/ Inspiration: stil- och designikoner /

Danska klassiker: Mogens Koch

Foto: Mikkel Adsbøl, styling: Katrine Martensen-Larsen för Rud. Rasmussens Snedkerier.

"Säljer man världens bästa, så finns det ingen anledning att saluföra något ringare*". Orden är Mogens Kochs. Om han syftar till den egna modulbokhyllan ska jag låta vara osagt, men det skulle det kunna vara. Hans bokhyllesystem sägs vara världens mest efterapade. Dessutom summerar citatet hans designfilosofi som gick ut på att fullända form och estetik. Om Kaare Klint är den danska modernismens fader, så är Mogens Koch adepten. Efter ett uppehåll, ett ganska långt sådan, fortsätter designskolan om danska klassiker. Läs och njut
 
Mogens Koch (1898-1992) är en dansk arkitekt och möbelformgivare. Efter avslutade studier på Konstakademiet började han år 1925 och de nästkommande åtta åren att arbeta för sin mentor Kaare Klint samt för Carl Petersens och Ivar Bentsen. Mellan åren 1950-1968, var han professor vid Kunstakademiets Arkitektskole. Han arbetade inom alla arkitekturens områden under sin karriär. Planplanering, hus, monument, möbler, textilier, silver och typografi. Mogens Koch var mycket influerad av Kaare Klint's idé om design som en evolutionär utveckling och hans verk kan se som moderna omarbetningar av traditionella möbeltyper, exempelvis hans variant av regissörs/safaristol. Mogens Kochs mest kända produkt är hyllsystemet, ”Byggreolen". Den första skissen ritade han redan 1928 för sitt eget hem där små rum krävde en flexibel förvaringsmöbel. Prototypen utvecklades av  Rud. Rasmussen och 1932 togs den i produktion. Numera ägs Rud. Rasmussen av Carl Hansen. Kochs produktion är annars inte så stor, men har man ritat världens bästa bokhylla så kanske man inte behöver göra så mycket mer. Bland produkterna syns lampan för mentorn Klints familjeföretag och mattor han ritat tillsammans med sin fru, textilkonstnärinnan Ea Koch. 
 
Mogens Koch Foldestol/Folding chair MK99220 för Rud. Rasmusen | Fällstolen ritades 1932 till en tänkt kyrkinredning, men ansågs för radikal och kom först i produktion 1960. Då som en del av en liten serie,  "Foldemøblerne" som består av bland annat en barnstol, en fotpall (skammel) och ett litet sidobord. Med inspiration från den klassiska regissörsstolen har han ritat den här självstabiliserande stolen. Mest gillar jag ställningen som också säljs och är anpassat efter sex stolar. Foto: Bukowskis
Mogens Koch Byggereolen MK40880 och MK 88360 för Rud Rasmusen | Ritades 1928. Grundsystemet med sex fack, vändbara för att anpassas efter böckernas storlek är genial. Dessutom gör de tunna hyllplanen i kombination med de vackra "laxstjärtsfogarna" hyllan till en av de mest eleganta hyllsystemen som finns. Foto: Carl Hansen & Son
Mogens Kochs Kaminsofa MK52 för Ivan Schlechter | Kaminstue-möblerna formgavs 1936 och består av den här fina två personers soffan, en karmstol, öronlappsfåtölj och en fotpall.  Foto: Jacksons
 
Hemma i mitt föräldrahem kantas rummet på båda sidor med Mogens Kochs byggesystem. Jag tänkte inte så mycket på dem som barn, utan det var först när jag själv skulle leta hylla som jag insåg hur genial den är, med både öppna och slutna delar och flexibiliteten i de vändbara hyllmodulerna och de smäckra hyllplanen. Foto: Ann-Charlotte Jönsson
 
