/ I säsong / Vårt nya hem /

Höstmorgon

Det doftar mull och blöta blad. Det känns höst och naturen växlar från grönt till gult och brunt. Det är som om all växtkraft dras mot jordens inre när växterna går mot förruttnelse. 


Jag borde klippa ned mina stockrosor som sjunger på allra sista versen. Den här morgonen är jag glad över att jag inte gjort det än. De får bli symbolen för säsongen. Jag tycker om att se förgängligheten. Det finns något vackert i det icke perfekta, det bedagade - trädgårdens egen svanesång. 

Den här helgen har vi varit på landet. Det har varit städdag med samfälligheten på Roslagsbacken och mitt arbetslag har röjt vägen ned till båtplatsen. Under eftermiddagen grillade vi korv på midsommarängen. Maken har påbörjat rivning av förstukvisten på baksidan. 
 

Foto: Anncha, stiligahem.se

/ Veckans accessoar /

Bemärkelsedag

En speciell kopp för speciella tillfällen. En sådan skulle jag vilja ha. I mitt barndomshem var det en guldkopp. En i tunt porslin med guldfärg överdraget på kopp och fat och med en tillhörande assiette. Jag minns att jag jag kände mig så fin, som en prinsessa när det var min tur. 

Det fanns bara en guldkopp. Och den fick man dricka choklad ur vid namnsdagar, födelsedagar och när det fanns något särskilt att fira. Här är hon som är speciell. Hon, den utvalda som fått guldkoppen. Det var en härlig och festlig känsla med en sådan detalj. Som vuxen har jag velat hitta en sådan kopp - en udda detalj så vacker och unik att den ger samma regala känsla. Men det faller alltid på någon detalj. 


När jag såg floraserien för Royal Copenhagen första gången fick jag blandade känslor. Formen på kopparna var underbar, men gillade jag hur blommorna var placerade? Jag har fortfarande inte helt bestämt mig på den punkten. Men kanske dessa lila blommor med guldkant trots allt har allt som krävs för att bli en bemärkelsekopp. För jag gillar faten mest. Jag tror det.

Flora för Royal Copenhagen
/ Antikviteter /

Bland TV-koppar och TV-kannor

Den 15 september 1956 fick Sverige officellt tv. Det hade föregåtts av provsändningar och ett visst motstånd. Men det struntade svenskarna i. Succén var given. Antalet tv-licenser blev snabbt många och inför fotbolls VM 1958 var televisions-apparaten en vanlig syn i varje hem. Med tv-apparaten kom nya vanor och en helt ny marknad för inredning: TV-soffan, TV-bänken, TV-koppen och inte minst TV-kannan. Häng med i 50- och 60-talets tv-kultur. 
 
Överst: TV-koppen med fat (1950-tal) av Stig Lindberg för Gustavsbergs studio | I början av tv-åldern bjöds de tv-lösa grannarna och släktingarna in till tv-sändningen. Vad kunde då vara bättre än tv-koppen med ett extra stort mingelvänligt fat för kvällsmackan. Foto: Bukowskis 
TV-kannan "Signatur"  år 1962 av Carl Arne Breger för Husqvarna Borstfabrik | Den klassiska svenska tv-kannan i 60-tals kombinationen plastbehållare och handtag och knopp i teak. Det bästa av allt var att man kunde sätta filterbehållaren direkt i kannan. Succé. Foto: Auctionnet
TV-soffan | Dux Bra Bohag-serien av Folke Ohlsson för Ljung Industrier | Kanske inte vad den nutida människan skulle definiera som en tv-soffa då man helst ska kunna ligga ned. Men på mitten av 1900-talet satt man i soffan och tittade på typ ett program samlat. Och vid den här tiden, var en soffa från Dux grejen. Foto: Bukowskis
Tv-hylla | Skåp med radio och tv i teak från 50-60-talet av märket Philips | Onekligen en raritet, ett museiföremål från tv-ålderns barndom. Jag tillåter mig att frossa i flera bilder. Foto: Auctionet
Simsalabim kommer tv-skärmen fram
I det vänstra skåpet fanns både radio och gramofon. Snacka om multimediaanläggning.
Så fina knappsatser och snyggt med tydliga instruktioner. 
Även baksidan är nostalgi. Jesiken vad man skruvade på knappar och försökte ställa in antenner för att kunna se bra.