/ Arkitekturhistoria /

Den stora kärleken

Så har jag drabbats igen av den stora huskärleken. Ett helt orört hus från 1913, Årsbarn med vår våning i stan och alldeles alldeles underbart. Jag får sånt habegär att jag nästan svimmar. Det gör ont i hjärtat och ögonen tåras. Genast börjar tankarna kring färg, form och inredning ta vid. Ni som följer mig här, vet att detta tillstånd, likt Stendhals syndrom, drabbar mig stundom när jag ser orörda pärlor. Jag drabbas av ömma moderskänslor och vill vårda, omvårda och förädla. Får hjärtklappning och vill Lyfta fram det vackra, förstärka och förnya varsamt. I teorin kan vi köpa det, och min fina make säger att han vill om jag verkligen vill. Det är kärlek det. 

Huset är ritad av Lars Israel Wahlman, som också formgivit Engelbrektskyrkan där vi gifte oss, så det finns något bekant över arkitekturen.
Den allmogeblåfärgen gör sig fint i ett sånt här hus och gärna i kombination med tapet. Själv skulle jag nog välja en tapet med mer karaktär i.

Ja vad säger man. Potential.
Det gamla köket blir jag särskilt glad över att se. Brnt kök kanske inte är min kopp te, men det går ju att måla om
Ett sånt mysigt litet rum att ha som kontor. 



Foto Vincent Forsbeck

http://www.vincent.se/objekt/sturevagen-17/