/ Arkitektur / värt en resa /

Världsarvet Skogskyrkogården

Det är kanske ödets ironi att den som ritade Skogskrematoriet på Skogskyrkogården också var den första att använda det. Skogskyrkogården är ett av UNESCOs världsarv sedan 1994. Ett världsarv blir ett kultur- eller naturminne som är så värdefullt att det anses vara angelägenhet för hela mänskligheten. Det var ett oväntat och ovanligt val. Inte bara för att det är en kyrkogård, utan också för att den är anlagd på 1900-talet. Skogskyrkogården ritades av de båda 30-åringarna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz efter en internationell arkitekturtävling 1914, då under arbetsnamnet "Tallum" .

Gunnar Asplund (1885-1940) ritade Skogskrematoriet med de tre tillhörrande kapellen; Trons, hoppets och det heliga korsets kapell. De invigdes 1940 och kort därefter hölls begravningen för Asplund i heliga korsets kapell. Han ligger begravd utanför trons kapell vid ett minnesmärke som bär inskriptionen: ”Hans verk lever”. Gunnar Asplund ritade också Skogskapellet och Tallumpaviljongen. Sigurd Lewerentz blev den som utformade merparten av landskapet. Han ritade också det klassicistiska Uppståndelsekapellet i Skogskyrkogårdens södra del. 

Det finns mycket att säga om Skogskyrkogården och många detaljer att försjunka i. Det som slår mig vid besöket den här gången är det dels naturens samspel med byggnaderna. Men också hur det klassiska antika formerna samspelar med det modernistiska.

De höga pelarna är en återkommande form. De mäktiga höga stammarna på tallarna som omgärdar och omsluter gravarna och de höga pelarna utanför Det heliga korsets kapell men också uppståndelsekapellet. Olika i sin utformning men återkommande.

Förståelse för processen liv-död-liv är så talande och genomtänkt. Det är sådan omtanke gjord kring alla delarna av begravningen. Att gå in i sorg och mörker för att komma ut bokstavligen på andra sidan i ljus. Arkitekterna har jobbat med att skapa stämning och forma kapellen just efter detta.

Det finns nästan inga kristna symboler i kapellen eller på kyrkogården. Till och med korset på första bilden ser mer ut som en människa med utsträckta armar som ropar välkommen än ett "kristet kors". Ändå känns den här platsen så värdig och vemodigt vacker. Man kan inte annat än att fångas och inslutas av arkitekternas tankar och idéer. Det är uppenbart vad det handlar om, men ändå är allt så tydligt gjort för att handla om den enskilde människan.

Läs mer om Skogskyrkogården  

Skogskapellet
Skogskapellet är ritat av Gunnar Asplund och är det minsta kapellet, men även det första och invigdes 1920. Det här huset bär både spår av klassicistisk arkitektur med pelarna på framsidan, men det dominerande taket ser på avstånd ut som ett stråtak på ett engelskt "cottage" eller ett danskt. Och mycket riktigt kommer inspirationen till utformningen från det här lustslottet.  På taket hänger Carl Milles "dödsängel" som enda utsmyckning.
 
Kapellet är sparsmakat inuti och påminner en hel del om Pantheon i Rom med sitt ögonformade takfönster. Själv föll jag kanske mest för de vackra ljushållarna längs väggarna. 
Pelarna är skapade så att de nästan svävar mot taket. Taket i sin tur är målat i en blank vit färg och tillsammans ser det nästan ut som vatten på avstånd. En annan detalj är vattenutkastarna som är både enkla och vansinnigt vackra.
Detalj vid dörren
"Hodie mihi cras tibi" står det utanför portalen in till Skogskapellet. Det är latin och betyder idag åt mig i morgon åt dig, det vill säga det som drabbar mig idag kan drabba dig i morgon.
 
De vackra baden som står i parken är ritade av Gunnar Asplund, där Anna Petrus utformat lejonen. Träbiten du ser i karet är en del av arkitektens vision. Ursprungligen var det en ganska enkel träbit som simmade runt i gjutjärnskaret. Men när vänner av ordning alltid slängde bort "pinnen i vattnet" fick skogskyrkogården brännmärka träbiten med orden "fågelbord" och förankra träbiten i karet. Själv tycker jag att det är fantastiskt vackert med den enkla träbiten som flyter runt i det svarta karet med bara några enkla tallbarr synliga.
Uppståndelsekapellet är fascinerande.
Det stora fönstret mot söder och de modernistiska klismosstolarna får hela rummet att kännas sakralt och vackert. Altaret längst fram är gjutet i betong och målat rött. Golvet upplevs i vissa ljus nästan som vågor och vatten som får kistan att liksom flyta bort. Subtilt och vackert. Här går man in genom en maffig port och ut genom en annan dörr till ljuset. Så genomtänkt och  vackert av Sigurd Lewerentz.
 
 De vackra detaljerna
Kärlek
skogskrematoriet och det heliga korsets kapell
Gunnar Asplund tänkte verkligen på de sörjande. Väntrummet till kapellet har stora likheter med ett väntrum. Det finns en klocka, det finns bänkar och det påminner en hel del om en tågstation. En blandning mellan tågstation och ett hem. Bänkarna är lite böjda för att familjemedlemmarna ska kunna sitta närmare varandra. I fönstret står krukor med pelargoner. Det hela ger ett ganska hemmavant intryck. Det var också tanken. Gunnar Asplund ville att det skulle vara krukor och blommor som fanns i de flesta hemmen.
 
