/ I säsong /

Dan, före dan, före dan...

(null)

Igår kväll var jag och sonen hos min syster för att göra julkorv och idag står matlagning på schemat under min lediga dag. Jag har precis lämnat sonen på fritids, handlat lite ingredienser och avnjuter nu en kopp kaffe och smörgås på ett kafé i närheten innan dagen jag längtat efter ska börja. 

Jag tror att det är viktigt att julen innehåller de ingredienser var och en tycker är viktigt. Självklart ska man anstränga sig för att göra det trevligt för andra personer också. Men allt  kan inte vara perfekt. Hela julens budskap handlar om omtanke om andra. Och då behöver det finnas en balans mellan att vara snäll mot andra och snäll mot sig själv. För mycket åt något håll är inte bra. 

Hos oss är granen, julblommorna, våra traditionella dekorationerna och maten i fokus. Vi plockar fram kära "vänner" från våra sex gigantiska jullådor och njuter. Däremot skippar vi tillverkning av julgodis och kakor samt olika DIY-pyssel. Jag sätter upp samma krans av kottar på dörren varje år, köper en röd julstjärna och binder röda band runt krukorna. Något DYI-pyssel blir det inte. 
(null)

Att göra julkorv med min syster och hennes tre pojkar är en kär tradition. Vi använder min farmors recept, en sliten fotokopia med en välbekant handstil. Bara att se receptet och de olika skålarna med späck, nötfärs och fläskfärs för tanken tillbaka till farmors kök och till åren då jag själv var i min systersöners ålder. Min uppgift var att trä på fjälster och den rollen har jag kvar. Fast nu försöker jag skola in den yngre generationen. Systra mi är en älskvärd person. Hon har förmågan att skapa hemtrevnad bara med sin existens och hon är också mina stora förebilder i föräldraskapet. Hennes tre tonårskillar har mycket av henne i sig och jag tycker så mycket om att delta i deras vardagsliv.   Som funkismamma* med en tolvåring som är stum, hyperaktiv och intellektuellt befinner sig på ett litet barns nivå kan jag sörja över att inte dela familjegemenskapen på det sättet, och att ta del av tankar och reflektioner. Mitt barn växer på längden men utvecklas annars inte märkbart. Han gillar exakt samma saker som han gjorde för åtta-nio år sedan: saker som låter och bilderböcker. Kanske är det också därför som jag njuter fullt ut av att få delta i andra familjers vardag, att få diskutera med unga människor. Och att få laga mat tillsammans. Gemenskapen är viktig. 

För några år sedan bestämde jag mig för att ta ledigt före jul och låta hobbiten vara på fritids. Julen för mig är gemenskap och det var svårt att inse att jag inte klarade av julmatlagningen när min extremt impulsiva  son är hemma. (I går slog han sönder ett saltkar i porfyr hos min syster, trots att jag och sex andra vuxna befann sig bara någon meter ifrån).  Det jag önskar och det som är möjligt går ibland inte att förena. Då gäller det att anpassa sig efter omständigheterna och gilla läget.  Det var i samband med denna insikt som jag också insåg att matlagningen var viktig för mig. Och det är jag glad över att jag gjort. Och att jag skapat förutsättningarna så bra som möjligt. Jag hade annars gärna pysslat tillsammans med min son. 

Jag har fått förmågan att se glaset halvfullt, inte halvtomt. Det är en fantastisk förmåga som har hjälpt mig genom livet. Att se lösningar i stället för att deppa i besvikelser. Vi får alla, förr eller senare, uppleva besvikelser av olika sort. I jul gör sig besvikelserna påminda då och då. Ofta blandat med tacksamhet och lycka. Med åren har jag lärt mig att det är okej att låta ledsamheter flyga in, men inte att bygga bo. Att fundera på frågan varför inte gör någon som helst nytta, utan man måste deala med situationen aktivt. Att man alltid har ett val, att bli bitter eller bättre. Med det menar jag att hålla hjärtat mjukt och empatiskt. Kunna vara tacksam. Jag är så fantastiskt privilegierad och har mycket att vara tacksam över. Det är jag. Att det alltid finns en lösning. Att ha en balans mellan att hålla min standard kring saker och att acceptera att jag inte pallar det ibland. Det är helt okej.
(null)

En stund senare har jag nu rullat 200 köttbullar. Jag gör dem alltid i ugnen (200 grader) och steker dem i smör när det är dags. Tycker att de håller sig saftigare då. Jag äter lunch i form av en lussebulle.  Nu ska jag njuta av att få fortsätta pyssla i min egen takt. Det är klappinslagning och en ny omgång lussebullar som står på schemat. Kanske lägger jag in lite sill, eller något annat jag får lust till.  Önskar er alla en fin helg.




