/ I säsong / Vårt nya hem /

We decor life: Till bords

Sonen är i sitt rum och maken på sitt kontor och jag förbereder nästa stund då vi samlas. Jag tycker om att ha de där stunderna tillsammans var och en för sig. Att höra små ljud av liv och ändå ha en egen stund. Då blir de små hållpunkterna då vi samlas desto viktigare. 


Bästa stunderna är fikastunderna. Här har vi dukat till förmiddagskaffe vardagsrummet till brassprak. Nu väntar en dag i trädgården. Jag har en rabatt jag vill bredda och maken eldar sly och fyller en container med gamla garderober och skräp. Och Hobbiten är redo för studsmattan. Men först en kaffepaus. 

Kaffeservisen heter Blåklint, glasunderläggen kommer från Svenskt Tenn och brödet från Roslagsbagaren. Kaffekannorna är Gustavsberg. 

Tillsammans är också temat på Weronica med bloggen Living by Ws Fototema. Under vinjetten We decorlife bjuds de bloggare som vill att delta kring ett gemensamt tema mellan torsdag och söndag. Den här veckan är temat "till bords". Jag är så glad över det här initiativet. I bloggens ungdom var det väldigt vanligt och jag har saknat den gemenskapen. Det var ett sätt att hitta ny inspiration och också ta del av en gemenskap jag gillade. 


Klicka in på Living by W för att se mer

Living by W - We decor life

Foto: Anncha, stiligahem.se

/ Arkitektur / värt en resa /

Världsarvet Skogskyrkogården

Det är kanske ödets ironi att den som ritade Skogskrematoriet på Skogskyrkogården också var den första att använda det. Skogskyrkogården är ett av UNESCOs världsarv sedan 1994. Ett världsarv blir ett kultur- eller naturminne som är så värdefullt att det anses vara angelägenhet för hela mänskligheten. Det var ett oväntat och ovanligt val. Inte bara för att det är en kyrkogård, utan också för att den är anlagd på 1900-talet. Skogskyrkogården ritades av de båda 30-åringarna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz efter en internationell arkitekturtävling 1914, då under arbetsnamnet "Tallum" .

Gunnar Asplund (1885-1940) ritade Skogskrematoriet med de tre tillhörrande kapellen; Trons, hoppets och det heliga korsets kapell. De invigdes 1940 och kort därefter hölls begravningen för Asplund i heliga korsets kapell. Han ligger begravd utanför trons kapell vid ett minnesmärke som bär inskriptionen: ”Hans verk lever”. Gunnar Asplund ritade också Skogskapellet och Tallumpaviljongen. Sigurd Lewerentz blev den som utformade merparten av landskapet. Han ritade också det klassicistiska Uppståndelsekapellet i Skogskyrkogårdens södra del. 

Det finns mycket att säga om Skogskyrkogården och många detaljer att försjunka i. Det som slår mig vid besöket den här gången är det dels naturens samspel med byggnaderna. Men också hur det klassiska antika formerna samspelar med det modernistiska.

De höga pelarna är en återkommande form. De mäktiga höga stammarna på tallarna som omgärdar och omsluter gravarna och de höga pelarna utanför Det heliga korsets kapell men också uppståndelsekapellet. Olika i sin utformning men återkommande.

Förståelse för processen liv-död-liv är så talande och genomtänkt. Det är sådan omtanke gjord kring alla delarna av begravningen. Att gå in i sorg och mörker för att komma ut bokstavligen på andra sidan i ljus. Arkitekterna har jobbat med att skapa stämning och forma kapellen just efter detta.

Det finns nästan inga kristna symboler i kapellen eller på kyrkogården. Till och med korset på första bilden ser mer ut som en människa med utsträckta armar som ropar välkommen än ett "kristet kors". Ändå känns den här platsen så värdig och vemodigt vacker. Man kan inte annat än att fångas och inslutas av arkitekternas tankar och idéer. Det är uppenbart vad det handlar om, men ändå är allt så tydligt gjort för att handla om den enskilde människan.

