/ Allmänt / Auktioner /

Auktion: Jeanneret, Perriand, Jeanneret

(null)
Franska Aguttes auktionskatalog "Design" domineras av trion Jeanneret, Jeanneret och Perriand. Den förstnämnde är mer känd som Le Corbusier. Hans LC2 fåtölj har jag haft ett gott öga till sedan jag var tonåring. Faktiskt var  inlägget om honom ett av de första inläggen i stiligahems historia.  I slutet av maj är det 5 år sedan den här bloggen såg dagens ljus. Före dess hade jag bloggat om trädgård och renovering sedan 2008. Fördjupande inlägg om saker och ting var något jag längtade efter att läsa i bloggform och det blev startskottet. Tack för att ni har hängt med, under kortare eller längre tid. Ett särskilt tack till Weronica Living by W som följt mig i tio år och varit min bästa digitala supporter och till min mamma som är min bästa live-supporter. Mamma delar intresset för form och med henne bollar jag idéer och fakta med, inte minst när det gäller ämnet dansk design. Så vad passar bättre än att fira fem-års-jubileet med godbitar från Aguttes auktionskatalog om en av de största anledningarna till att stiligahem finns. 
 
Le Corbusier, som föddes som Charles-Édouard Jeanneret, och jag må ha skilda  teorier om boende och människor, men jag älskar hans resultaten av hans tankar i form av möbler. Tillsammans med kusinen Pierre Jeanneret och Charlotte Perriand är de lysande designstjärnor på designhimlen.
Det är designhistoria som går under klubban och ett tillfälle att se och lära sådant som står beskrivet i böcker. Jag älskar ju sånt. Le Corbusier avant-gardistiska teorier om människan och hemmet och utformade Unité d'habitation, en teori om modern bostadsdesign. Bland föremålen syns just en dörr ritad av honom och Perriand från ett sådant hus i Marseille (6)  . Det är kanske just teorierna om arkitektur, bostäder och hemmet som Le Corbusier är mest känd för och det gör detta så spännande. Tipstack till  Barnebys
Det här är LC3 lampan i metall ritad av Charles Edouard Jeanneret, Le Corbusier cirka 1953. Foto: Aguttes
Vägglampan LCII / LC2 i aluminium av Le Corbusier, Charles Edouard Jeanneret 1952 tyckte jag mycket om. Foto: Aguttes
(null)Cité Radieuse är ett lägenhetskomplex i Marseille som ritades av Le Corbusier och är ett av de bästa exemplen på hans bostadsteorier i praktiken. Det är numera ett av UNESCOS världsarv. Det här skåpet är ritat av Le Corbusier och Charlotte Perriand och är från bostadskomplexet. Man känner igen arkitekturens sektioner i skåpets utformning. Foto: Aguttes
Det här skåpet är också ritat av Charlotte Perriand och Charles Edouard Jeanneret kallad Le Corbusier för Cité Radieuse i Marseille 1952. Det är ritat på 50-talet i Frankrike, men visst finns det likheter med det här. Foto: Aguttes.
Sideboard i ask, ek, målad metall och plastlaminerad plywood ritat av Charlotte Perriand omkring 1958. Foto: Aguttes.
Mellan åren 1951-66 planerade och ritade kusinerna Le Corbusier och Pierre Jeanneret staden Chandigarhs  tänkt att bli kulturcentrum i Indien, på uppdrag av den indiska premiärministern. Det blev många besök till staden och båda ritade möbler som sedan kunde tillverkas i lokala material som var tillgängliga på platsen. Pierre ritade flera möbler som finns med på Aguttes auktion.
 
Kontorsstolarna i teak och rotting (nedan) ritade Pierre Jeanneret omkring år 1955. Skrivbordet och sidebordet i teak och pallarna i teak formgavs båda omkring 1960. Även den översta bilden i inlägget är en av de mer ovanliga Chandigarhsstolarna ritad av Pierre omkring 1956 i teak, rotting och canvastyg. Foto: Aguttes. 
 
 
Vill du veta mer


/ Allmänt /

Summan av lasterna..

(null)
Här bakom lönndörren döljer sig min hemliga last. Den är så hemlig att jag inte ens var medveten om den själv. Tills för några veckor sedan. 

Jag har inte en massa prylar på vinden, jag har ett system för att hålla garderoben up to date och sparar inte saker jag inte använder. Jag har hjälpt vänner att rensa. Det finns många saker jag behöver utveckla och bli bättre på, men hamstertendenser har jag inte, trodde jag. 

Det var herr J som tyckte jag skulle rensa min samling av snören. Först ville jag inte kännas vid att det fanns en samling, men i påse efter påse blottades min last. Jag kände mig liksom som jag medverkade i programmet lyxfällan när snöre efter snöre exponerades. Ett berg av snören i regnbågens alla färger. "Din snörsamling motsvarar ett värde av 4 000 kronor hörde jag min inre röst tala. Det normala är att man har två tre rullar". 

