/ Roslagsbacken /

En ögonblicksbild från Roslagsbacken

(null)
Ett hem byggs inte på en dag. Det är verkligen så, men nu börjar i allafall vårt vardagsrum på landet hitta sitt uttryck. Och det känns som oss. Vi kan inte hålla oss från antikviteter och vrålsnygga moderna lampor, hur vi än försöker, haha

Det spelar ingen roll om vi bor i ett rött torp från 1700-talet (och påbyggt) eller ett timmerhus från 1970-talet. Och det är väl just det som är tjusningen. Att ens inredning har ett signum. Men så är också de flesta sakerna från vårt Solåkra och ännu länge tillbaka, möbler vi haft i 20-talet år eller längre. Köper man saker man tycker om så håller de. Och ibland måste saker få en chans till. 

Först när vi flyttade in tyckte vi inte att gripsholmsfåtöljen funkade, men när lampor och mattor kommit på plats fick den flytta tillbaka in i vardagsrummet. Då funkade den åtminstone hjälpligt.  En grå skänk fick komma tillbaka in i makens arbetsrum från gästhuset när rummet blev ljust. Det är egentligen bara några rokokostilstolar från vårt tidigare ställe som inte alls funkar här. Och några rustika detaljer. Andra föremål som stod i skymundan tidigare har lyfts fram i ljuset och har aldrig varit så fina som nu. 

Det är också skillnad på ett lantställe och på ett helgboende. På det gamla stället hade vi tunnslitna sängkläder, ett jätteslitet badrum och några billiga nödlampor. Det funkade där. Ett helgboende är däremot en förlängning av vårt huvudboende, eller det kanske till och med är vår primära bostad. Vi kände båda ganska omgående att vi behövde uppgradera belysningen. Så det är där vi lagt vårt krut. Vi är båda förtjusta i lampor. Och jag vet, vi ska sänka Greta grossmans cobra wallamp. Den sitter för högt. 

I helgen tittade jag och maken på inspirationsbilden till vardagsrummet  När jag såg den nu kunde jag se likheter kring helheten, men faktiskt mest olikheter när det kommer till de enskilda valen. Ändå var den bilden så otroligt viktig för oss. Det tog tid för mig att bli sams med väggarna och den bilden tyckte jag var snygg. Jag är glad över att vi behåller väggarna här och är samtidigt lika glad över de väggar vi valde att måla. Skynda långsamt. Ibland är det bra att låta första tanken vila så att man fattar rätt beslut. Första tanken att byta fönstrena till spröjs kvarstår, medan tanken att göra om valven känns mindre viktig. I vardagsrummet här vill jag ha ljusa linnegardiner i fullängd. Maken vill inte. Och jag kan vänta till fönstrena kommer på plats. 

(null)
Ny matta till vänster. Det är en lös heltäckningsmatta som är beställd från rugs och kantad med langettsöm. Det är ett av mina mest prisvärda tips om man vill ha en matta i ett eget format. Köp en lös heltäckningsmatta. Det bruna fårskinnet har jag köpt av en kollega, vars föräldrar har får. 
(null)
Sarfatti-lampan från Flos i taket, pläd från Skargaarden, golv och bordslampa från Slettvoll och litet fyrkantigt bord från Artwood. Så här såg bord och soffa ut tidigare. 
(null)
Bordet till vänster köpte vi för 11-12 år sedan i en fransk butik på Odengatan som inte finns kvar. Den har vi haft i stan, på Solåkra och nu här. Soffan är från IKEA och det är tavlan ovanför också. Den tavlan köpte maken i samband med att han skulle sälja sin ungkarlslägenhet och flytta ihop med mig. Och den har hängt med sedan dess, fast jag egentligen inte gillar den. Tidningsbacken är en back från kullamust som maken inte gillar, men som får hänga med.
(null)
Skåpet där i vänster hörna kommer från mina föräldrars hus i Hornbaek och som vi hade ett tag på Solåkra. Innan dess hade min farmor det i sitt kök. Den ser äldre ut än den är (1812) och har nog aldrig gjort sig så bra som här. 
(null)
Det här rummet gav ett så rörigt intryck när vi flyttade in och väggarna var bruna. Nu smälter de vita vitvarorna och värmeväxlaren in. I taket hänger en jättevariant av Cecilie Manz lampa Caravaggio för Lightyears. Vi har en betydligt mindre variant i svart med röd ledning i stan. Det var superrea på den här i en nätbutik och vi klickade hem den. Egentligen kanske den är för stor, men jag gillar det. Bord och stolar  r från Mio möbler på 80/90-talet och har hängt med min man sedan hans första lägenhet. Ni minns väl när det var modernt med trä och den här blå färgen? 

Foto: Anncha @stiligahem