Som en omsorg med de sörjande har asplund utformat en matta med detaljer att titta på. Här kan man sitta med nedsjunken blick och räkna ränder och cirklar på mattan under begravningen. Nedan de vansinnigt snygga taklamporna. 
Väggen här kan öppnas upp. Tanken är att man efter begravningen ska kunna gå upp mot ljuset. Under stora begravningar med över 300 personer kan man öppna väggen så att fler kan få plats.
 
Foto: Anncha, stiligahem.se

Stilikoner: Arkitekten Carl Bergsten

Carl Bergsten (1879-1935) ritade den svenska utställningspaviljongen vid Parisutställningen 1925, Liljevalchs i Stockholm och så Elin Wägners Lilla Björka i Småland. Han verkade i perioden mellan nationalromantiken och funktionalismen och hans viktigaste arbeten är helt präglade av av den svenska tjugotalsklassicismen, som rönte stor uppmärksamhet internationellt under namnet Swedish grace. 
 
Liljevalchs Konsthall uppfördes 1913-1919 efter ritningar av Carl Bergsten. Den radikala utformningen med ett närmast fönsterlöst hus blev upphovet till öknamnet "Laxlådan". Foto överst: Mattias Lindbäck. Ritning: ArkDes 
Den svenska paviljongen vid världsutställningen i Paris 1925 ritades av Carl Bergsten. 
 
Det var ett stipendium som förde Bergsten till Wien där han tog intryck av den geometriska och strama jugendstilen. Resandet och intresset för tidens arkitekturströmningar kom att påverka honom på hemmaplan. Efter examen från KTH (1901) startade han eget arkitektkontor. Till en början blev det byggnader i den tidens trendmaterial nummer ett; tegel. Det finns flera fina exempel  i hemorten Norrköping.
Det var med den här byggnaden som Bergsten fick sitt stora genombrott. En gigantisk industrihall uppfördes i samband med Konst- och industriutställningen (1906). Byggnaden kallades ”tidens mest avantgardistiska arkitekturverk”. Källa: Wikipedia
 
Carl Bergsten umgicks med arkitekter från hela världen och hade ett internationellt perspektiv och sitt eget sätt att se på saker. Han var redaktör för tidskriften Arkitektur (1912-16) och blev så småningom professor i arkitektur (1931-35). Han var också chef för möbelavdelningen på Nordiska Kompaniet år 1916-21.
Karmstolar i ek med skuren dekor utställda på jubileumsutställningen i Göteborg 1923. Carl Bergsten för Nordiska Kompaniet 1923. Foto: Auktionsverket
 
Caféstolar av Carl Bergsten 1906 i svartlackerad böjträ från Restaurang Strömholmen i Norrköping för Gemla Leksaksfabrik. Stolarna är ett bra exempel på Bergstens internationella intresse och bär tydlig inspiration från Charles Rennie Mackintosh, inte minst stolarna i The Willow Tea Room. foto: Bukowskis

 

Carl Bergsten sägs ha varit modern på många sätt och ritade inte bara hus och möbler. Enligt bloggen Norrköpingsprojekt komponerade han "bonader och gardinuppsättningar till hemmet, monogram till linnet, flertalet av sina egna möbler och till sist en egen villa". Han ritade smycken till sin fru, bland annat vigselringen, men även brudklänningen. På Kaptensbacken 1 i Stocksund utanför Stockholm ligger ”Kråkhvilan” som han uppförde 1910-1911 åt sig och sin familj. Norrköpings stadsmuseum har haft en utställning om Bergsten. 

 

Blev du nyfiken på Lilla Björka och Elin Wägner. Då har du tur. På lördag publicerar jag nämligen ett inlägg från mitt besök där tidigare i våras. 

/ Arkitektur / Lusthus /

Lusthus: Kinesiska pagoden i Hagaparken

Kina var högsta mode under 1700-talet. Ostindiska kompaniets resor och handeln med Kina bidrog i allra högsta grad till det stora intresset för kinesisk kultur. Redan i landskapsarkitekten Fredrik Magnus Pipers generalplan över Hagaparken finns ett kinesiskt lusthus utritat. Men uppdraget att utforma den fick Louis Jean Desprez år 1788.

Den kinesiska pagoden är en öppen åttkantig paviljong med ett böljande plåttak uppburet av färgglada träkolonner. Varje hörn pryds av drakhuvuden, ursprungligen gjutna i bly. I drakhuvudet fanns det tidigare små mässingsklockor som pinglade i vinden. Några äldre drakhuvuden i ek kan man beskåda i Haga parkmuseum i Koppartälten.

Mitt i rummet fanns det ursprungligen ett stort åttkantigt bord. Runt templet stod piedestaler som bar upp kinesfigurer. Dessa finns inte kvar här, men stenplattorna kring templet vittnar om dess placering.

Kraftfull och härlig färgsättning på det kinesiska templet
 
 
Det här är Turkiska kiosken i Hagaparken. Vill du veta mer?
Foto: Ann-Charlotte Jönsson, stiligahem