/ Arkitektur /

Färgsättning av hus från 1920

(null)     
Som en dröm är det här välbevarade tjugotalsklassicistiska huset i Göteborg. Det är enligt mitt tycke ett perfekt exempel på just den tidsperioden. Det är jag inte ensam om att tycka. Huset ritades av arkitekt Gunnar Jonsson under en arkitekturtävling i samband med jubileumsutställningen i Göteborg 1923 och var en av de vinnande bidragen. Huset stod klart 1924 och har återställts till den ursprungliga färgsättningen. 

Från gatan ser man en vacker stenmur med ett tidsenligt kryssmönstrat trästaket, tillverkat enligt förlaga från 1920-talet.

Här kan du se interiören

Läs mer om tjugotalsklassicism 
(null)     
Fasaden är målad i ljus gråvit linoljefärg från Wibo Färg i Göteborg. Foder, omfattningar och pilastrar är målade i en varmgrå nyans av grön umbra medan fönster och ytterdörrar är målade i en buteljgrön nyans. Så vackert. 
(null)
Sadeltaket täcks av traditionellt enkupigt tegel tillverkat vid Slottsmöllans tegelbruk   En skorsten i klassicistisk stil pryder taket.
(null)
Utomhuspiedestal, Såkallade postament i bohusgranit
(null)
Mitt i muren finns en svartmålad dubbelgrind inklädd i klätterhortensia. Grinden är handsmidd med entrétrappans smidesräcke som modell. 
(null)
Vackra detaljer på tjugotalsbalkongen
(null)
Fin utebelysning från Gysinge byggnadsvård
(null)
En underbar liten balkong
(null)

(null)
Mina ögon dras till glasverandor. Särskilt dem med pelargoner i terrakottakrukor. Jag har drömt om en glasveranda i så många år. Har man ingen egen får man njuta av andras, eller hur. 
(null)
En fin berså att njuta av från vår till höst
(null)
Singel gör sig så fint till ett hus som detta. Så glad över att ägarna valt ett tidstypiskt och inte ett trädäck. 
(null)

(null)
Skifferplattor är också väldigt vackert till en uteplats
(null)
(null)

Foto: Stadshem






/ Arkitektur /

Barockinspiration i Gamla stan

Jag är svag för barockens kraftfulla och kurviga uttryck. Dessutom tycker jag väldigt mycket om gula träslag, särskilt i kombination med svart. Kanske är det någon slags identifikation och igenkänning. Jag är ju en gulblond tredimensionell kvinna i inte svart, men väl marinblå klänning. Färgkombinationen svart (ebenholtz) och gult var vanlig under barockperioden (här i trädslaget ek) men även under Karl-Johan perioden (då helst i björk), dvs den svenska senempiren och i motsvarande tysk Biedemeier. Björken var senast på modet under 1990-talet, så jag är hopplöst ute. Det struntar jag i. Förr eller senare kommer det tillbaka. Kanske blir det nu snarare när jag visar den vackra barockmiljön från Gamla stan fotograferad av Mattias Ek för Stockholms stadsmuseum.

 

Byggnader och miljöer som denna berättar något om vår historia. Huset på Stortorget 20, kallas Schantzka huset, och är byggt omkring år 1650. Det har har många välbevarade inredningsdetaljer från både 16- och 1700-talet. Huset byggdes under svensk stormaktstid(1611-1718) då stilidealet var barock och det syns. Huset var också något av ett skrytbygge. Byggmästaren var kanslist Johan Eberhard Schantz vid Kungliga kansliets expedition för de tyska ärendena i Stockholm. Han föddes i ett av de tyska kurfurstendömen som var Sveriges bundsförvant under det 30 åriga kriget. Läget för fastigheten Echo 1 (tidigare Echo 2) vid Stortorget med utsikten mot gamla Börshuset signalerar också inflytande och makt. Kvarteret har varit bebyggt sedan medeltiden och låg innanför innanför Stockholms tidigaste stadsmur. Mer centralt kan det inte bli.

