/ Vårt nya hem /

Det blommar på Roslagsbacken

 
Det är svårt att föreställa sig blomsterprakt när man köper ett hus under den bruna tiden på våren. Barnbarnet till ägarinnan försäkrade att mormor älskade blommor och att trädgården prunkade. Att den 80-åriga damen gillade blommor kunde jag ju se på interiören där det var blommor på det mesta och i olika varianter på dukar, möbler och i amplar överallt. Jag hade svårt att föreställa mig hur trädgården skulle vara. Och än mindre att det skulle vara något som jag tyckte om. Det är lite som att köpa grisen i säcken att köpa trädgård på våren. Men vi har gjort det förr, herr J och jag. Fyllt en hel jätteträdgård med rabatter och buskar och skapat struktur, så jag lät detta bero. Nu ser jag - och det är bättre än väntat.
 
Det är svårt att låta bli att jämföra våra hus, trots att de är så olika. På Solåkra var jorden fuktig och rik på maskar och nässlor. Vi klippte gräset två gånger i veckan och vi ägnade dagar åt att rensa ogräs och sköta rabatter. Här är det torrt och bergigt. Jorden är hård och allt vilar på ett tunt lager jord. Vi har klippt gräset en halv gång sedan vi flyttade in i början av juli och jag kan konstatera att det inte går att använda bambupinnar för att staga upp blomsterprakten. Annan sorts växtlighet trivs här. Här växer hassel som ogräs och jag ser fram emot att få skörda dem i höst.
 
Här finns också en struktur och en tanke i trädgården. Den har inte blivit skött de senaste 3-5 åren och träden har man inte beskurit eller skött på 7-10 år. Men här finns schersmin, magnolia och syren samt både körsbär och äpplen. Det finns vidare en enorm svartavinbärsbuske som i år inte ger frukt. Här växer röda vinbär, smultron och rabarber. Allt sånt som vi byggt upp och lämnat på Solåkra finns här. Det känns som en fortsättning. Att vi får ta vid på en ny plats där vi avslutade. Att slippa börja från början. Vi har sågat träd och sly som vuxit sig ganska stora för att låta det tänkta ta plats. Sakta men säkert återtar vi platsen och ger den liv. Jag är en ganska helhetstänkande trädgårdsmänniska. Och maken ogillar "skräpblommor" och saker som ser stökigt ut. Vi båda tycker att rabatter ska vara fyllda med grönska och att man helst inte ska se jord. Här är rabatterna fyllda med blommor, men på ett typiskt "tantsätt". Här har man åkt till plantskolan och köpt bedårande blommor utan att tänka på hur det hänger ihop med resten av rabatten. Här växer en vit lilja, bredvid en orangefärgad ros, bredvid en annan spjutväxande blomma i rött. De där växterna som binder ihop rabatten finns inte. 
 
Vi hade sagt till oss själva att vi inte skulle ha några stora odlingsland eller rabatter att sköta. Det gick väl kanske en vecka, innan maken en kväll på Blomsterlandet tjoade. -Blims, nu tycker jag att vi återskapar den lila rabatten vid gästhuset på Solåkra. Så vi köpte stäppsalvia och kantnepeta till kanterna på en av rabatterna och så lavendel för att fortsätta kanterna på den andra rabatten. Och vips åkte ett gäng kryddor ned i korgen. Maken drömmer nu om stora odlingslådor på baksidan. Vi är där igen. Vi trivs i trädgård och med trädgårdsarbete - så är det bara. Om framsidan är fin så är baksidan en enda stor röra. Vi har påbörjat en struktur och en idé och det kommer att bli fint så småningom.
 
 
Så här ser den högra rabatten ut. jag visar inga närbilder för att det ser inte så roligt ut. I bortre delen anas mina kantnepetor och stäppsalvia. Vi ville avvakta och se vad som kom upp i rabatten innan vi fortsatte med det här. 
Rosor av olika sorter och lavendel. Vi fortsätter att bygga en kant av lavendel hela vägen.
Ja ni ser ju själva vilken röra det är mellan rosorna
Det bästa vi gjort är att köpa en kruka med en hortensia. I bakgrunden syns makens efterlängtade loungegrupp och ett fint Skagerak-parasoll. 
Basilika, gräslök, persilja, citronmeliss, rosmarin och timjan ska bli del av vårt köksland. Det är en rikedom att få gå ut och knipsa färska kryddor till matlagningen. Det fattas dragon, mynta och oregano för att kryddlandet ska bli perfekt, men det får jag återkomma till.
Häromdagen var Sonen och jag på Rosendals trädgård och då blev det ett gäng vaser. Vi har bara mellanstora vaser, så det blev både en större och flera mindre vaser.
 
Foto: Ann-Charlotte, stiligahem
 
 
 
 
 
 
/ Inspiration: lantliv /

Lantligt pojkrum

Jag ser framför mig ett helt fotbollslag sovandes på madrasser i sovsäckar. Jag återvänder till skärgårdshuset och till pojkarnas rum. Här huserar tre killar i åldern 10-13. De har passerat leksaksstadiet och tillbringar mest tid här om det regnar.

Rummet är stort så den tredje sängen syns inte. Inte heller den öppna spisen syns på den översta bilden, men väl den nedre. 


Här kan killarna ha kompisar boendes över på madrasser utan att det blir trångt. Hemma i stan har de var sitt rum men här på landet är det mysigt att dela rum. Nja tycker den äldste när jag frågar honom. Fast innerst inne tror jag att det nog är så. 

Huset är ganska stort. Cirka 70 kvadratmeter på varje plan. På nedre plan ett vardagsrum, kök, en liten kammare och bad. På övervåningen två stora sovrum och en liten hall. 


Föräldrasovrummet är som en grön dröm med sin William Morris Willowtree-tapet och tunna vita gardiner. Att vakna upp här är som att vara i en lövkoja - underbart. 

foto: Anncha, stiligahem.se

/ Hemma hos oss / Veckans accessoar /

Trompe l'oeil bord

Det var bara omedelbar kärlek. Och visst behövde vi ett litet avlastningsbord till. Det senaste inköpet till hemmet är ett Trompe l'œil-målat bord med stenskiva. Jag brukar inte ångra saker jag inte gjort. Jag shoppar inte heller i onödan. Men jag ångrar att jag inte slog till på bambu-imiterade stolar i järn som jag bloggat om. 

Stiligahem om bambuimmiterade järnstolar
Bordet är köpt på Oscar & Clothilde

Foto: Ann-Charlotte, stiligahem.se