*funkismamma betyder mamma till barn med funktionsnedsättningar






#1 / / Madeleine:

Du verkar så klok och vilken julstämning du skapar.
God Jul från en trogen läsare.
Madeleine

Svar: Livsklok har jag nog kanske blivit genom åren. Nu ikväll är julspelet tänt och vi har en sprakande brasa. Herr J ojar sig över att december gått för fort, he he. Stort tack för att du finns här. Önskar dig en riktigt god jul
Ann-Charlotte Jönsson

#2 / / Anonym:

Älskar att läsa Dina fina inlägg. God Jul Anncha.😘

Svar: Men åh så glad jag blir. Så roligt att du hittat hit och gillar det du läser.
Ann-Charlotte Jönsson

#3 / / Ann:

Men vilken tur då ändå för liten hobbit att han fick dig som mamma och ingen annan. Tack för fin läsning under året!
Önskar dig en God Jul, Ann

Svar: Ja, Hobbiten är också en fin kille och det är tur att vi fick varandra. Även när saker inte blir som man önskar blir det bra ändå. Tack för att du tittat in här på stiligahem. Önskar dig en fin jul
Ann-Charlotte Jönsson

#4 / / Maria:

Hej! Jag blev verkligen berörd av ditt inlägg, eftersom jag också är funkismamma till en kille med autism. När han fick sin diagnos sa en psykolog till mig och min man att vi skulle sörja det som inte blev, men att sorgen skulle bli mindre med åren. Hon sa också att sorgen ofta kunde dyka upp igen vid speciella tillfällen, som högtider exempelvis. Då när det är lätt att fundera över hur det kunde ha blivit. Och så är det för mig, även om jag också har mycket att vara tacksam för. Vår jul kanske inte blir som andras, men den kan bli bra ändå. Jag önskar dig och din familj en fridfull och fröjdefull jul!

Svar: Tack för ditt fina långa inlägg. Du har verkligen rätt i att annorlunda blir bra ändå. Så är det verkligen. Vi har himla mysigt också på vårt sätt. Önskar dig en riktigt fin jul
Ann-Charlotte Jönsson

#5 / / Heléne Jansdotter Lindholm:

Härliga ärliga du! Snäll mot sig själv, självledarskap, njuta i stunden och hitta sitt sätt att leva. Viktigt! Heja dig kram och Gooood jul🤓

Svar: Visst är det viktigt. Du inspirerar mig i de delarna också. Smart dessutom! Önskar er en fin jul och så hörs vi på det nya året
Ann-Charlotte Jönsson

#6 / / Karin:

Så ärliga, varma och kloka tankar. Som så många gånger förr måste jag läsa dina texter två gånger för att ta in och begrunda allt. Tack för att du delar med dig av kunskap, klokhet och en bit av ditt liv. Önskar dig och familjen en riktigt GOD JUL!

Svar: Tack Karin för din fina kommentar. Jag tar det som en komplimang att du vill läsa min text två gånger. Ord är mitt sätt att uttrycka mig kreativt på. Och det är roligt att även andra tycker om att läsa mina reflektioner. Jag önskar dig och dina nära och kära en fröjdefull jul
Ann-Charlotte Jönsson

#7 / / Carin:

Jag har en paus i vårt firande, ligger och läser en av de böcker jag köpt till mig själv i julklapp. En tradition som jag haft i över tio år, att köpa julklapp till mig. Jag blev berörd av dina rader och även om min familjesituation skiljer sig radikalt från din (barnlös bl a) så har jag med åren skapat jultraditioner som ger mig och en del andra glädje, och som för min del hjälper mig att stå ut med sorg över inte längre närvarande men levande släktingar. God helg!

Svar: Så glad jag blev över din kommentar. Jag tror att vi är fler än vad man kanske tror som kan känna igen oss i det som inte följer normen. Det är himla viktigt som du också skriver, att hitta sina egna jultraditioner. Önskar dig en fortsatt skön ledighet. Vänligen
Ann-Charlotte Jönsson