/ Hos oss i stan /

Hemma i tolv år.

(null)

Vi fick nycklarna hit på fredagen, en valhelg för tolv år sedan. Det var vårt första gemensamma hem och vi längtade efter att flytta in. Vi tog med oss madrasser, sängkläder och ved och låg framför brasan den kvällen. Vi planerade och målade. Det var samma typ av väder som idag - och samma ljus. Tack för tolv år. Ser fram emot fortsättningen. 

Under ett års tid hade vi varit med i budgivningar och kollat på hundra lägenheter, minst. Och jag minns att den här lägenheten i verkligheten överträffade bilderna. Så var det faktiskt. Fönstret, de glasade skjutdörrarna, takhöjden och vyn genom tre rum i fil var så fin. Den var konstigt möblerad och rörig i färgsättningen. Och planlösningen var inte så konstig i verkligheten. Jag vågade inte riktigt fästa mig vid den på visningen så när herr J ringde och sa att den var vår, kände jag inget utan svarade: jag vill inte ha den. Det ville jag ju förstås, men så reagerade jag. Hela den sommaren cyklade vi förbi här för att kolla att lägenheten stod kvar. Vi längtade. 

Under åren här har vi flyttat runt på saker allt efter att behoven och familjesituationen har förändrats. Och nu ser det ut så här. 
(null)
Kudden Ami av Lisa Hilland, lampa Christian Liagre, kruka Millesgården
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)     

(null)



#1 / / Inger:

Så fina bilder och så vackert, personligt och inbjudande hem.

Svar: Tack Inger för dina vänliga ord. Vi trivs väldigt bra här. Önskar dig en fin vecka
Stiligahem

#2 / / Karin :

Så vacker historia som du bär med dig med lägenheten och vad fint det ser ut under takåsarna. Tänk att många bostadsdrömmar ofta mynnar ut i en lång kärleksrelation till den egna bostaden.

Svar: Tack så mycket för dina vänliga ord. Det är verkligen en slags kärleksrelation vi har till vårt hem, även om det förstås inte går att jämföra med den mänskliga. Det finns något i ordspråket ”Mitt hem är min borg”.
Stiligahem