Drottningholm: Tapeterna i teaterlogerna

Drottningholms Slottsteater har Sveriges största samling av papperstapeter från 1700-talet. Tapeterna finns i åtta skådespelarloger högst upp, två bakom scenen samt i Armfeldts våning och i karusellrummet. Hit har många kommit för att studera och låta sig inspireras av 1700-talet och flera av tapeterna här är kända genom nytryck och reproduktioner. Jag hade förmånen att vara med på en av de speciella tapetvisningarna på teatern i oktober. Det här är det första inlägget i en miniserie i tre om Drottningholms slottsteater de nästkommande söndagarna. 

 

Mönsterpassning var inget som 1700-talsmänniskan var särskilt brydd om. Till och med i kungliga miljöer fick tapeterna hänga i ojämna våder och med färgskvättar lite här och där. Det är kunskap som denna detalj som gör att jag gång på gång hittar nya ämnen att utforska. Det är när man förstår bredden och djupet av en tidsperiod, som man kan förstå stilhistoria och dess utveckling. Så här kommer en liten snabblektion i tapetens historia, till bilder från Drottningholms vackra slottsteater.

 

Tapetens historia i Sverige

Från början var syftet med tapeter helt enkelt att hålla värmen i huset, och förbehållet de förmögna bland adeln och borgarna. Den äldsta bevarade tapeten i Sverige är från 1570-talet och hittades i Rosenvingeska huset i Malmö. Under stormaktstiden på 1600-talet målade man direkt på väggen, men det var också vanligt med tapeter. De dyrbara väggbeklädnaderna bestod oftast av förgyllt läder, gyllenläder, eller målad textilväv, exempelvis i siden. De första papperstapeterna var ett försök till att efterlikna just gyllenläder.

Mot slutet av 1700-talet och i takt med att papperstapeterna blev vanligare spred sig användandet. Delarna, ofta gjorda på arkpapper, som limmades och syddes ihop med grov lintråd i hela våder innan de spikades upp. Man vek in överflödet både upptill och nertill och så fast i väggen. I kanterna vändspikade man, dvs. spikade på avigsidan innan man vek tapeten och passade in mönstret.

Det var först när tapeterna började masstillverkas som man limmade upp tapeterna. Cellulosalimmet kom på 1930-talet. Fram till 1850 handtrycktes all tapet i Sverige med schabloner eller blocktryck. Först i slutet av 1800-talet blev det möjligt att massproducera tapeter genom valstryck. Tapeter blev tillgängligt för alla och vid förra sekelskiftet var det vanligt att man tapetserade om ofta.

Karusellrummet (även bilden överst) på Drottningholms slott med ett bikupemönster i bakgrunden och blomrankor målade assymetriskt a la Rokoko.
 
På ovanvåningen finns en svit av rum, lik den åt arkitekten Adelcrantz på nedervåningen kallad Armfeldts våning, efter Gustaf Mauritz Armfeldt som var Gustav IIIs gunstling.
 
 
 Förlagan till Karlslund från Borås tapeter har hämtats från Drottningholms slottseater. 
I ett sånt här tråg använde man för att blanda färg eller lim till tapeter.
 
Tapeterna har blekts en hel del genom åren. I ett skåp i ett av rummen kan man se att färgen varit rosa. I några av rummen har man restaurerat tapeterna och man kan se dess ursprungliga färger, vilket var väldigt intressant. Däremot tar jag inte med dem i inlägget. Det är kanske på gränsen till för många bilder ändå - och flera av dem är kanske inte några mästerbilder direkt. Till mitt försvar kan jag säga att jag var på en officiell tapetvisning med tjugotalet andra besökare. 
Den här kinainspirerade papperstapeten på gul botten visar hur tapeterna gjordes av ark som limmades i hop till våder. 
 
 

1700-talstapeter

Alla tapeter på Drottningholms slottsteater är en blandning av tryck och handmålning, vilket också var det vanligaste metoden på 1700-talet. Under rokokoperioden är det mode med oregelbundna mönster men ju närmare den gustavianska perioden man kommer desto fler symmetriska linjer i form av ränder med blomsterslingor blir det i mönstret. Diagonala rutor med ornament i skärningspunkten var ett vanligt mönster under mitten av 1700-talet. 

I teaterlogerna på Drottningholms slottsteater finns också tapeter från 1800-talet, bland annat den här på grå botten med mönster i terracotta, gråblått, nougatfärgat och med detaljer i guld.  

1800-talstapeter

I början av 1800-talet förändrades så tapetmodet. Istället för mönster blev det populärt med enfärgade tapeter, enfärgad botten dekorerade med färg eller med bård.  Ultramarint var enormt dyrbart att framställa och fanns till en början bara i mycket förmögna hem. I mitten av 1800-talet valde adeln hellre guldtryck, eftersom vanligt folk hade tillgång till ultramarint. Schweinfurter grön var också en populär färg under tidigt 1800-tal. En dödligt vacker färg som tillverkades av arsenik. 1876 förbjöds försäljning av arsenikhaltiga varor. 

 

Tycke och smak har förändrats med åren. Idag skulle vi knappast välja en bård i rosa och grönt till en tapet med stora gula blommor som man gjort här på 1800-talet.

Foto: Ann-Charlotte Jönsson, stiligahem

Rokoko / gustavianskt / slott / tapet
#1 / / Anonym:

Jättefint inlägg Ann-Charlotte!! Informativt och vackert från slottsteatern. Vänliga hälsningar Maria-Isabel / Gustavian förlag

Svar: Tack Maria-Isabel, för dina vänliga ord. Vad jag tycker mycket om din bok, både i bild och text. Du använder dig av storytelling på ett sätt jag själv gillar. Ville länka till din hemsida i inlägget, men din tidigare hemsida tycks ligga nere. /ann-Charlotte
Ann-Charlotte Jönsson