/ Allmänt /

The Palm - Dubai

(null)

Borta bra men hemma bäst tycker sonen. Vi har haft en härlig semester med perfekt väder; 25 grader i luften och 31 i poolen. Och innan vi åkte hade vi precis fått tillbaka elen på landet. Vi var bland de första i vårt område och det kändes skönt att kunna släppa oron under semestern. 

(null)

(null)

Vi bodde på den konstgjorda palmformade ön The Palm i Dubai på hotell Jumeirah Zabeel Saray. Tom Cruise-filmen Mission impossible 4 - ghost protocol har spelats in här. Det är onekligen en pampig miljö. Långt ifrån lagom och den avskalade svenska neofunkisstilen. 
(null)

(null)

(null)

(null)

När vi reser med sonen bor vi alltid med halvpension och på det här hotellet innebär det att man kan välja mellan fem restauranger. Riktigt god mat. Hotellet är gigantstort och det kändes som om att bo i en galleria snarare än på ett hotell. En av mina bästa matminnen i livet är från den nordindiska restaurangen Amala på hotellet. Bra mat, som sagt. Sofistikerade och utvecklade smaker som fick min gom att sjunga. Det är värt att ta sig hit för den om du är i Dubai. 
(null)

(null)

(null)

The Palm är som sagt en konstgjord ö, byggd av sand. I yttercirkeln har man placerat hotell medan "palmbladen" är privata tomter bebyggda med jättevillor för prinsar och kändisar. Förenade Arabemiraten består av flera emirat, kungadömen. Man kommer till the Palm via tunnlar, men till bostadsområdet får man inte komma om man inte är gäst. En dag hyrde vi en båt för att se området från vattnet. Det var fantastiskt härligt att påminnas om sommarens nöjen. Sonen, som bland annat har autism, älskar båtar. Och mat. 
(null)

Vi gick längs stranden varje dag men jag tog inga bilder. Fastän allt som finns där är naturligt så känns miljön som en kuliss. Det är en ganska märklig känsla att gå längs strandkanten där palmer kantas i jämna mellanrum med skyskrapor i fonden. Palmparadis och storstad på en och samma gång. Och den där kontrasten är mycket Dubai. 
(null)
Det här är Burj Al Arab, en av Dubais mest kända byggnader och ett av de coolaste arkitektoniska byggnaderna jag sett. 

Här finns hela världen samlad. Och man ser kraftiga blekfisar i små bikini så väl som nätta personer i heltäckande burka på samma plats. Här finns enorma rikedomar och importerad arbetskraft som bussas till arbeten och jobbar tolvtimmarsdagar. Dubai ska vara färdigbyggt år 2020 enligt vår båtguide och han syftar på de stora nya markanläggningarna. Efter det kommer alla åka hem och "Dubai kommer växa som i Europa". Som svensk är den skrytiga ytan och pengastyrda världen ganska långt från den hållbarhetsinriktade del av världen vi kommer från. Intressant. 
(null)

(null)

(null)
Det är böneutrop i gallerian och folk stannar upp i kommersen och lyssnar. 




















/ Allmänt /

Gott nytt år


(null)

S T O R T   T A C K, för att du är här och för kommentarer och gillningar under året. De betyder mycket. Att dela med sig av en text gör bloggandet socialt och det är en dimension som gör att jag fortfarande håller på. Tänk, mina första inlägg skrev jag i februari 2008. 

Jag illustrerar med Anna Petrus Janushuvud. Janus är en romersk gud som givit namn till Januari, årets första månad. Janus hade två huvuden, ett ungt som blickar framåt med hopp och ett gammalt som ser bakåt med vishet och erfarenhet. Det passar årets första månad att reflektera som Janus. Att ta med sig vishet och erfarenheter men också att möta dagen med nyfikenhet. 

Att måla med ord, sätta bokstäver på mina tankar och funderingar har alltid varit mitt sätt att vara kreativ. Jag är inte vidare dyi-pysslig och lagar hellre mat än bakar. Så reflekterar jag idag. Jag funderar mycket på saker och ting, ibland undermedvetet. Pusselbitar tar form i en ordnad röra och hittar sin plats, förr eller senare. Det är ofta om ganska vardagliga ting i mötet med omvärlden, lokalt och globalt. 

Jag har hundra projekt och idéer i mitt huvud samtidigt. Och de utvecklas över tiden och blir ibland till en del av ett blogginlägg. I mappen utkast i bloggen ligger 20 påbörjade inlägg och i en mapp i mobilen har jag ytterligare idéer. I min natur är jag inspirationsdriven. Jag måste vara inspirerad för att producera. I jobbet löser jag det med att jag också är väldigt plikttrogen och har deadlines, projektplaner och målsättningar på både kort och lång sikt. När det gäller bloggen däremot har jag lovat mig själv att den ska vara nöjesinriktad. Jag har bara vid enstaka tillfällen anlitat mitt professionella ja, haha. Så det som inspirerar för tillfället blir inlägg. Tack för att du har tålamod med det. 

