/ Inspiration: stil- och designikoner /

Skönhet till vardags

Skönhet till vardags skulle kunna vara slogan till Stiliga hem, men det är namnet på en bok om stylisten, inköparen och företagaren Estrid Ericson. Den släpps i handeln i morgon onsdag. Den är skriven av forskaren, författaren och Estrid Ericsonkännaren Anita Lignell Du Rietz till fantastiska fotografier av Bruno Ehrs.
 
Boken tar oss med från Svenskt Tenns början när Estrid är tennformgivare till att hon blir en erkänd företagsledare för ett miljonföretag. Hon blev ett namn utanför Sveriges gränser, känd för sina bordsdukningar och öga för vackra föremål. Jag vet att det är så. Min mamma är "pæredansk", dvs född och uppvuxen med danska föräldrar i Danmark. Hon flyttade till Sverige för att hon träffade min pappa på en språkkurs i Frankrike. Hon berättar för mig att min mormor hade sparat tidningsurklipp där Estrid Ericson figurerade och att hon inspirerades av henne. Det visar lite den lyskraft hon hade och fortfarande har genom butiken. Företagaren Estrid har särskilt fångat Anita Lignell Du Rietz
 
 – Med Svenskt Tenn skapade Estrid Ericson under mer än ett halvsekel sin egen värld av skönhet. Men Estrid Ericson var inte bara en framstående estet och designer utan också en driftig företagare, och det är något som fascinerar mig, säger Anita Lignell Du Rietz, forskare och författare till boken.
 
Estrid Ericsons arbetsrum på Svenskt Tenn. Foto: Bruno Ehrs för boken Skönhet till vardags. 
 
Boken kommer ut i handeln i morgon, men jag behöver inte vänta med att bläddra i den. Författarinnan har nämligen skänkt mig ett exemplar av boken. Så fantastiskt generöst och omtänksamt. Det finns därför anledning att återkomma till ämnet när jag hunnit läsa och smälta intrycken. Så mycket kan jag säga redan nu. Boken är lika fantastisk i text och bild som jag anat genom reportaget i SvD
 
Berättelsen om Estrid som företagare får mina tankar osökt till vår tid. Vem är vår tids Estrid tycker du?
Tennet var ett riktigt trendmaterial omkring förra sekelskiftet.  
 
Foto: Bruno Ehrs 
/ Inspiration: lantliv /

En ”barnconversion” på Österlen

(null)
I brittiska countrylife-serier är drömmen antingen ett äldre lanthus eller en ombyggd lada. Det ena ett typiskt "cottage" med charm och små rum och den andra, "barn conversion", är längtan efter yta, maximal kubikmeter och öppen planlösning. För den som längtar efter ytor på sommarstället i Sverige måste det här huset på Österlen checka i alla boxarna.
(null)
Jag låter mig för en stund ryckas med och bedåras av bilderna. Det minimalistiska uttrycket gör sig fint på bild på samma sätt som en målning av Hammershøi. Bilderna är vackra.

Det ser fint ut med soffor mitt emot varandra och en öppen spis på 100 kvadratmeter. Det är vackert med mattlösa grå och barfotabänliga betonggolv och de gardinlösa fönstrena lyfter fram de gracila fönsterbågarna och den blå accentfärgen. 
Det ser mer ut som en utställningskatalog än ett hem. Bo där vill jag inte. Ett stort ekande rum där minsta knappnål i golvet ger eko och de sociala ytorna är så stora att det kräver ett mindre cocktailparty för att fylla, samtidigt som ljudnivån då skulle bli öronbedövande. Inte heller funkar ytan socialt för familjen med barn. Föreställ dig slamret av fem kaffemuggar. Men för ett par som vill läsa till brassprak, med klassisk musik i högtalaren då funkar det fantastiskt. Och för den som kan skapa rum i rum och kan se hur man kan forma det med textilier och ljudbarriärer är det här förstås en möjlighet. Det krävs en hel del investeringar för att göra det här huset till ett hem. 

Jag väljer att visa det här huset på bloggen ur ett konstnärligt perspektiv och för att det är ett bra exempel på att hus och hem inte är samma sak. 

(null)
Alla rätt med dörrar och ljusinsläpp mot altanen. 
(null)
Fina dörrar får mig att längta efter vår sommarrenovering
(null)
Ekande mattlösa golv
(null)
Minimalistiskt utan förvaring
(null)

Foto: Fastighetsbyrån, via Skönahem
/ Vårt nya hem /

Roslagsbacken: Uteplats i lä

(null)

Det är tur att vi bestämt oss för att bo här en stund innan vi fattar större beslut. Idag lyfte vi upp alla plattor, jämnade till, kantskar och utökade den gamla uteplatsen på baksidan med 2 rader. Och vips en ny uteplats.

Det tar tid att förstå en trädgård och skaparnas tankar. Det är blomlökar utspridda lite var stans och inget egentligen samlat, som jag vill ha det. Mycket har nog också ändrats här på 45 år.  Där inga träd var finns stora bjässar och när pålandsvindar från havet drar in mot uteplatsen under våren vill man söka sig lä. Då är baksidan perfekt.
(null)
Här stod ett betongbord snett och vint på några ojämna gräsövervuxna plattor när vi flyttade in. Runt bordet stod några mossbeklädda vita formgjutna plaststolar. Bordet och stolarna åkte förra säsongen och vi beskar schersminen (höger) och den andra busken förra säsongen. Bakom har vi satt odlingslådor och maken har planterat en krusbärsbuske så att det här så småningom blir en berså. 

I morse bestämde jag mig för att ta tag i det här projektet och jämna till plattorna en hel del. Först kantskar jag den befintliga uteplatsen runt om och mellan raderna. Så lyfte vi varenda sten och lade dem i raka rader. Helt jämnt blev det förstås inte utan sand, men bättre än innan. Och så adderade vi två rader så formen blev avlång. Vi har plattor lite utspridda på tomten, så bara att kunna samla dem här istället gjorde stor skillnad. Herr J passade på att klyva ett helt gäng ved som legat bakom våra stora granar. 
(null)
Man kan nästan inte tro att det fanns några plattor under allt gräs och ogräs. 
(null)
(null)
Nu känns det som om den här platsen verkligen kan bli mysig. Jag får inspiration och känner trädgårdshopp. 
(null)

Det var bra att vi satte det nya körsbärsträdet i blickfånget och en hägg mot grannen till höger. Maken har fått magnolian att växa och den börjar bli en buske. Längs husväggen här ska jag plantera 10 stycken jättedaggkåpor. 

Foto: Anncha, stiligahem.se