/ Hemma hos oss / I säsong /

Advent



Jag älskar den här tiden på året: advent.  Kransen hänger på dörren, huset doftar av pepparkakor, saffran och hyacinter och hemmet fylls av levande ljus och röda blommor. Något som däremot inte finns i vårt hem så är det en adventsstake. Efter många försök med olika stakar har jag konstaterat att detta med fyra ljus i olika längder inte riktigt funkar på mig. Stackars min son som går miste om denna tradition. Men så får det vara. Vi tänder alla ljus istället. På en gång. Överallt. Nu är vår våning som allra vackrast och jag njuter av att få bo här och att bara vara hemma. 

Visste du föresten.....
Ordet advent betyder inte vänta som man kanske kan tro, utan istället ankomst. Det kommer av det latinska Adventus Domini, som betyder ankomst herre, alltså Herrens ankomst. Så med det får jag önska en härlig första ankomst. 

Foto: Ann-Charlotte / stiligahem.se
/ Inspiration: stiliga hem /

Modern gustavian

Ibland är det en liten detalj som gör att man fastnar för en inredning. För mig är det Per Öbergs runda bord för Svenskt Tenn. Jag hajar till, fångas och bedåras. Det har stått på min egen önskelista sedan det kom i produktion år 2000 och får allt vänta ett tag till. Med en busig son är stryktåliga soffor och dito bord det enda rätta. Men njuta av andras kan man göra.
 
Fina rum i fil. Gillar de genomgående vita hissgardinerna, den rosa fotpallen.
Vänkapsknuten på bordet.

Fint med en soffa bakom matsalsbordet. 
Ett tag såg man "Versaillesaporna" från Gecco överallt. Och jag har någon slags hatkärlek till dem. Både gillar och ogillar.
Fina Kungslampetterna på var sin kortsida är verkligen fint.
Barockstolar har jag själv runt mitt eget bord.
En fin liten arbetsplats.
Så här på bild kan jag tycka att det är trevligt med bordslampor istället för vägghängda sänglampor, men med en liten buskille vet jag inte hur praktiskt det är.

Foto: Lagerlings
/ Antikviteter / Auktioner /

Auktion: Klassiska favoriter

Nu är den äntligen här. Årets stora höjdpunkt för antikvitetsintresserade. Det är dags för de klassiska auktionerna på Bukowskis och Auktionsverket. Det finns få saker jag längtar efter så mycket som när katalogerna släpps. Jag går in på sajterna dagarna före, bläddrar i tidigare års upplagor och tittar på mina investeringslistor och tidigare blogginlägg. Jag och maken har ett antal grejer vi önskar till vårt hem, som baljfåtöljer, bronsljusstakar och konsollbord. De har stått på vår lista i upp till tio år i väntan på att ekvationen rätt föremål och färdig finansiering ska ligga i balans. Men i kärleken till katalogtittandet är ändå de egna drömmarna sekundära.
 
Det som driver mig är sökandet av det vackraste och mest fulländade. En del människor har förmågan att skapa vackra saker själva. DIY på olika sätt. Färg och form. Jag tillhör inte dem. Jag är vare sig bra på pyssel, fotografering och crafts. Men jag är estet. Jag njuter av vackra miljöer och det andra skapar. Beundrar hantverksskickligheten i en 300 årig byrå med intarsia, upplever den fulländade formen på en rokokostol, ser färgintensiteten och mönsterprakten i ett famille rose fat. Sånt får hela min kropp att pirra i ett glädjerus och mina ögon blir varma av lycka. Jag blir en del av historien och förstår människorna som levde då. Jag har väldigt sällan behov av att äga det. Men i min fantasi möblerar jag ändå upp ett helt hem utifrån föremålet. Och klurar ut i vilket sammanhang den ställs i sin vackraste dager. Jag brinner för historia, för att förstå sammanhang och antikviteter det är storytelling.
 
Den här hösten har dock inte varit densamma. Båda mina föräldrar blev hastigt och mycket oväntat konvalecenta. Det som vi trodde var en stroke hos min pappa visade sig vara en dödlig och obotlig neurologisk sjukdom som tog mer och mer av min pappa. Fort. Den 8 oktober var mina föräldrar på Friskis och Svettis och passade min systers barn. Sedan dess har mina föräldrar mest bott på sjukhus. I omgångar, omlott och permanent. Min älskade pappa gick bort den 15 november och mamma får nu hemtjänst 4 ggr dagligen och hämtar sig sakta men säkert från operationen av ett stort benbrott.
 
"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer" som Alf Henriksson uttryckt det så bra. Jag är ledsen för det är min pappa, men å andra sidan var  en man som levt ett fantastiskt liv och var en "ovanligt bra karl" som en vän skrev i en nekrolog om honom och tog vara på livet. Och det kan man inte beklaga. Mina föräldrar firade 49 årig bröllopsdag i september och pappa sa: Nu börjar firandet av vår guldbröllopsdag. Vi ska inte skjuta upp det. Får jag inte köpa den där Torun Bulow klockan från Georg Jensen du alltid tittat på men inte låtit mig köpa tidigare? Och det gjorde han. Det säger mycket om min far. Han kallade oss barn för sin hobby. Jag kände mig älskad av honom. Och jag älskade och respekterade honom djupt.
 
Här är trots allt och kanske just därför. Årets favoriter:
Jag önskar mig ju en liten rosa-pastellig soffa till vardagsrummet. Den här skulle jag klä om till ett svart tyg så att alla guld och svarta detaljer kom till sitt rätta och sitta fint. Sengustaviansk soffa står det i katalogen, men med starka empireinslag skulle jag vilja tillägga. 


En gång i världen var ur en riktig statussymbol och man lät de skickligaste skapa bordspendyler och stora golvklockor. Den här lilla bordspendylen i empire missade jag i mina katalogbläddringar men föll för när jag såg den live. Så kan det vara
Bronsljusstakar i Empire. Detta föremål som stått på vår önskelista i evigheter och där vi liksom aldrig hittat de helt optimala. Så i årets katalog hittade vi några som vi föll för. Kommer maken slå till i år på dessa parisarbeten i superskick.


Formen och de snidade flätbanden är i mitt tycke fulländade i dessa sengustavianska karmstolar, men tyget gör att stolarna inte kommer till sin rätt - enligt mitt tycke. Kanske är det just det som gör att ingen annan ser dem? 
Jag tycker att vi saknar dekorationsföremål. Kanske är det därför som mina ögon faller på den ena skulpturen efter den andra. Den här senantika romerska skulpturen skulle göra sig fin i vår ena nisch i vardagsrummet eller på ett framtida skrivbord.
En snygg brosch står på min önskelista. Någon sådan hittade jag inte på W.A Bolins smyckesauktion, men väl här. Jag älskar de gammalslipade och rosenslipade diamanterna. De får en sober lyster som är fin. 

Fina rokokoljusstakar i silver skulle vara fint tillsammans med våra ganska strama och moderna dito. Och de här ljusstakarna av Peter Schlyter har ett ljuvligt sväng och vrid i sig. 
 
Carl Eldhs atelje är ett av mina favorit-doldis museer här i Stockholm. Det är bara öppet under sommaren och under långa perioder har det varit helstängt. Kanske skulle hans Linnea, som hör till ett av nyckelverken från Paristiden passa fint hemma hos oss.  
 
Foto: Bukowskis och Auktionsverket