/ Nu och då /

Nu och då: Kockums Jernverk

(null)

Sista gången den användes i Sverige var 1997 och då för att lyfta fundamenten till Öresundsbrons högbropelare. Det är naturligtvis Kockumskranen i Malmö jag pratar om. Den sista symbolen för industristaden Malmö. Det är också min första association när jag hör ordet Kockums, just nu aktuell genom  Kockums Jernverks   emaljerade kokkärl som fått en revival. Hur hänger kranen och emaljföremålen ihop? Häng med. 
 
(null)
Kockumskranen i Malmö. Foto: Lars Nyberg

Det var förmögenheten som Frans Henrik Kockum fick genom tobaksproduktion som gav honom möjligheten att starta en mekanisk verkstad på mitten av 1800-talet i Malmö. Han var en entreprenör av stora mått. Kockums producerade bland annat den första svenska järnvägsvagnen och satsade på det som låg i tiden. 1849 köptes Kallinge kvarn i Ronneby.  Ursprungligen satsade man på koppar men snart köptes delägarna ut och inriktningen blev istället ett järn- och plåtvalsverk. Ur den växte  Kockums Jernverk fram. 

Vid bildandet 1875 bestod verksamheten av olika järnbruk runt om i Blekinge och Småland. Kockumskoncernen hade nu två starka ben att stå på. Bolagen har sedan dess fortsatt att utvecklas åt var sitt håll. Kockums mekaniska verkstads AB med produktion av fartyg, järnvägsvagnar och broar och varvet i Malmö som kronjuvelen. Idag är det en del av SAAB-koncernen.  Kockums Jernverk inriktades på stålprodukter. Under 1950 talet hade Ronnebyföretaget 2 000 anställda.

Det är 1890-tal i Ronneby och en ny fabrik byggs. Den ursprungliga tanken är att tillverka sjukhusprodukter, som hinkar och kannor. Emaljerade föremål är ju så mycket mer praktiskt, hygieniskt och tåligt än glas. Företaget exporterar sjukhusprodukter över hela världen: till  Indien, Sydamerika och USA. 
(null)
Annonstext för Kockums emaljverk. Foto: via Roger Lindqvists blogg

På hemmamarknaden är det först när emaljerade kok- och förvaringskärl, i den mildgula färgen som kallas "gräddgul" och har pistagegrön kant, säljs till privatmarknaden som det blir succé. Kärleken vet ingen hejd i förkrigstidens Svea rike och på 30-talet finns det kockumskärl i snart var mans hem. Kärlen är lätta, till skillnad från de tunga gjutjärnsgrytorna, de är tåligare än glas och lätta att diska och dessutom hållbara. 

Grädde var något exklusivt förr, och det vittnade färgbenämningen om. Det fanns inget som tycktes kunna stoppa kärleken till de emaljerade kärlen. "Emaljen går segrande fram" som det står i annonsen nedan. 
(null)
Foto: Annons för Kockums från 1930-talet, via Vardagstryck 

Annonstexten ovan säger en hel del om den tidens syn på vad som var viktigt, idealen och hur man kommunicerade. 
 "Emaljen, enkannerligen Kockums berömda emalj, har på ett överlägset sätt hävdat sin inom alla befolkningsskikt grundmurade popularitet. Förklaringen härtill är enkel: Kockums emalj är praktisk, hygienisk och vacker. Ifråga om skönhet torde intet annat material kunna tävla med emaljen. Tag ett av Kockums moderna emaljkärl i Edra händer och granska det. Ni skall finna rena, stilfulla linjer och en färgkomposition, som tillfredsställer nutidsmänniskans höga krav. Och - emaljen är hållbar! Tvivlar någon på emaljens hållbarhet rekommendera vi vederbörande att pröva de i detta katalog-supplement upptagna kärlen. De äro extra bastanta och eldhärdiga - och deras skönhetsvärde är större än någonsin, ty de representera det allra senaste och mest moderna"

Hållbarhet är ett försäljningsargument även idag. Skillnaden är att på 30-talet i bemärkelsen hållfast och robust medan vi idag tänker på ekologin. Emaljfabrikanterna lyfter också fram att materialet är praktiskt och hygieniskt. Det var alltså ett viktigt argument och man kan förstå vad som händer när ett ännu mer praktiskt material gör entré.

Det finns dock ingen evig framgång. På 50-talet är det ett annat tåligt, evigt och lätt material som konkurrerar med de emaljerade kärlen.  Läs mitt inlägg om plast  så förstår du hur vi såg på plast då. 

"Kockums Jernverk  möter nedgången med nya grepp, uppdaterar färger och former med hjälp av framgångsrika formgivare som ädelsmeden Sigurd Persson och designern Arne Erkers. Men det räcker inte. Till slut åker de emaljerade kärlen ut ur de svenska köken", skriver  Kockums Jernverk i samband med relanseringen. 

Produktionen på Kockums Jernverk stannar av 1973. Och är avstannad i drygt 40 år tills nu, 2018. 
(null)
På bilden syns Kockumskärl från nu och då. Till vänster en form, stew pan  från 2018 års kollektion och en förvaringsburk med lock från cirka 1950.