick jag på Ellen Keys Strand i somras. Så här i vintermörkret känns de sommarljusa dagarna långt borta. Men när jag blundar och söker mig till Strand upplever jag allt igen. Underbart.
 
Hus som är byggda i början av 1900-talet tilltalar alltid mig alldeles särskilt. Jag är väldigt förtjust i den organiska funktionalismen som rådde då, nationalromantiken, med rundade hörn och ornamentik hämtade från naturen. Det här är min estetik. Jag har ägnat ganska många år åt att forska kring det förra sekelskiftet. Intresset började när vi flyttade in i vår våning för drygt tio år sedan. Jag fann detaljerna så tilltalande och de grova proportionerna både bombastiska och delekata på samma gång. Jag blev nyfiken på vad som gjorde det så oemotståndligt. Jag har studerat alla aspekter; arkitektur, konst och inredning förstås men även hälsoideal, kvinnans roll och industrialismen. Ellen Key har jag förstås stött på och Strand har länge stått på min önskelista. Jag har drömt om att besöka platsen. Få vara där, uppleva Vätterns förvandlingar och ljuset på egen hand och med alla sinnen. Vara där så länge jag vill. Och i somras blev det äntligen av. En av de varmaste dagarna förra sommaren gjorde jag en oförglömlig resa till strand. Hoppas att du tycker om mina bilder.
 
Jag tycker mycket om att fotografera och skulle gärna vilja utveckla mitt seende genom kameran. Det är sällan jag kan ägna den tid det tar att vänta in den rätta stunden, och ofta håller jag min ivriga son i ena handen och kameran i den andra - även här hemma. Eller så är son och man ur huset någon timme och jag får ro att plocka och plåta. Så ser det ut. Därför är stunderna där jag kan förkovra mig så givande. Jag fångar nuet. Carpe diem. Jag tänker mig ytterligare ett inlägg härifrån och om interiöridealen från den tiden. 
 
En närmast omöjligt brant tomt med en vidunderlig utsikt. 
Jag kom en timme före första visningen och fick uppleva den osynliga gränsen mellan himmel och hav helt i stillhet. Fullkomligt och alldeles magiskt.
Gigantiska, nästan sydeuropeiska lavendelhäckar med hundra och åter hundra fjärilar. 
Genom att understryka de horisontella linjerna i form av en häck i övre kant och nytta perspektivet med pergolan har man gjort terrasseringen ännu mer sympatisk. 
Den här vyn mötte mig. Jag bländades av den osynliga linjen mellan vatten och himmel.
Jag tycker om allt här. Den vackra gula bänken. Pergolan, buxbomskloten och huset.
På bara en timme har karaktären ändrats på sjön.
Sagolikt fint hus.
Ljuvliga rabatter bakom tjocka ligusterhäckar.
 
Foto: Ann-Charlotte Jönsson, Stiligahem.se