Dörrarna är enligt Stadsmuseet ursprungliga och dessutom ovanliga. Det finns nämligen få bevarade barockdörrar, och ännu färre av slottskvalitet. Visst andas det svensk stormaktstid och makt. Jag blir otroligt inspirerad av färgsättningen.
Stucktaket i senbarock är från 1700-talet. På väggarna syns flera målningar på väv, samtliga med bibliska motiv och utförda i rokokostil vid 1700-talets mitt.
Bröstpanelen är också den från 1700-talet, liksom den vita kakelugnen i gustaviansk stil, tillverkad på 1790-talet.
Jag går igång på detaljer, som den här låskistan av förtennat järn från byggåret (ovan) och gångjärnsbeslagen i dito järn som är förtennat. Vilka detaljer.
Även fasaden är pampig med sin trappgavel med sandstensornament och spiror. När man ser dekorationerna både interiört och exteriört så här samlat kan man se gemensamma drag. Här en detalj av trappgaveln. 
Bortsett från att huset idag är putsat är exteriören relativt oförändrad sedan uppförandet. Huset är blåklassat, det vill säga ett stort kulturhistoriskt värde, eftersom det är ett av de främsta exemplen på en borgerlig arkitektur för tiden. Ankarjärnen är från byggåret.
Vackra sandstensdetaljer.
Foto: Mattias Ek för Digitala Stadsmuseet.

Vill du se fler bilder?

  1. Historisk översikt över fastigheten Echo 1 
  2. Interiöra och exteriöra bilder från fastigheten

Källa: Digitala stadsmuseet


/ Arkitektur / Stiligahem besöker... /

Vackra Artipelag

(null)
På samma sätt som en korrekturläsare sällan läser en text utan att hitta fel så är jag en estetisk korrekturläsare när det gäller rumslighet och operasång. Det är väldigt sällan jag känner att precis allt är rätt. Jag är dock ingen perfektionist. Jag kan medvetet välja ett mindre perfekt alternativ för att något annat är viktigare, jag är hemmablind, gillar det som skaver lite och jag faller för hem som speglar de som bor där. Jag hade förmånen att besöka  Artipelag  med bygghjälm för några år sedan och blev helt tagen av byggnaden, dimensionerna på ting, vinklarna och hur byggnaden pratar med omgivningen. Jag ville bara stå och ta in allt och gråta av lycka

Så har jag känt i Roms Pantheon och Sydney Operahouse också. Det färdiga Artipelag är en riktig upplevelse. 

Byggnaden är ritad av arkitekten Johan Nyrén (1947-2011) som bland annat ritat Hammarby Sjöstad tillsammans med sina kollegor. Artipelag blev ett av hans sista verk. "En grundläggande tanke var att byggnaden skulle vara i samklang med naturen och entrén ge en känsla av en glänta i skogen" säger Johan Nyrén i en intressant intervju. Re dan i entréhallen möter besökaren de fyra elementen: Elden som sprakar i den stora öppna spisen, jorden och berget som huset vilar på. Den klara luften och det glittrande vattnet som omger och inramar. Och så känns det. 

Artipelag är ett riktigt mästerverk. När jag var där i början av juli regnade det, så det blev inga exteriöra bilder. Bakom attraktionen står Björn Jakobson, som är entreprenören bakom barnselen BabyBjörn. Han ville bygga ett besöksmål i Stockholms unika skärgård av kärleken till den svenska naturen och konsten. Om jag minns det hela rätt var han bland annat inspirerad av Louisiana utanför Köpenhamn och andra konstmuseer som är destinationer. Artipelag känns verkligen som det bästa av Sverige med sina tjärade, vankantade furuplankor, varsamt placerad bland tallar och klippor med utsikt över Baggensfjärden. 
(null)
Golvet är av finslipad Nero Assoluto Z. Även de stora handfaten är i samma material med polerad översida och råkilade sidor. I bakgrunden syns undre delen av berget som sticker upp i restaurangen. 

Golven är i övrigt är i betong och belagd i matsal och trappor  med Norrvangekalksten och terrassen i skiffer.  
(null)
Sonna Roséns vackra fåtölj "solfjädern" (1948) för Gemla
(null)
Artipelag har en imponerande designbutik med fina föremål framtagna för platsen. Självklart kan man köpa sig en BabyBjörn, men mycket annat också. Bland dem Sirivasen av Siri Seger. 
(null)
Fin och snabbväxande pergola får man med blomlådor och höga stolpar
(null)
Gränsen mellan ute och inne är underbar
(null)

Möbelserien November är formgiven av Peter Ejvinsson och Emmy Larsson för Artipelag.

(null)
Vackra stilleben och Le Corbusiers underbart vackra rottingstolar Le Corbusier Rattan Chairs, 1960
(null)

Foto: Anncha, stiligahem.se