/ I säsong / Lusthus /

Augustiskuggor på Skansen

De kraftiga eftermiddagsskuggorna i augusti är sensommarens mest påtagliga karaktärsdrag. Ja, tillsammans med de kyliga undertonerna när den klara luften möter och fortfarande omsluts av värme. Fast jag varit med om det nästan femtio gånger tidigare bedåras jag. Jag sugs in i brisens lek med skugga och ljus och smakar på dofterna av förändring. Jag älskar säsongens skiftningar. Den här tiden är mitt nyår, så starkt förknippad med skolstart och förnyelse. Och bästa platsen att möta den är vid Bellmansgatans lusthus på Skansen.
 
Lusthuset byggdes på 1700-talet och stod ursprungligen i en gårdsträdgård på Bellmansgatan på Södermalm i Stockholm.  På Skansen ligger det lite gömt bakom Skogaholms herrgårds köksträdgård bakom valv av grönska. Det är en plats jag gärna besöker just så här års.
Genom färgsättning och byggnadsdetaljer som pilastrar och målad dekor ville man efterlikna ett stenhus i gul och grå sandsten.
Gränsen mellan växtlighet och byggnad suddas nästan ut
 
Foto: Ann-Charlotte, stiligahem.se
/ Vårt nya hem /

Roslagsbacken och Slettvoll

Vårt sovrum, köket och makens arbetsrum har fått färg på väggarna i sommar, men vardagsrummet, hallen och sonens rum förblir "au naturelle" . Och det känns som vi hittat en bra balans mellan att göra Roslagsbacken till vårt och behålla dess karaktär. Jag är glad över att vi båda är förtjusta i det mörka ombonade vardagsrummet. Inspirationsbilden vi har framför ögonen är den här. Jag gillar framföralllt valet av gardiner, matta, materialval på sittpuffarna och den lättare typen av fåtölj, men jag vill nog föra in lite färg och andra mönster. Men det är ju just det som är härligt med inspiration.
 
Inredningen hemma hos oss är i allra högsta grad ett samspel. Det är visserligen jag som är bloggaren och som älskar inredning och håller koll, men herr J har också många egna idéer och tankar. Han har alltid önskat ett mer marint intryck med stars and stripes i rött och blått. Och jag har argumenterat att det passar den dagen vi har hus i skärgården, snarare än på ett torp i en skog. Nu har vi ett sånt ställe. Mina inredningstankar har gått i en annan riktning. I min bloggserie om de danska klassikerna har jag funderat en hel del om mitt inredningsmässiga ursprung. Känt en längtan efter att kanske köpa dansk 50-tals design i någon form till vårt nya hus. Som vanligt med mig så är det ganska undermedvetet och smygande. Att jag inte alltid är klar över om om det bara är snyggt-som-jag-verkligen-gillar, eller om det är snyggt-som-jag-vill-ha-det-hemma. Det är först när jag står inför beslut som jag inser att jag inte är helt klar med vilken väg jag vill gå. En kväll i slutet av semestern fick herr J och jag tid och lust att diskutera. Det visar sig att även han funderat på kammaren och känt in huset. Han visade mig den översta bilden i inlägget.
 
Vi fick pratat och diskuterat kring hur vi använder huset. Och vilka platser vi faktiskt inte nyttjar. Det ledde till att vi fattade ganska stora beslut. Ett av dem var att behålla vardagsrummet som det är. Och jag återkommer med de andra
 
Förra helgen hade vi besök av mitt andra stora bollplank, mamma. Med henne delar jag mina funderingar och får raka besked. Hon har tydliga åsikter grundade i stort kunnande och grundmurad estetik. Med henne kan jag rensa upp i mina tankar och hitta linjen. Hon är ofta bra på att förstå vad jag menar och vi kan tillsammans sväva ut i olika idéer. Och inreda tillsammans i fantasin. "Våra sängar kommer bli sandfärgade", säger jag "då tycker jag att ni ska ha de här tuffa industrilamporna. Det är ju ganska trångt på sidorna", säger mamma "ja, vilka snygga. De hade jag inte tänkt på. Det får nog bli vägghängda sängbord och så kan jag inte släppa tanken på de där kuddarna vi såg i Danmark" svarar jag. "Nej inte jag heller. De skulle bli perfekta", svarar mamma. Och så kan vi diskutera sovrummet igen men med en annan utgångspunkt. Så där har vi nog alltid gjort. Tittat på en bild och så diskuterat hur vi skulle utvecklat det. Mamma kan förstå ganska snabbt vad jag inspireras av i en bild, fastän helheten inte stämmer. Det gillar jag. Vi utvecklar idéer tillsammans. 
 
