/ Roslagsbacken /

Tvära kast

(null)

Vi gick en lång härlig tur i området på landet under Nyårsdagen. Solen strålade, det var lite halt, men det var mysigt att vara tillsammans hela familjen. Vi funderade ett tag på att stanna kvar över natten, men beslöt oss för att sova i stan. Några timmar efter att den här fridfulla bilden tas rasar stormen utanför knuten. 

Vi har räknat till över tjugo granar som fallit,  varav tre ligger kvar på vårt hus och en har fått med sig en bit av taket när det landade över utegruppen på baksidan. Det är faktiskt svårt att bilda sig en uppfattning. Man ser helt enkelt inte skogen för alla träden. Vår del av Norrtälje har drabbats hårdast och i vårt område är vi helt klart dem som har det största arbetet framför oss. Grannar har kommit förbi och sagt: vilken otur ni haft. Själv känner jag mig skonad och beskyddad. 
Med tanke på mängden träd som fyller helt vår bakgård så har huset klarat sig förvånansvärt bra och uthuset har klarat sig helt. Hade vi bott kvar här under natten hade vår bil klyvts på mitten och vi hade varit skräckslagna av alla träd som fallit omkring oss som plockepinn. Äppelträdet har fått sig en törn, den vita utegruppen ligger under stockar och schersminen kan jag inte se, men i övrigt har det jag tycker mycket om skonats. 

I nöden prövas vännen, eller snarare, i nöden visas vännen. När vi kom till landet fredag morgon erbjöd sig vår granne Emil direkt att hjälpa oss. Två motorsågar har gått varma i dag och jag har dragit grenar i det oändliga. Emil kallade in en vän med teleskopsåg och vi kunde få ned toppen på det träd som pressar värst mot taket. Det har varit min största oro och nu kan vi se hur det ligger till med skorstenen. 
(null)
(null)
Samma vy. Det ligger alltså 15 träd på den här plätten. 

Det känns emellanåt överväldigande. Särskilt med tanke på att vi varesig kan köra motorsåg eller röja överhuvudtaget när sonen är med. Han har extremt stora omsorgsbehov. Det stressar mig mest. Om vartannat börjar vi så smått planera den nya baksidan. Vi ska plantera en häck och några lövträd. Kanske möjliggör det nya kalhygget på baksidan en ny uteplats? Vi får se hur det blir.
(null)

(null)

(null)

(null)



#1 / / Maria:

Så dramatiskt och otäckt! Ödet var med er den här gången. Ni stannade inte kvar för det var inte meningen att ni skulle. Rysningar när man betänker hur litet som behövs för att katastrofen ska vara ett faktum. Förstår att ni är tacksamma.

Svar: Visst påminns man om att livet både är starkt och svagt och att man behöver ta tillvara på tiden och sina kära. Tack så mycket för dina omtankar.
Stiligahem

#2 / / Karin:

Tack och lov att ni åkte hem! Livet är oberäkneligt. Så otäckt, hur är det ens möjligt att så många träd kan falla på en mindre yta? Styrkekramar

Svar: Ja, vi bor precis där stormen har dragit igenom som värst. Jag har varit lite bekymrad över att ha så stora träd tätt bredvid varandra och nära huset. Nu behöver vi inte fundera över det. Träden har ramlat just åt det hållet som var bäst, så när som på tre träd. Det kunde blivit så mycket värre om vinden legat på från ett annat håll.
Stiligahem

#3 / / Annika Stiernstedt:

Ja, ni är verkligen drabbade av Alfrida! Vilken tur att ni inte var där under den hemska natten. Men det mesta blir till bagateller, så länge ingen människa kommer till skada. Du tar det verkligen från den positiva sidan, som redan planerar hur du skall vända situationen till det bästa. Ibland är det kanske bra att naturen tar hand om besluten, man skall ju egentligen inte ha så höga träd så nära boningshus. Det har vi också fått erfara här på norra Värmdö.
Lycka till med det svåra röjningsarbetet, som för just er innebär extra utmaningar!
Bästa hälsningar Annika

Svar: När jag såg förödelsen på tomten kunde jag inte tänka annat än att det kunde blivit så mycket värre. Hade stormen kommit från ett annat håll så hade vi istället haft 20 träd över vårt hus. Man ska verkligen inte ha så höga träd, så många och så nära huset. Det har bekymrat mig lite tidigare. Och nu är det bekymret borta. Vi måste fälla några ytterligare träd som skyddats av de som fällts. Det låter som om ni också drabbats denna gång. Hoppas att ni klarade er någorlunda. Vi tar en dag i taget och väntar på hjälp med tomten
Stiligahem

#4 / / Inger:

Jag noterade direkt din inställning när du säger att du känner dig skonad och beskyddad. så klokt.
Naturligtvis är det jobbigt och besvärligt när något sådant händer, men din inställning är en tillgång.
Även en stor tillgång med hjälpsamma och arbetsvilliga grannar när det behövs som bäst.
Stora träd runt huset känns inte helt bra, nu löste naturen det på sitt sätt.
Hoppas det går bra med det fortsatta röjningsarbetet.

Svar: När jag ser förödelsen kan jag inte annat tänka än att det kunde vara värre, så mycket värre. Jag tror att livets olika prövningar lärt mig ödmjukhet inför livet. Även om det i stunder känns överväldigande så känner jag så. Nu hoppas jag bara att el och annat kommer före det blir minus tio. Vi har kommunalt vatten och avlopp så det går inte direkt att stänga av vattnet och tömma ledningarna
Stiligahem