Vill du veta mer?
*Här är citatet i sin helhet: "Der var en butik i London, hvor der i vinduet/fönsret var udstillet en shagpibe, "the World's best Pipe" nemlig, og så kommer der et skvadderhoved/idiot ind og beder om at se deres kollektion. Nej, de havde "the Worlds best", og så var der ingen grund/anledning til at tilbyde/erbjuda noget, der var ringere." Bakom citatet står Mogens Koch, men om han därmed syftade till sitt eget bokhyllesystem, i överförd betydelse, berättar historien inte något om. Källa: Rud. Rasmussens snedkerier.
/ Antikviteter /

Porfyr - den kungliga stenen

Sengustaviansk bordspendyl i Gammelklitt porfyr och brännförgylld brons, omkring1800. Vitemaljerad urtavla signerad Anders Hoberg, Stockholm. Unik egyptiserande modell som endast är känd i ett fåtal exemplar. Foto: Per Myrehed/Sven-Harrys
 
 
Undrar om Sven-Harry läser Stiligahem? Eller är det så att vi bara inspireras av samma saker? Hur som helst kan jag inte bli annat än lite smickrad av att ett museum har samma tema som jag har bloggat om för inte så länge sedan. Nu i veckan har den premiär. Mellan den 28 september och 27 november visas Porfyr - den kungliga stenen på Sven-Harrys. Utställningen berättar historien om den svenska porfyren, helt med utgångspunkt från den från Älvdalen.

 

Succén började år 1787 med en liten urna i svart Rännåsporfyr med karaktäristiska prickar av fältspatsrökkorn och ignimbritstrimmor. ”Den första VASE Som Blifvit giord i Sverige Af Porphyr ifrån Elvedals Sockn i Dalarna År 1787”. Denna 25 cm höga urna med lock och bronsmonteringar i form av lejonmaskaroner hade svarvats och slipats i Eskilstuna eftersom tillverkningen i Älvdalen då ännu inte kommit igång.

Vasen överlämnades till Kungen av de personer som förespråkade brytning av den inhemska Älvdalsporfyren. Det var fattigt i Älvdalen och porfyren kunde bli biljetten ut ur den. För förespråkarna var det avgörande att kunna visa kungen att man kunde skapa pjäser som kunde mäta sig i kvalitet och utförande med de utländska porfyrföremålen. Urnan var upptakten till den högklassiga produktion av porfyrobjekt som följde i Älvdalen och där Gustav III:s och, framför allt, Karl XIV Johans stöd, såväl politiskt som ekonomiskt och var avgörande för porfyrverkets etablering, produktion och överlevnad. Porfyrtillverkningen fortsatte sedan till 1800-talets slut.

Ett par sengustavianska gröna ljusstakar i porfyr, sannolikt Tinguait med nefelinkristaller, bronsmonterade, omkring 1810. Foto: Per Myrehed / Sven-Harrys
Ett par saltkar i porfyr, djupborrad svart Rännås, monterade med förgyllt silver stämplat IHK (Johan Holmstedt, Laholm 1816–1850), 1800-talets första hälft. Karl Johan. Foto: Per Myrehed / Sven-Harrys
Ett par gustavianska skålar med lock i porfyr, Röd Dysberg, lock- knoppar av brännförgylld brons, omkring 1800, gustavianska. Skajs Antikhandel. Foto: Per Myrehed /Sven-Harrys
 
Vill du veta mer?
/ Hemma hos oss / I säsong /

Lördagspyssel

 

 

Ekollon i en ekollonskål. Jag gillar att plocka in naturen. Fylla små vaser med avklipp och dekorera bordet med löv och annat jag hittar. Särskilt här i stan vill jag låta naturen flytta in. Maken är inte fullt lika förtjust. - Varför ska du dra in en massa skräp?, frågar han.  Jag förstår hur han tänker. Helgens fynd brukar få vara kvar under veckan och de mister snart sin tjusning. Själv fascineras jag av förfallet. Jag studerar och granskar och håller gärna kvar dem längre än jag borde. Det är kanske är det jag skyller på och inte lättjan.

Foto: Ann-Charlotte Jönsson, stiligahem.se