/ Stiligahem besöker... /

Stiligahem besöker Nationalmuseum

(null)

Så blev det äntligen ett efterlängtat besök på Nationalmuseum tillsammans med herr J. Kön ringlade en bra bit längs kajen. Det var väntat, så vi var på plats ganska tidigt och väl inne kändes det inte trångt.  Under fyra år  (2014-2018) har museet varit stängt för ombyggnationer och öppnade för några månader sedan. Det kändes som att återse en kär släkting, välbekant och förändrad, på samma gång.

Vad roligt det var att få återse samlingarna igen. Jag tycker mycket om att man presenterar både möbler och konst tillsammans och att varje århundrade fått sitt eget rum och färg. På det stora hela får man en fin överblick över tidsandan. Herr J tycker att färgvalet dominerade för mycket, medan jag tycker att färgvalet lyfter fram föremålen och stärker berättelsen.
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

För mig har Nationalmuseum bidragit till att utveckla mitt eget intresse för både historia och formgivning. Jag har ofta gått hit för att lära mig om en viss period eller för att studera några detaljer.  Från ett föremål har nyfikenheten väckts och jag har kunnat förstå den tiden utifrån hur föremålet använts. Föremål berättar.  Det är ett bra och representativt urval som visas. 
(null)

(null)

Skulpturhallen i den gamla restaurangen är en riktig hit. Det är underbart att få vila ögonen här efter många intryck och möblemanget gör sig så fint här. 

(null)

(null)

Vi tittade på  en film i föreläsningssalen bredvid (minns faktiskt inte vad det här rummet användes till tidigare). 
(null)

Att man tillgängliggjort biblioteket är också något jag gillar. Såklart. Renoveringen är en fin kombination av gammalt och nytt. 

Vad är museets uppgift?
Före besöket funderade jag en del över museets roll i framtiden. Hur behöver museerna förändras för att locka de unga generationerna och de nya svenskarna? Och vad är museets uppgift? Kommer jag att se några trender i gestaltningen här? Ni som läser stiligahem regelbundet vet att jag tycker att sånt är intressant. Och här är föremålen bekanta

Det finns två riktningar i förhållandet till sin samtid som ett museum som kurator av berättelsen kan ha. Antingen tycker man att det är kuratorns uppgift att tolka historien utifrån vår tids värderingar och synsätt eller så har man perspektivet att förklara den tidens ideal och synsätt och låta betraktaren göra tolkningen. Det första synsättet kan te sig lite arrogant, dvs att vi vet bättre idag, medan det andra sättet är lite mer ödmjukt, dvs människan är i grunden densamme. 

Nationalmuseum har valt det första perspektivet och jag är anhängare av det andra. Jag vill få reda på fakta för att jag sedan själv ska kunna dra paralleller. Jag gillar inte när faktan kläs i värderingar och tolkningar som jag själv inte ställer upp på. Jag tycker inte att det är museets uppgift att som Nationalmuseum i montertexten i skattkammaren om ordnar och utmärkelser sätter rubriken "manlig fåfänga". Är det viktigaste budskapet här verkligen fåfänga? Är det inte en märklig värdering och en ganska nedlåtande tolkning? Som om vår tid vore bättre? Jag skulle snarare skrivit "manlig statussymbol" eller "näringslivets topplista" och avslutat med en fråga. Vad är vår tids utmärkelser och statussymboler?. 

Jag gillar inte när museer gör tolkningar utifrån vår tids värderingar och synsätt. Lyckligtvis kan jag tillräckligt bra historia själv att jag i mitt huvud tar till mig faktan och skriver om texterna i mitt huvud. Jag har flera exempel. Jag kommer till dem, men vill ärligt veta hur du tänker? Allra helst om du tycker att museer ska tolka och värdera eller om du tycker som jag. Nedan kommer några exempel på texter jag retade mig på och jag vill ge dig möjligheten att avsluta läsandet före.


Några exempel

Vad är det då som vårt statliga museum uttrycker för värderingar? Det är alldeles uppenbart att textförfattarna i museet är emot det rådande statsskicket monarki och aktivt vill påverka besökaren i den riktningen. Åsikter får man förstås ha, men den typ av värderingar hör inte hemma i ett statligt museum tycker jag. Och nu kommer några exempel med värderingarna i fetstil.

"...Drottning Marie-Antoinette hade beställt gruppen för egen räkning 1784, men hon avstod till förmån för den gästande svenske kungen, som anlände med kort varsel sommaren samma år..."

Var det verkligen så en av världens då rikaste kvinnor kände. Hon som var känd för sitt slöseri? Och varför skriver man kort varsel? Vad tillför det för värderingar?

"När landskapsmålaren Elias Martin kommit hem från England 1780 var det paradoxalt nog bilder från Gustav lll:s offentliga liv konstnären fick uppdrag att måla. Ett av de ämnen som kungen beställde under de följande åren var hertigen av Smålands dop i Slottskyrkan 1782. Trots Martins oförmåga att återge människor proportionerligt uppskattade Gustav lll uppenbarligen konstnärens stämningsfyllda måleri. 

Var det en paradox att anlita en av sin tids främsta konstnärer, en berest man med impulser från den stora världen? Var det verkligen oförmåga? Handlade det inte om att visa samtiden vilka gäster som var på plats. Vad hade vi sagt om en motsvarande beskrivning av ett Ernst Billgren verk? "Målaren kan uppenbarligen inte avbilda människor utan väljer djurhuvuden" Uppenbarligen tycker kuratorn i allafall att det här verket är uselt och Gustav lll en tönt. Det hade varit så mycket mer intressant om man ställt frågan varför Elias Martin målat publiken så oproportionerligt och satt målaren i perspektiv på sin tid. 


/ I säsong /

Cowboyjul i timmerstugan

(null)
Det är allt lite cowboy-känsla i en amerikansk timmerstuga. Och jag faller som en fura, höhö. Det tog tid att hitta rätta inspirationen till vår egen stuga, men nu hittar jag inspiration överallt. Den här gången är det herr J som hittade en bild som ledde mig till det här reportaget. 

Med det vill jag önska er alla en riktigt god jul och en fin tid med släkt och vänner. Vi ser fram emot vår jul. 
(null)
Plädar, fårull och lite röda detaljer.
(null)
Snyggt med de blå sammetsfåtöljerna och så är jag svag för synlig vedförvaring. 
(null)
En sån här öppen spis drömmer herr J om. 
(null)
Fint med rutor, blått och rött. Färger vi valt till vår gran hemma i stan i år. 
(null)
Tycker mycket om de indianmönstrade tygerna på väggen och fladdermusfåtöljen. Fladdermusfåtöljen, the butterfly-chair är en riktig klassiker. Den ritades redan 1938 av spanjoren Antonio Bonet och argentinarna Juan Kurchan och Jorge Ferrari-Hardoy. Fram till 50-talet såldes den av amerikanska Knoll under namnet Hardoy chair  men slutades då att tillverkas av dem eftersom det fanns så många kopior. 
(null)
Julstämning
(null)
Sovrumsinspiration
(null)

Foto: Peyton and Grayson Boles,
 Bob and Ginger co
/ I säsong /

Liten julstämningsbild

(null)

En liten inför-jul-stämningsbild från mig. Hoppas på mycket tid för bloggen framöver.