/ Veckans accessoar /

Veckans accessoar: kakelugn

Det finns få värmekällor som är så vackra och samtidigt så effektiva som kakelugnar. Veckans accessoar under dessa kyliga vinterdagar är därför just kakelugnen. En kall januaridag på Kungliga slottet 1767 fick general Fabian Wrede och arkitekten Carl Johan Cronstedt i uppdrag att ta fram en eldningssnål eldstadstyp. Resten är historia.
 
I Sverige rådde det under 1700-talet vedbrist. Anledningen till det var att de viktiga järnverken slukade ved för att kunna producera rikets viktigaste exportvara; stångjärn. Under hösten samma år (1767) presenterade herrarna Wrede/Cronstedt en skrift, "Beskrifning på Ny Inrättning af Kakelugnar Til Weds Besparing. Jämte Bifogade Kopparstycken" där man beskrev olika typer av kakelugnar. Inspirationen hade man hämtat från sydtyska "kachelofen" eller "steinofen".
 
Kakelugnar var i Sverige under 1800-talet och 1900-talets början den viktigaste värmekällan för bostäder och liknande utrymmen. Tidigare eldade man i öppna spisen. Från början var det endast de rikaste som hade råd med kakelugn, men i och med urbaniseringen blev kakelugnarna en allt vanligare syn i Sverige. Tillverkningen nådde sin största omfattning 1882. Detta år tillverkades 6 400 kakelugnar bara på Rörstrandsfabriken, som hade ungifär hälften av kakelugnsmarknaden. I takt med att centralvärme blev vanligare i början av 1900-talet, blev kakelugnarna omoderna. På många ställen revs de ut. På vårt eget torp i södra Östergötland är vi glada över det. Storbondens två vackra kakelugnar tillför charm och värme hos oss i stället för på den stora gården.
 
Idag har intresset för kakelugnar vuxit fram och internationellt sett så associerar man kakelugnen till just Sverige. Och Stadsmuseet här i Stockholm sägs ha världens största samling av kakelugnar.
 
 
Källa: Susanna Schermans "Den svenska kakelugnen
kakelugn / öppen spis