Det är bra att rensa. Det är bra att bli medveten. Och nu vet jag att jag inte behöver köpa snören de närmaste 15-20 åren. Det är föresten inte bara snören som jag samlar. Jag har en större samling "bra-att-ha-vykort" och      Jag kan inte slänga använda glasskartonger och hämtmatsburkar. Jag återanvänder dem som matlådor. Det är visserligen bra att jag inte slänger saker som är fullt fungerande, men här upplever jag att det gått ett steg för långt. Känner du igen dig?
(null)

/ Allmänt /

DLX och tankar om detaljhandeln

De som jobbar flexibelt och verkligen förstår kunden kommer att överleva den digitala revolutionen. Det är jag säker på. Mina egna konsumtionsvanor har förändrats de senaste åren. Vi handlar matvaror via mathem, får veckohandlingen planerad av Linas och däremellan blir det hämtmat via Foodora. Så vad är det då som driver mig till en vanlig affär? Service och urval! Glädjen över att kunna välja min egen tomat.

Förvånansvärt få matbutiker har justerat sitt koncept efter den nya tiden. Kanske för att det ändrade beteenden mest är ett storstadsfenomen. Framtidens butik behöver anpassas efter det nya sättet att handla. Jag tror på en ny typ av saluhall och flera grönsaksbutiker. Varför jobbar inte de stora kedjorna med recept, placerar varor som funkar ihop tillsammans och presenterar recepttips vid entrén? Varför kan man inte onlinehandla i butiken. Den personliga servicen i kombination med att man kan välja sin tomat eller gurka är den enda fördelen med en vanlig matbutik. 

Vad har en bild på Sibyllans tehandel med det här att göra? Jo historien handlar om två butiker med samma målgrupp, en vinnare och en förlorare. Jag ville nämligen ge en bit av Stockholm i present till mina vänner i Växjö, för att de arrangerade och fixade med årets tjejhelg. Jag hade noterat att Sibyllan tagit fram en ny serie teburkar och tyckte att det kunde vara något oväntat men ändå Stockholmskt att köpa te och vackra teburkar. Förpackningsnördar som vi alla är. Två hekto te och en fin burk till vardera av tjejerna, det blir bra. "Om du köper fyra hekto te får du en burk", svarade expediten. Till saken hör att burken rymmer 2 hekto. "Jag vill köpa två burkar som present och fylla dem med te, svarade jag i hopp om att expediten skulle förstå att jag inte ville ha överflödeshekton. "Så gör vi inte här. Om du köper åtta hekto te får du två burkar". "Jag har inget emot att betala för burkarna, jag vill bara inte ha åtta hekto te", svarade jag. Det var som att prata med en vägg. Det blev inga teburkar. Istället gick jag till Svenskt Tenn och köpte smågrejer till alla fyra tjejerna. "Vill du ha dem inslagna, frågade expediten?" Det räcker med ett snöre och en etikett sa jag. "Vi har jättefina kartonger som jag tycker att du ska ha", sa expediten och började slå in småsakerna i fyra likadana kartonger, med etikett och vackert snöre. "här är en penna om du vill märka dem". Det blev förstås jättefint och kändes väldigt lyxigt. En helt annan upplevelse. Vad lär jag mig av detta. Den här tepåsen på bilden är den sista jag köper från Sibyllan. I fortsättningen gör jag mig besväret att inhandla mitt favoritte från Perchs i Köpenhamn, via deras onlineshop. Där är de glada över att jag köper en burk som jag skyltar med för vänner när de kommer hit och där får man en karamell när man handlar i butiken. Flexibilitet. DLX! Det Lilla eXtra. 

Jag handlar gärna i butiker som har DLX, där man medvetet satsar på personer som är bra på service. Kicks tillexempel har service i lyxklass, fast de riktar sig till medelsvenssonsegmentet. En vinnare. Det som skiljer dem åt är ett enda ord. Välkommen. Hej och välkommen. Genast blir jag på gott humör. I våras när jag funderade en del på framtiden hade jag ett tag tankar på att skapa ett showroom. Jag funderade en hel del på hur ett framtidens showroom skulle se ut och hur man kan skapa lönsamhet. I mina fantasier blev det en marknadsplats för en ständig ström av nyheter, en slags modern argentur där olika varumärken kunde lansera sina produkter och sedan finnas kvar i stallet. En plats för saker som man inte ser överallt och kopplat till en webbshop på svenska utan lager. En plats att hämta inspiration och att kunna klämma och känna på nyheter. Att beställa på svenska och få levererat från hela världen. Jag tror på idén, men jag tror inte att det är rätt läge i mitt liv för något sådant, när min man driver ett starkt växande bolag och vi har ett barn med särskilda behov. Och så  landade jag tillslut ett drömjobb ändå. Men tankarna om framtidens detaljhandel den har jag. 

Hur tänker du kring framtidens sätt att konsumera? Vilka tror du är vinnare och förlorare i detaljhandeln?

Här är mina 5 tips till detaljhandeln

1. Personalen är din tillgång. Den personliga servicen är den enda faktor som skiljer nätbutiken från den analoga.

2.  Det unika är det exklusiva. Hur kan du sticka ut? Vad i ditt sortiment kan man inte kopiera? Välj det.

3. Tillgänglighet och flexibilitet är nyckeln. Se till att vara tillgänglig i olika kanaler - analogt och digitalt och visa hur saker kan användas. Gör det lätt.

4. Sundhet en hygienfaktor. Att ha ett miljö och jämställdhetsperspektiv är en hygienfaktor. tala om på vilket sätt ni tänker på miljö, pris och jämställdhet.

5. Få mig att komma tillbaka. Vad är detaljen som gör att kunden vill komma tillbaka. Utbudet räcker inte.