 

Foto: Slettvoll via Sofie Ahlqvist

/ Inspiration: stiliga hem /

Vive la difference

Länge leve mångfalden, också i inredningen. Jag kategoriserar min blogg i genren klassisk. Det innebär en strävan mot en hållbar inredning som håller genom årtionden, snarare än ett motstånd mot ny design. Stiligahem är å andra sidan inte heller en trendblogg, även om jag ser trender ganska tydligt. Och förstås också påverkas. Jag gillar både nytt, retro och antikt. Ibland färgar trendstylingar mig också så att jag har svårt att se om det är något jag gillar. Som nu.
 

Jag skulle vilja ha en mörkgrön detalj till vårt lindblomsgröna kök, men dissade en hel hylla med ganska fina saker i mörkgrön marmor idag för att det gått inflation i marmor och mässing. Det har varit så trendigt och genomsyrat tusentals bilder att jag inte kan se skogen för alla träden. Det kanske ändå var rätt färg, rätt material men fel form för mig. Jag har blivit sådan som oftare avstår än köper något jag riskerar att tröttna på. Samtidigt beundrar jag vänner i bloggvärlden som loppisfyndar. Weronica gör ständiga finfynd på loppis och bjuder alltid på kreativt formsäkert mönsterkaos. Love it.

Så jag funderar ett tag till och bläddrar i min analoga mapp med inspirationsbilder från tidernas begynnelse. Jag surfar min klassiska hemnetrunda och så  fångas jag av det här hemmet. Färg, kreativitet, skojiga kombinationer. Nytt, retro och antikt. Inspirerande. Jag är själv lite mer stram i kombinationerna, men ändå bultar mitt hjärta. Dessutom är huset byggt 1910 i nationalromantisk stil som jag älskar. Och ritad av Lars Israel Wahlman, som formgivit min bröllopskyrka Engelbrektskyrkan. Jag sparade ned bilder och påbörjade ett inlägg, men annat kom emellan. Och jag ser att några fler än jag redan gjort inlägg  med bilder från huset. Jag bloggar ändå. Jag har fler ideer än bloggtid just nu. Och så är det. Och det får ta sin tid.

Huset genomsyras bland annat av en stor samling ikoner. Ni vet färgstarka guldiga bilder på jungfru Maria och olika helgon med gloria och allt. Ganska långt från såpad ask och pastelliga kulörer som är på modet 2017. Här råder den egna, men klassiska stilen. Påverkad men inte störd av trender. Och jag gillar att ägarens kärlek till ikonmåleri får ta plats och forma hemmet, fastän hen bor i ett av världens mest sekulariserade städer. Att tro är otrendigt. Det ger mig mod. Det här hemmet ger mig inspiration till att utforska min egen röda tråd och att gripa tag i egna drömmar, som den om en samling Wilhelm Kåge eller En vitrin fylld av Famille Rose. Hoppas du också får inspiration. 

Den här rutiga trappan åker rätt ned i inspirationsmappen. Jag älskar denna bruna färg och så otroligt läckert med de diagonala schackrutorna. Extra fint tillsammans med en mjuk smaragdgrön väggfärg i trappan ned. Genomtänkt
En hel del föremål från Svenskt tenn; som ljusstakar, Per Öbergs bord och Hortuskrukan känns klassiskt men ändå inte allt för förutsägbart.
Härligt med konstverk som får ta plats
Bestlitelampor, ekollonvaser och en skål Muselmalet gör sig fint tillsammans med de antika ljusstakarna i marmor och brons. 
Serge Mouille-lampan i taket och antika mattor 
En maffig Empire / Biedermeijerbyrå kan man hitta förhållandevis billigt eftersom det är en ganska stor och tung möbel. Men här är den bara hur snygg som helst.
Ytterst inspirerande att låta ikonerna ta plats. Fint att det guldiga tas upp i gardinen och vågat en orange sänggavel. Helt rätt orange. Det hela lugnas och jordas med ett svart överkast. Och bruna sängbord. 
 

Foto: Bjurfors