/ Hemma hos oss / Inspiration: lantliv /

Allt har sin tid

Vi har efter mycket funderande bestämt oss för att sälja vårt Solåkra, men också att hitta ett nytt ställe. Vi är i en annan livsfas än då vi köpte ledighetsparadiset, och någonstans måste man göra val utifrån nuet. Beslutet har vuxit fram. Maken driver ett växande bolag och jobbar ganska mycket och jag kan inte köra ensam med vår son i bilen, vilket innebär att vi i praktiken är kortare stunder och mer sällan på landet än vad vi vill, men också att vi är här längre på säsongen. 
 
Var sak har sin tid. Allt har en början och ett slut. Och det finns något fint i det. Och något vemodigt. Som predikaren i kapitel tre av Bibeln skriver "Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund. Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid".
 
Solåkra är vårt skötebarn. Vi köpte det ganska kort efter vi gifte oss och det är här vi kultiverat vårt VI, helt från grunden, och på så många plan. Vi önskade ett sommartorp att renovera á la Ernst. Vi blev med hus och fann ett trädgårdsintresse, ganska oväntat.  Här har två trädgårdsanalfabeter famlat och utvecklat en trädgård tillsammans. Vi har byggt, strukturerat, grävt, grävt och rensat. Vi har inrett. Vi har hittat våra styrkor. Den här platsen summerar så mycket vårt äktenskap. Och resultatet är rätt imponerande. Vi har samma grundvärderingar, drömmar och mål, men kommer från två helt olika håll och har helt olika infallsvinklar. Vi är olika i detaljerna. Vi gillar helt olika typ av populärmusik, mat och har olika behov av socialt umgänge. Samtidigt möts vi i kärleken till opera, resor, heminredning, trädgård och fine dining. Vi är bäst i projekt. Då kompletterar vi varandra perfekt. Här blandas makens idéer med min förmåga att skapa helhet. Det är ofta han som kommer på den första tanken "the initiator", som när vi skulle isolera gästhuset. "Jag vill ha det lite colonial" säger maken och jag svarar "ja, det gör vi, fastän mer svenskt, lite vilda västern" och börjar leta bilder och idéer för att förklara.  Många synpunkter och debatterande kring detta senare. Och det blir perfekt.
 
I helgen när vi njöt av trädgårdens prakt, så kunde jag inte annat än att bli ganska imponerad över vad vi tillsammans har åstadkommit här. Här finns fina blickfång året om, här finns struktur och vackra linjer. Här finns en genomförd helhet som är harmonisk. Både inom- och utomhus. Det här är en underbar plats. Och det känns rätt att lämna det vidare. Jag behöver nog komma ihåg det. Vår förmåga att tillsammans förädla och hur mycket vi kan åstadkomma för att hitta det nya. Vi trivs otroligt bra här och det känns som vårt hem.
 
Härom veckan var vi och tittade på ett objekt som på många sätt hade det vi drömmer om. Vi kunde knappt sova på nätterna i längtan efter visningen. Vi fantiserade, drömde och planerade. Fastän det fanns mycket potential i platsen, var det här ändå ingenting för oss. Efter visningen var vi båda två lite osäkra på att fråga vad den andra tyckte. Ingen vill ju krossa den andras stora dröm, men vi var faktiskt rörande överens om vad vi tyckte. Tio års äktenskap har gjort oss till ett. Och att se vad man inte vill, är också ett steg i rätt riktning. Och vi är förvånansvärt eniga i vad det är. Och vi har inte bråttom. Tidigast till nästa säsong är det egentligen rätt läge. 
Min fina vindlande dagliljerabatt. På våren gul av tete-a-teter.

Doftpioner och nävor 

Schersmin på ena sidan entrén och en klättrande honungsros på den andra.

Vyn från vår potager där vi odlar i mängd


Foto: Stiligahem
#1 / / anneliesblomsterochbakverk:

Så himla fint du skriver om er relation till varandra och till ert torp. Allt har sin tid, så är det säkert. Är ju så himla fint. Håller tummarna för att ni hittar något lika värdefullt framöver. Kram till dig.

Svar: Åh tack så mycket Annelie. Vi tycker väldigt mycket om vårt torp så det är förstås med blandade känslor. Fast beslutet har vuxit fram och vi har heller ingen brådska med vare sig säljandet eller köpandet. Och det känns rätt. Min mamma har dessutom sålt sitt ställe i Danmark så min del av familjen kommer inte lika naturligt dit längre. Maken och jag har våra ups and downs, särskilt när vi båda är stressade. men när allt kommer omkring har vi det väldigt bra tillsammans.

Önskar dig en fortsatt trevlig dag
Stiligahem.se

#2 / / Birgitta:

Ja, det är inte så svårt att lämna sitt "sommarnäste". Allting har sin tid och något nytt kommer, med ny inspiration. Soffan ser helt plötsligt ny ut, tavlorna, får ett helt nytt ljus. Köksbordet står på en helt annorlunda plats. Ny spis, nya lådor men, men med samma innehåll, men ändå så är det kvar som man äger, fast i en ny inramning.

Bästa hälsning Birgitta

Svar: Jag skrattar lite för mig själv när jag läser det du skriver. Av igenkänning. Du har så rätt. Det gamla ter sig nytt på en ny plats. Något som stått i skymundan syns plötsligt, något får en ny färg och något ytterligare kommer in nytt och sätter något gammalt i ett nytt sammanhang. Hoppas du får en trevlig kväll
/anncharlotte
Stiligahem.se

#3 / / Birgitta:

Ja, vet du vad, en stol som stått på en plats, kommer i nytt ljus. Som jag skrev, tavlorna som man tycker om, hängs med nytt ljus. Det är faktiskt inspirerande att flytta, även om det kan kännas lite sorgligt, man har skapat och blommorna finns, som man har skött om med sitt hjärta. Men dom vandrar vidare.

En trevlig Afton önskar Birgitta

Svar: Det är roligare att flytta till än ifrån, men annars tycker jag mycket om att börja lite på ny kula. Det är en spännande och kul process att få leta efter det nya - och se vad det blir för något. Tack för dina omtänksamma kommentarer vänligen
Ann-Charlotte
Stiligahem.se