Läs mer om Skogskyrkogården  

Skogskapellet
Skogskapellet är ritat av Gunnar Asplund och är det minsta kapellet, men även det första och invigdes 1920. Det här huset bär både spår av klassicistisk arkitektur med pelarna på framsidan, men det dominerande taket ser på avstånd ut som ett stråtak på ett engelskt "cottage" eller ett danskt. Och mycket riktigt kommer inspirationen till utformningen från det här lustslottet.  På taket hänger Carl Milles "dödsängel" som enda utsmyckning.
 
Kapellet är sparsmakat inuti och påminner en hel del om Pantheon i Rom med sitt ögonformade takfönster. Själv föll jag kanske mest för de vackra ljushållarna längs väggarna. 
Pelarna är skapade så att de nästan svävar mot taket. Taket i sin tur är målat i en blank vit färg och tillsammans ser det nästan ut som vatten på avstånd. En annan detalj är vattenutkastarna som är både enkla och vansinnigt vackra.
Detalj vid dörren
"Hodie mihi cras tibi" står det utanför portalen in till Skogskapellet. Det är latin och betyder idag åt mig i morgon åt dig, det vill säga det som drabbar mig idag kan drabba dig i morgon.
 
De vackra baden som står i parken är ritade av Gunnar Asplund, där Anna Petrus utformat lejonen. Träbiten du ser i karet är en del av arkitektens vision. Ursprungligen var det en ganska enkel träbit som simmade runt i gjutjärnskaret. Men när vänner av ordning alltid slängde bort "pinnen i vattnet" fick skogskyrkogården brännmärka träbiten med orden "fågelbord" och förankra träbiten i karet. Själv tycker jag att det är fantastiskt vackert med den enkla träbiten som flyter runt i det svarta karet med bara några enkla tallbarr synliga.
Uppståndelsekapellet är fascinerande.
Det stora fönstret mot söder och de modernistiska klismosstolarna får hela rummet att kännas sakralt och vackert. Altaret längst fram är gjutet i betong och målat rött. Golvet upplevs i vissa ljus nästan som vågor och vatten som får kistan att liksom flyta bort. Subtilt och vackert. Här går man in genom en maffig port och ut genom en annan dörr till ljuset. Så genomtänkt och  vackert av Sigurd Lewerentz.
 
 De vackra detaljerna
Kärlek
skogskrematoriet och det heliga korsets kapell
Gunnar Asplund tänkte verkligen på de sörjande. Väntrummet till kapellet har stora likheter med ett väntrum. Det finns en klocka, det finns bänkar och det påminner en hel del om en tågstation. En blandning mellan tågstation och ett hem. Bänkarna är lite böjda för att familjemedlemmarna ska kunna sitta närmare varandra. I fönstret står krukor med pelargoner. Det hela ger ett ganska hemmavant intryck. Det var också tanken. Gunnar Asplund ville att det skulle vara krukor och blommor som fanns i de flesta hemmen.
 
Som en omsorg med de sörjande har asplund utformat en matta med detaljer att titta på. Här kan man sitta med nedsjunken blick och räkna ränder och cirklar på mattan under begravningen. Nedan de vansinnigt snygga taklamporna. 
Väggen här kan öppnas upp. Tanken är att man efter begravningen ska kunna gå upp mot ljuset. Under stora begravningar med över 300 personer kan man öppna väggen så att fler kan få plats.
 
Foto: Anncha, stiligahem.se
/ I säsong / Vårt nya hem /

Höstmorgon

Det doftar mull och blöta blad. Det känns höst och naturen växlar från grönt till gult och brunt. Det är som om all växtkraft dras mot jordens inre när växterna går mot förruttnelse. 


Jag borde klippa ned mina stockrosor som sjunger på allra sista versen. Den här morgonen är jag glad över att jag inte gjort det än. De får bli symbolen för säsongen. Jag tycker om att se förgängligheten. Det finns något vackert i det icke perfekta, det bedagade - trädgårdens egen svanesång. 

Den här helgen har vi varit på landet. Det har varit städdag med samfälligheten på Roslagsbacken och mitt arbetslag har röjt vägen ned till båtplatsen. Under eftermiddagen grillade vi korv på midsommarängen. Maken har påbörjat rivning av förstukvisten på baksidan. 
 

Foto: Anncha, stiligahem.se