Jag önskar mig nog mest av allt en möjlighet att förkovra mig under det nya året. Lära mig något som kan ge nya impulser och en ny riktning eller bränsle. Jag vet inte riktigt vad det ska vara och det är nog inte så viktigt heller, men det behöver vara i ett socialt sammanhang. Som några av er vet har jag ett barn med mycket stora omsorgsbehov. Det gör att det ibland kan ta en hel helg för mig att plantera om en blomma i en ny kruka. De flesta bilder tar jag samtidigt som jag håller mity barn i ena handen. Jag har  helt enkelt blivit ganska bra på att hitta short-cuts, att vara i nuet när det bjuds, att ha rutiner och att sänka kraven på mig själv. Jag har inte den där halvtimmens egen tid där jag kan plocka, fundera och sedan redigera. Jag måste välja. Tid är en bristvara, men jag har mycket annat i mitt liv som är fantastiskt. 

Må 2019 bjuda på solvarma dagar på landet, en god hälsa, brieost och jordgubbar, naturglädje, champagne, kaffe på förstukvisten, pussar från min älskling, träning, jobb, såpbubblor och lite egen tid. 

/ Allmänt /

Älskade glas

Nu längtar jag till augusti. Då får jag nämligen se utställningen "The glass I like" som Karin Sköldberg grundare och vd för Trendgruppen PR står bakom i egen regi. Hon är glasentusiast och glassamlare med ursprung i det småländska glasriket. Det är det egna intresset som gör att hon vill fram sina egna nutida glasfavoriter. Jag lovordar hennes initiativ, på alla sätt och vis.
 
Med utställningen "The glass I like", som pågår i samband med Summer Design Week den 20-24 augusti, visar Karin ett personligt urval av nutida svensktillverkat glas i den egna utställningslokalen Spacethirtysix. Hon vill väcka engagemang och intresse för det svenska glaset. Inte bara för det gedigna hantverkets skull, utan för att det är en självklar del av hemmets inredning. Utställningen innehåller bland annat objekt av Anna Kraitz, Carina Seth Andersson, Carl Cyrén, Jenny Nordberg, Lena Bergström, Markus Emilsson, Tillie Burden.

The Glass I like, Spacethirtysix, Wallingatan 36 mellan 20-24 augusti.
Foto: Den översta bilden föreställer Cube av Carina Seth Andersson
 
Jag har ett utkast till ett inlägg om svenskt glas i bloggen, men jag har ännu inte publicerat det. Jag har bott flera år i glasriket Småland, blåst glas, besökt hytta och fascineras av materialets möjligheter. Flytande sand, finns det något mer faschinerande? På auktionsfronten trånar jag efter föremål av Eva Englund, Vicke Lindstrand, Edvin Öhrström, Ingeborg Lundin, Simon Gate och Edward Hald, med flera kanske jag ska tillägga. Listan kan göras hur lång som helst. På 1700-talet fanns det ett hundratal glasbruk i Småland. Idag är de blott tio. 

Det fanns ett självförtroende i det svenska glaset runt förra sekelskiftet. Jag slås alltid av det när jag bläddrar i auktionskataloger. Men någonstans tog glasbruk fel riktning och konstglaset tappade styrfart. En massproduktion av målat glas ledde till att formgivningen hamnade på andra plats. Det finns förstås de som håller fanan högt, men jag erkänner att jag saknar och har själv många gånger önskat att vi skulle kunna väcka engagemang och intresse för glaset som konstform. Blåsa lite självförtroende i bruken. Att någon med mod och tro vågade satsa. Det borde ju ligga i tiden med hantverk. Därför blir jag så glad över Karins intiativ. Heja heja dig!
 
"Min stora önskan och målet med utställningen är att lyfta det svensktillverkade glaset till en bredare målgrupp. Jag vill förmedla att värdet i ett vackert glasobjekt inte bara ligger i form och funktion utan även i själva hantverket, som har en lång tradition i svensk designhistoria. Under senare år har glaset kommit i skymundan för andra material som keramik eller trä, men jag önskar att alla ska få upp ögonen för allt det fantastiska glas som tillverkas i Sverige innan det är för sent. Idag har glasbruken svårt att nå fram till konsumenten och om ingen förändring sker finns det snart inga glasbruk kvar", säger Karin Sköldberg.

På bilden syns Karin med vasen Padam av Anna Kraitz för Målerås glasbruk
 
Det finns förstås undantag bland glasbruken. Den stora vasen "Dagg" av Carina Seth Andersson är en av Svenskt Tenns storsäljare. Den tillverkas på familjeägda Skrufs Glasbruk och dess särskilda form visar på glasmästarnas enorma precisionsförmåga i att bedöma rätt glasmassa och rätt temperatur vid blåsning. "Skruf har både kunnat nyanställa personal och öppna en ny brännugn. Så i och med "Dagg" har Svenskt Tenn gjort en kulturgärning för en konstindustri i spillror", säger Carina Seth Andersson i Svenskt Tenn Magasin. I dess fotspår har skruf fått fler storsäljare, exempelvis Pallo. Foto: Emma Shevtzoff