/ Inspiration: stiliga hem / Uppåt väggarna /

Önskelista: ett runt bibliotek

Jag tror att ”Nam et ipsa scientia potestas est” , dvs att kunskap är makt även i sig självt och jag drömmer om att ha ett eget bibliotek. Det spelar ingen roll att jag för det mesta googlar fakta, min våta dröm är ett analogt google i hemmiljö. Jag ser mig själv kliva upp på biblioteksstegen och känna på kunskapen. Plocka ned en bok, slå mig ned i en bekväm fåtölj och bara sjunka in. Jag har tänkt många gånger på Vår Gårds bibliotek, men glömt att det låg här. Det känns lite som en udda fågel med ett klassicistiskt bibliotek i en miljö som annars ropar ”modernt”. Ja föresten flörtar rummet nog också lite med rokokoeran också.


Vissa rum är bara väldigt harmoniska. Och har man en gång satt sin fot här vill man aldrig gå här ifrån. När jag besökte Vår Gård hade jag till och med en tanke om att plocka med min kudde och mitt täcke och lägga mig här. Jag har så med vissa rum. Jag kan helt enkelt inte låta bli att lägga mig på golvet och filosofera, om så bara för en stund. Särskilt runda rum har den effekten på mig. Jag tänker närmast på mitt första möte med Pantheon i Rom, där jag helt enkelt inte kunde låta bli att lägga mig ned. Det är kanske inte den bästa platsen för en sådan aktivitet, vilket jag ganska snabbt insåg där i folkvimlet, men rummets dragningskraft blev helt enkelt för stor. Men det var värt det. För jag blir fortfarande alldeles varm i hela kroppen av att tänka på dess undersköna proportioner. Samma känsla får jag här, även om det här är ett mer intimt rum.

Det jag vill säga är att jag helt och hållet förstår byggherren som ville ha ett sånt här rum. Han måste ha upplevt det någon annanstans och velat kopiera det. Rummet är runt och rymmer fyra stora bokhyllor i varje ”hörn” med stora fönsternischer emellan varje. Det är precis så där lagom stort för att kunna funka i ett hem. Och färgerna, matt turkost och guld, ger ett så ombonat och samtidigt lyxigt intryck. Jag får helt enkelt åka tillbaka hit och dokumentera och mäta upp rummet så att jag kan spara det i min framtida drömmapp.

Läs mer om mitt besök på Vår Gård här och här.

 

Foto: Ann-Charlotte Jönsson, stiligahem

/ Inspiration: stiliga hem /

Jugendarkitektur från 1912

Jag är nog sist på bollen att visa det här hemmet på min blogg. Ur mitt smakperspektiv har man nämligen gått lite väl hårt fram med den vita penseln. Det är i och för sig inget fel på vit färg, men min föresats när jag började stiligahem var att jag längtade efter något annat, något mer än det rådande stilidealet man ser över allt. Och att jag ville fylla det tomrummet. Och det här ser väldigt mycket ut som "det ska". Personligen hade jag valt färger med något starkare kulör och lyft fram fönster med gardiner. Jag tycker den nationalromantiska arkitekturen kan ta mycket färg.

Men så kunde jag inte släppa tanken på det här huset. Det är ju nästan årsbarn med vår våning i stan och så underbart fint med detaljerna i husets egen arkitektur att jag ville spara det i min eget minnesbibliotek. Och så är det också fint inrett. Så det fick bli ett inlägg. Ändå. Hoppas att du också gillar det.

Huset är inte bara fint, det är också bloggaren House of Philias barndomshem. Och det var så kul att läsa om hennes egna minnen från huset.

Här har man låtit originalfärgen i trappan vara kvar och det gillar jag.

Foto: Fastighetsbyrån

 

/ I säsong /

Första steget i det nya

 

 

Idag går flyttlasset från landet till magasinet i Stockholm. Redan i helgen när vi var där kändes det som första dagen på ett nytt kapitel. Inget vemod denna gång, utan bara förväntan, glädje och en känsla av puh. Vi är så redo. Och jag längtar efter en helg i Stockholm efter ganska mycket flängande fram och tillbaka denna höst.

Nu vill jag hösta. Klä hemmet i orange, skära en pumpa och baka. Jag går in i All Helgona-mood redan inför den här helgen, en av mina favorithögtider. Alla Helgona är stearinljusens helg och en tid att minnas de som inte längre vandrar på jorden. Jag tycker om att vi har en sådan helg. Jag försöker leva i nuet, men tror att tid för reflektion och kontemplation också behövs. Varje människa man möter lämnar spår i hjärtat. En del mer bestående. Och de som är nära påverkar genom deras sätt att hantera situationer. Jag har fina föredömen där. Och för dem tänder jag ljus för. Här hemma och på graven. Och gravljus har redan inhandlats.

En del har svårt för Halloween, men för mig behöver inte det ena utesluta det andra. Vi brukar köpa spökbakelser och tända ljus. Så länge just alla helgonakvällen får vara stilla och värdig